Sofia 82 - vi fick ingen direkt anledning till varför han föddes tidigare, ingen infektion eller så. Jag började få sammandragingar väldigt tidigt och på slutet var de riktigt kraftiga, jag knaprade bricanyl men till slut räckte det inte, en dag hade jag två halvkraftigaa sd, tog bricanyl, men ett par timmar senare så bara drog värkarna igång var tredje minut och det gick inte att stoppa.
Ang att ha två barn hemma och ett sjukt på sjukhus... det var nog den värsta tiden i mitt liv, borde väl varit den lyckligaste, men nej. första veckan var riktigt kritisk och vi var så chockade, då var stora barnen hos mormor och morfar, sen var värsta faran över, vi flyttades till hemsjukhuset, barnen kom hem och jag fick då inte heller bo på sjukhuset eftersom han var så liten att han inte ammade. Det kändes riktigt hemskt att åka ifrån honom varje kväll (och jag ska inte ljuga, det var ibland tufft att sätta sig i bilen på morgonen och åka dit också) men det gjorde ändå att vi hade tid för de stora barnen på kvällarna och morgonen. Och på dagarna var det lillebror som gällde för mig, maken började jobba efter ett tag och lillan gick på dagis, stora tjejen var antingen med mig eller maken (frita var stängt, mitt i sommaren) och i övrigt var vi på sjukhuset allihop, när han var större och vi kunde ta med honom till ett eget rum var vi där allihop och de stora barnen var mycket på lekterapin och vi turades om att vara hos dem och hos lillebror.
