Varför kan era barn ingenting?

Åh så duttit då  
Det finns dock fler genibarn än normala barn på forumet så din unge är knappast speciell, snarare lite sen i utvecklingen då många av barnen på FL lär sig dessa saker redan från födseln. 

Precis men speciellt i såna här trådar bli skrytet nästan äckligt överdrivet.

Mitt problem är att jag har en make som inte kan plocka undan efter sig, utan att jag ska behöva säga till. Läser han en bok hamnar den på kaffebordet till antingen jag säger åt honom att vi i helvete eller när jag tar bort den. dricker han kaffe till den hamnar den också på bordet.

Att i det fallet få mina barn att plocka undan efter sig är en omöjlig uppgift.

Har en kompis vars 7-åring inte "kan" göra saker själv heller.. Detta beror främst på att min kompis inte låter dottern göra saker själv då hon är renlightetsfreak.  Dottern FÅR helt enkelt inte skära maten själv eller blanda saft eller plocka bort efter sig. För att hon inte ska söla ner. Och hon torkar sig inte själv när hon bajsat..

...Och jag är oxå ett renlighetsfreak, och har varit exakt som den mamman du beskriver, MEN idag är mina äldsta ungar 11, 13 och 15 och dom torkar sej själv i rumpan - jag lovar

Kan tillägga att jag har en sladdis på 3 år och jag gör likadant med honom - men jag lovar dej att det kommer lösa sej även för honom

Fl i ett nötskal!  Allt ska vara så perfekt och så noga med ålder att jag snart kräks. Coola ner er! Om 20 år har ni glömt både tid och datum när dom började torka sej i rumpan själva!

Era ungar är ju efterblivna. Min unge kunde vid tre års ålder:

• Recitera Fader vår. Både nya och gamla versionen.
• Springa till snabbköpet för att köpa enkla varor.
• Själv hämta riset när det var dags för prygel.
• Torka sig själv och tvätta händerna efter toalettbesök, SJÄLVKLART!, och byta blöja på lillebror.
• Var artig mot äldre och gav upp sin plats på bussen för äldre, handikappade och gravida. Lät självklart mamma sitta och stod själv om det inte fanns plats.
• Ställer väckarklockan själv och går upp på morgonen.
• Städade sitt rum på anmodan, och bäddade familjens sängar på morgonen.
• Kan multiplikationstabellen nu vid fem.
• Var utan blöja vid ett och ett halv års ålder och nattorr vid tre.
• Börjar skolan när han är sex.
• Börjar sommarjobba hos lokale bonden nästa år. Mockning och handräckning vid mjölkning. Självklart cyklar han själv kilometern till arbetet, då det är litet trafik så tidigt på morgonen.

Jag skulle kunna fortsätta, men det får väl räcka nu. Vill ju inte verka skrytig. Saken är den att saker och ting fungerar om man bara är lite bestämd, och kärleksfullt hjälper dem att klara av vad som förväntas av dem.

Underbart Skönt med jordnära föräldrar som inser att barnen kan det mesta redan från början, de behöver bara en spark i baken för att komma igång

Tycker snarare det är skrämmande hur slappa många föräldrar är! Ungarna är mer vilda än tama, oavsett ålder, de får härja vilt i affärer, restauranger och hemma hos folk utan att få en enda tillsägelse av sina föräldrar. De gräver med händerna i lösgodiset med föräldern bredvid, de härjar på leksaksavdelningen och cyklar runt i butiken, de springer mellan borden så serveringspersonal nästan faller med tallrikar och glas medan föräldrarna fullkomligt skiter i allt ansvar och avkomman, inte konstigt att folk blir förbannade! Säger man sen ifrån åt föräldrarna så är det i bästa fall ett "hoppsan", i värsta fall en utskällning för att man har mage att klaga på deras små gyllegryn. 

Tack.

