Jag måste bara får skriva av mig...
Är en nybliven prematurmamma, I måndags föddes vår son i v33+6.
Hade legat inne länge och fått kortisonsprutor för lungmognaden så han mår jättebra och utvecklas fort. Han skrevs givietvis in på neo direkt medan jag fick ligga kvar på BB pga att de säger att det är fullt på neo/barn.
Efter 3 dagar blev jag utskriven från BB och fortfarande fanns ingen plats på neo/barn så jag fick åka hem och får nu åka mellan hemmet och nyfödda sonen, en resa på 2 mil dit, 2 mil hem. Inget man gör på en handvändning.
i ett egenvårdsrum de har finns 2 "mammaplatser" och är de fulla får inga pappor sova över. Till det hör att det just nu bara ligger en mamma/barn där MEN pappan sover över och de har icke erbjudit mig platsen.
Hormonell och svag litar man på vad de säger men nu börjar mitt psyke brytas ner.
Det måste vara det mest onaturliga som finns att skilja på en mamma och hennes barn och jag kan verkligen inte sova för jag är bara så fylld av sorg och saknad.
Någon annan tar hand om mitt barn på nätterna och mina bröst bara värker, (pumpar ju regelbundet för produktionen och ammar när jag är där men ändå) Nu har vi märkt att han är jättesnuttig och allt känns genast värre.
Två gånger nu har jag kommit dit och längtat efter att få amma men då har han varit så hungrig 1 timme tidigare så de har gett han (vilket de SJÄLVKLART ska göra om han är hungrig!!) Men hade jag varit där hade de ju bara kunnat meddela mig.
En av skötarna sa också hur många plaster de hade och att det var några "vanliga" platser kvar men de kan de ju inte ge bort till oss prematurmammor för då skulle det ju vara fullt för de "vanliga" barnpatienterna.
De har sagt att jag får flytta in så fort de får en plats men jag är rädd att jag sjunker in i en förlossningsdepp om det fortsätter en dag längre. Ska höra om de har någon bra kurator imorgon också.
Vad har jag rätt till? Har någon varit i samma situation?
