Hejsan!
Jag har en son på 5 månader (3månader), han föddes 2 månader för tidigt. I vecka 32. Min sambo och jag fick bo på neonatal avdelningen i 1 månad.
Han kom sent på kvällen och de tog in honom till neonatal direkt, det gick inte spå bra vid födseln, han tappade puls m.m. Jag skickade in på BVC, alla sov och jag var skärrad och rent ut sagt chockad och orolig för allt som hade hänt. Hade ju inte räknat med att föda så tidigt och plus att han inte mådde bra. Jag blev lämnad själv på BB, jag behövde mitt stöd, min man med mig. Men det gick INTE! Istället skulle man ligga bredvid en annan mamma och må skit innombords. Nästa dag vaknade jag och hade inte fått någon som helst information om något på BB..Jag fick leta mig fram till matsalen. Där sitter man tillsammans med alla mammor och deras nyfödda barn (som är friska) själv sitter man och äter utan bebis och vet att man har en liten på neonatal som kämpar för livet..
Är det rättvisst? jag mådde mer dåligt..
På BB brydde sig inte personalen ett piss om mig..De brydde bara sig om alla mammor och deras bebisar..KÄNDE mig helt lost, dålig och illatillmods.....
Jag stannade aldrig på BB, jag åkte hem utan att ens nämna ett ord till någon..Ingen saknade "mig" förens efter några dagar när det var dags för utskrvningen..HAHA sjukt ju??
Vår lilla han gick från respirator till aningslarm på bara några veckor. Under hela perioden vi var på neonatal fick vi prova på kängurumetoden (vi var de första i malmö) som skulle prova på detta. Det sägs att de förtidigt födda mår bra av detta, då de får kroppskontakt med sina föräldrar.
Visst, jag märkte att vår son mådde mycket bättre, han växte och blev starkare och starkare för varje minut. Ingen hade trott att han skulle återhämta sig så fort.
Men jag har många nackdelar med denna metod.
För det första ville personalen att min lillkille skulle ligga på mig hud mot hud bokstavligen 24 timmar om dygnet. Till och med om jag bara skulle gå på toa eller äta lite så var detta jobbigt för personalen, får då var de tvungna att flytta alla sladdar och sånt, processen tod typ 10 minuter bara det. Man kände sig väldigt utanför och inte välbemött.
Han låg ju i en kuvös i ett rum med 4 andra barn. De ville att jag skulle sova på en sjukhus säng som de skulle dra in i rummet, med en massa ljud, pip och folk omkring mig hela tiden. En massa andra föräldrar som springer ut och in. Hur ska jag kunna sova där? Jag vägrade. Klart jag gör allt för lillen, men att ligga med honom på mig även när jag själv skulle sova tyckte jag och min sambo var för mycket. Min sambo fick inte ens sova där med mig.
Vi reste hem varje kväll efter att ha spenderat bokstavligen hela dagarna på avdelningen. En dag när vi skulle gå tidigare - vi hade varit där från cirka 9 på morgonen till 16 på eftermiddagen, så frågade en sur tant, Ja men ni kommer väl tillbaka liksom?
Det är inte så lätt, då vi inte ens bodde i malmö. De erbjöd oss inget familjerum så länge han låg i kuvös.
Nej, riktigt dålig förståelse är vad de har på den avdelningen....
Jag mådde riktigt dåligt de första veckorna. Man oroas sig för lillen och är inspärrad i ett såkallat fängelse.
Där fanns inte ens tillgång till att laga mat? och ändå krävde dom 24 timmars vistelse? Hur tänker man..
Jag förstår att om vi hade kommit hem så hade också varit med lillen i 24 timmar, men detta i en helt annan miljö och då kan man ju äta och fixa andra saker.
Inte bara ligga ner på en säng i 24 timmar. Gå på toa och äta utan att behöva fråga om lov.
Sen när vi flyttades till familjerum (typ en vecka innan vi åkte hem) så mådde jag inte alls bra. Det fanns ingen tillgång till att laga mat. Jag fick inte lämna rummet, fick inte ta ut lillen från rummet heller. Jag satt bokstavligen ner i det rummet också 24 timmar om dygnet. De värsta jag vet med de där familjerummen är att "sköterskorna" bara går in. De knackar, men öppnar dörren samtidigt in till rummet. De hände till och med ett par gånger att jag satt och pumpade eller byta kläder, när de bara traskade in.......???? Okej...
Men det jag vill komma till är att efter vi använt oss av kängurumetoden i 4 veckor, så har vår sonb vääldigt svårt att vara själv. Han ska ligga på oss, han ska hela hela tiden vara uppe hos oss. Om jag måste på toa, så börjar han skrika direkt bara för att jag sätter ner honom i 1 minut. Det är så fruktansvärt krävande. Krävande!!! Jag kollade upp om detta skulle kunna vara något sammanband med kängurumetoden och visst kunde det de..
Tror ni det är det eller är han bara så?
Det är mitt första barn så jag har inte så mycket erfarenhet.
Tar gärna emot tips och råd, om någon kanske känner samma??
Någon som känner som jag??
Nä usch, BB och neonatal för inte höga poäng i mina ögon!! Kommer aldrig i hela mitt liv föda i Malmö.
De har fått sin chans..
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-08-16 22:25
(inte BVC) jag menade BB
