Förvånad och chokad

Det gick ju dessutom åt båda hållen, om jag köpte hem något till mig själv som var tvunget att förvaras i kylen så var det ju liksom ingen som tog det utan att fråga heller (Inte förrän jag fick bonussyskon iallafall, då rök godsakerna på en gång! Inte kul när man köpt det för sina egna pengar )

Jag har alltid frågat mamma om jag får ta vad det nu är jag vill ha. Men inte för att jag egentligen måste utan jag har liksom alltid gjort det. Men mamma har alltid svarat att det är bara att ta och att jag inte behöver fråga. Ibland har hon sagt att det snart är mat eller liknande men annars har jag alltid fått dt jag vill ha.
sen bygger det ju på ett förtroende, vi hade inte lappar på maten såklart men om mamma eller någon av  ina syskon köpt exempelvis en påse chips eller godis så var det självklart att man inte åt upp eller snattade av det.
Nu är jag vuxen och har egen familj och här hemma så frågar vi faktiskt varandra ibland om det är ok att öppna chipsen eller liknande bara för att dubbelkolla med varandra, men inte till en sådan nivå att det blir löjligt.
Min son (3år) frågar alltid innan han får ta något men det är bara för att ha koll så att han inte tar en frukt precis innan mten eller liknande.
Så jag tycker nog att man kan fråga innan man tar något hemma, men inte till absurdum. Mellanmål etc är ju bara att ta för sig av och såna grejjer tycker jag inte barn ska behöva fråga om, är barnet/tonåringen hundrig så vassego och ät.

När jag var liten var vi alltid tvungna att fråga innan vi tog något. Så kommer jag även göra med mina barn, såvida det inte står en stor skål med godis framme - då är det ju liksom underförstått att det är till alla.

Men att gå och nalla något i skåp eller kylskåp tycker jag inte är okej. Man kanske hade tänkt att ha det till något speciellt.