Ni som fött barn för tidigt?

Han mådde utmärkt! Bara efter 1 dag andades han själv utan CPAP.
Vi hade fått åkt hem tidigare om bara amingen hade börja funkat. Men dem kom på 2 dagar innna vi vart utskriven att han sög fel.. Inge hemvård!

Dem var imponerad av honom med tanke på hur tidigt född han var. Han behövde inte sola osv.

Oki.Så foglossningens smärta kan ibland vara värkar?Ska till BM imorrn och göra glukos test.Funderar på att be henne kolla med UL hur långt ner han ligger,trots att jag ska på UL nästa vecka..Känner mig så orolig.För minsta lilla "överbelastning"så trycker han ner..Känns som min omgivning tycker jag överdriver..men dem känner inte hur det känns ju.Därför jag vill vara på den säkra sidan känner jag..är allt lungt så vet jag ju det då.
Kram

Min dotter kom v 34+2. Hade inte känt några rörelser på hela dagen o reagerade på det eftersom hon alltid rört sig mycket. Plus att jag tyckte att det sipprade lite vatten men var dock osäker på om det var flytningar (som man kan ha ganska rikligt av mot slutet För övrigt hade jag bara en känsla av att nåt var på gång. Så jag sa till min sambo att jag ville åka in o ta en CTGkurva. Och det gjorde vi. Dom tog först en kurva o sen ett UL, men hon ville fortfarande inte röra sig.
Då sa dom till mig att komma in om en timme igen så skulle dom kolla om hon vaknat till. Då gjorde dom samma sak igen o när jag låg där med bandet runt magen så stod det klart för mig att vattnet gått. För nu forsade det!
Efter en gynundersökning konstaterade dom att så var fallet så jag fick ett rum.
Ringde min sambo o sa att han måste lämna sonen hos mormor o hämta mina saker och sekunden han kom innanför dörren satte första värken igång.
46 minuter senare var min lilla docka född! Hon vägde 2695 o var 48 lång.
Enligt min erfarenhet så anser jag att man alltid ska lita på sin mammakänsla
Känns det konstigt så e det nog så med..

Tackar så mycket.Ska komma ihåg det!Kram

Samma här. Min dotter låg med huvudet ner (och händerna över huvudet) vid alla ultraljud från vecka 13. Gjorde ett vul i v 7 men då kunde man inte avgöra hur fostret låg såklart. Sedan ul v 13, 17, 26 och sedan varje dag veckan innan hon föddes. Samma position hela tiden.


Jag fick en dotter i v 28+4 pga att jag drabbats av havandeskapsförgiftning. Jag åkte in i v 27+4 och beordrades sängläge direkt. Efter en vecka var jag så sjuk att det inte gick att vänta mer så dottern föddes med snitt. Efteråt visade det sig att moderkakan hade tre stora infarkter och hon var väldigt liten för sin ålder då det varit dåligt flöde i navelsträngen och pga infarkterna.

Många barn ligger ju med huvudet nedåt, men känns det konstigt och oroligt är det väl bra att kolla upp det! Min erfarenhet är också att mammorna ofta känner på sig att något är på gång.

För mig kom det som en överraskning med första barnet, jag fick havandeskapsförgiftning snabbt och eklampsi (kramper mm). Fast jag hade ju mått dåligt innan, men inte fattat vad det var. Med de andra kände jag ju igen känslan, så då visste jag långt innan det gick att mäta sig till att något var fel.

Tillägg: från ca vecka 27-28 har alla mina fyra barn legat hela tiden med huvudet nedåt. Det är där nånstans som huvudet är såpass stort att de ofta hamnar nedåt.

Jag hade tidiga sammandragningar med värkar från vecka 25 ungefär.
Jag fattade dock inte att det var värkar då. Det gjorde ju inte så ont och barnmorskan sa att det var normalt. Gjorde ett UVI som inte visade någonting. Läckte även fostervatten fast barnmorskan sa att man inte gjorde det. Undersöktes aldrig vilket jag tycker är lite dumt så här i efterhand, men det är lätt att vara efterklok.

Vattnet gick en morgon i vecka 34 och hon var ute på fyra timmar.

Det heter i alla journaler och så att det inte fanns någon förklaring eller tecken på att det skulle varit på G men så här i efterhand vet jag ju vad jag kände och vet att mina misstankar inte togs på allvar.

Fyra dagar innan förlossningen skedde var vi på kontroll hos MVC och då frågade jag om massa saker som tydde på att det var på gång men hon svarade bara att det var normalt. Som förstagångsföderska tror man ju på det.

När jag väntade min första dotter så fick jag BF datum i april och jag kände direkt detta är inget aprilbarn det kommer bli tidigare, men i februari hade jag kanske inte tänkt.. I vecka 29+4 med kejsarsnitt föddes min lilla dotter pga Havandeskapsförgiftning (låg inlagd 11dagar innan) Hon vägde 980g och var 37cm lång, så himla liten, men idag är hon 5½år och mår hur bra som helst Min andra dotter är född i vecka 32+5 oxå med snitt pga havandeskapsförgiftning hon med, hon vägde 1440g och var 41cm, och hon är 3år idag och mår hur bra som helst, så jag är en lyckligt lottad mamma

Jag läckte fostervatten (men jag visste inte att det var det). Var hos både läkare på MVC och på specialistmödravården (hade ont också). Läkaren på BVC tog mig inte på allvar utan trodde att jag var ute efter en sjukskrivning. Hon på Secialistmödravården sa att det var urin (blåst man var som trodde henne men...) Fick riktiga värkar på lördag kväll, spydde massor på söndagkväll och åkte då in. Låg med dropp tills på onsdag natt och sen kom Oscar vid lunch. Oscar e snart 2 år och mår bra men jag tänker ändå på att jag kanske hade fått ha honom i magen längre om läkarna hade tagit mig på allvar. Man känner oftast sin kropp rätt bra.