Första barnet fick jag i v. 30+4. Jag fick havandrskapsförgiftning. Det är inte helt ovanligt, så många är födda prematur just därför.
Med mitt andra barn gick vattnet i v. 35+3, när jag kom in så skulle jag ligga ner för att undvika att det fortsatte. Senare tog de CRP på mig och det visade sig att jag hade en infektion, kände mig inte dålig själv så det kunde ha varit något med barnet, de beslutades för igångsättning, efter 2 försök den dagen så sa de att de kunde tänka sig att göra ett försök till nästa dag, sen måste barnet ut, så med snitt om det behövdes. Men jag klarade mig, värkarna startade sen på natten.
Nästa graviditet var tvillingar och de var på väg ut redan i v.25. Förkortad och påverkad livmodertapp och sammandragningar. Jag var sängliggande hemma resten av den graviditeten. Vattnet gick i v. 35+4, tidigt på morgonen. Vid 12-tiden började värkarna och sen på kvällen är de födda. Den här gången var det inte tal om att försöka stoppa skedet. Någon direkt anledning till att det startade för tidigt gav de inte, tvillingar kommer ofta tidigare.
Första killen vårdades länge, vi fick komma hem efter ca 6 veckor på neo men de andra vara bara mellan 5-10 dagar. Behövde sola och lära sig att amma.