Jag har inte orkat läsa alla inlägg men kan bara svara för vad jag anser och vad jag har erfarenhet av. Allt det du nämner tycker jag är rimligt att femåringar klarar av och det tycker jag mig se att de gör. Jag arbetar med barn och har själv tre vilken den yngsta är tre och fixar det mesta av det du nämner. Det låter kanske som skryt enligt vissa här men det är verkligen inte min mening utan bara sanning. Ja visst blir det inte alltid glädjeutrop när jag ber henne exempelvis städa efter sig men hon gör det och är för det mesta ganska nöjd efteråt.
Barn är så oerhört kompetenta och jag vet inte vilka barn ni har i er omgivning men jag tycker mig se att de kan det TS nämner och så mycket, mycket mer.

Min nu 6-åring kunde de sakerna vid 5. Men han behöver fortfarande ibland höra att man använder gaffel OCH kniv när man äter.

Men jag undrar mycket mer över varför vuxna inte kan be om ursäkt när de går rakt in i någon, vänta på gångtrafikanter vid övergångsstället, hjälpa någon som blir utsatt för trakasserier på öppen plats och bete sig på ett allmänt trevligt och artigt sätt mot sin omgivning! Barn behöver få motstånd för att känna trygghet, men vad faan krävs för att vuxna ska skärpa ihop sig?

Jag tror faktiskt att om man lär sina barn i en tidig ålder, men utan tvång och strikthet, så blir det till ett  naturligt beteende.
Jag har själv 4 barn som nu är 14,17,19,21 år. Jag kanske är lite mer curling nu, men när dom var små så fick dom göra många, många saker som andra kunde vara fundersam över, men jag lovar. Det lönar sig och ger belöning i längden.
Allttid sedan dom var lill-liten (då man lär sig förstå enkla kommandom) har dom fått lära sig att ta hänsyn, hjälpa varandra.
Alltid har dom fått vara med och prova på saker, även om det har varit svåra saker som skära grönsaker, knäcka ägg utan att skal faller i bunken. (hur många gånger har man inte gjort typ sockerkakassmet som just är färdig att hällas i form, då något barn har råkat nysa i smeten..bara börja om)
Men till allvaret nu. Mina kids kunde torka sig själv vid 5, dom kädde sig och tvättade sig själva. Morgontandborstningen fick dom göra själv, kvällstid hjälptes vi åt. Dom dukade bord, ställde in i diskmaskin efter sig, dom städade sina rum, bytte sängkläder själva (man fick kanske gå dit efteråt och snygga till det lite).Dom var artiga, glada och hjälpsamma. Dom var inga underbarn, dom gjorde en massa bus och otyg också som andra barn. När min älste, nu 21, gick i andra klass så näe han slutade skolan gick han hem, kärrade in lite ved, tände upp i vedpannan så det fanns varmvatten när jag kom hem, 3 timmar senare..
Idag är kidsen 4 st självständiga individer, som klara sin ekonomi själva, tar ansvar för skolgången, två har egna hem. Dom är glada över sin kärleksfulla uppväxt och att dom fick lära sig så mycket som barn, dom kan va lite förvånad på sina kompisar som aldrig har fått gjort nåt själva.
Barn kan mer än vad man tror, ställ krav utan att va en diktator. Jag har präntat i mina barn: Alla gör vi fel och dumma saker, huvudsaken man försöker rätta till dom och är ÄRLIGA...
Dessa ord pratar vi ofta om än idag och dom håller med fortfarande.
Min ene grabb, sparkade fotboll när han va 4 år, kraschade källarfönstret och kom in och sa: Mamma, grannpojkarna sparkade sönder fönstret med bollen. Jag svarade: Jaha, då kanske vi måste gå och prata med deras mamma om det. Sonen: Du mamma, kan man få ångra sig?...haha...detta exempel brukar vi ta upp när vi pratar om lögner..
Ha en fin dag alla, lycka till med era barn, alla barn är en guldgruva. Dom kan, dom vill...det är bara vi som sätter gränserna..