Fick en son i vecka 32 för ett år sedan. Omtumlande när han kom alldeles förtidigt. Han vägde 2234 gr och var 45 cm lång.
Vi var två veckor på neo och sedan hemvård i tre veckor. Amningen funkade inte så bra, delammade upp till 3 månader och sedan fick han enbart ersättning, men vad gör väl det? Då kan ju faktiskt pappan mata och mamman sova lite ibland.
Under detta sitt första år har han bara haft en enda förkylning och allt har funkat så bra! Han äter och sover otroligt bra, gillar att sova i vagn. Efter fem månader sov han hela natten och har gjort så sedan dess. Han sover i egen säng sedan dag 1.
Och han är alltid så glad och nöjd, väldigt lätt att ha med sig överallt. Vi är så lyckligt lottade.
Jag tror på närhet och kärlek, har han varit orolig eller ledsen så har han fått ligga i min famn eller så har jag/pappan burit runt honom. Bärsjal har varit bra.
Så alla ni som precis har fått en liten prematurbebis - det kan gå hur bra som helst. Nu var han ju inte extremt tidigt född men ändå. Men jag kommer ihåg oron den första tiden och oron för infektion det första halvåret. Vi tog det rätt lugnt ibörjan. Jag tittade på många dvd-boxar med sonen sovandes i famnen.
Lycka till ni alla som precis har fått er lilla bebis. Det är ett mirakel.
