Hej P3traO!
Jag förstår din räddsla, jag var där också. Först tror man inte att man inte kan få barn, sedan blir man gravid och oroar sig för allt möjligt och så får man barn alldeles förtidigt och får vara med om neonatalvården med mera.
Fick mitt första barn i v 27+2 och han var jätteliten pga av HF. Vi fick vara 11,5 vecka på sjukhuset, trots det kände jag ganska omgående att jag ville ha ett syskon till Adam. Det kunde ju inte bli "värre" än första gången och skulle jag nu få uppleva detta igen så vet jag ju vad som händer och vad som "förväntas" av mig.
Adam fyller snart 3 år och skall nästa vecka få ett syskon.
Denna graviditet har varit komplikationsfri (förutom foglossning av värsta sort), men jag har gått på kontroller varje vecka från det att vi var i vecka 20.
Alla, jag, min BM och läkarna på Spec Mvc har varit "säkra" på att jag skulle få för tidigt denna gången också. Men, men nu är det bara 10 dagar kvar till vecka 38 och jag blir snittad (inte mitt eget val utan pga komplikationer från förra graviditeten). Denna gång har det inte varit en tillsymelse till problem.
Jag har nu fått uppleva två helt olika graviditeter, en som var jätteorolig med besvär som jag inte kunde beskriva, eftersom det var första gången jag var gravid, och som slutade toktidigt. Nu har jag upplevt en graviditet som jag verkligen har njutit av, inte känt någon oro och detta trots ständiga kontroller.
Det jag rekommenderar för att komma över tröskel av rädslan till att "skaffa" syskon är att prata, prata och prata om det som faktist hände första gången, men allt och alla. För man måste få bearbeta det som hänt. Man glömer aldrig, men man kan gå vidare. Sedan gäller det att intala sig själv är att OM det skulle bli likadant en andra gång, så har man ju varit med om det tidigare och vet vad som faktiskt händer och då blir det ju inte lika skrämmande.
Lycka till med dottern och jag hoppas att du kommer att våga en gång till, För det är inte säkert att det blir så en andra gång.
