Barnomsorg för prematurfödda

Där jag bor så träffas alla dagmammorna minst en gång i veckan tillsammans med alla barnen, så placeringstjejen har sagt att det inte skulle bli särskilt stor skillnad mellan dagis och dagmamma för oss.

Jag har valt att vara hemma tills de är korrigerat 2½ år men det gör jag för att jag vill och kan. Det känns ändå som om de klarar förkylningar ganska bra nu så att vi går varje vecka till öppna förskolan så att de får leka av sig. Vi har slutat med inhalationer. Tyvärr har Nelia haft sin tredje öroninflammation, och hon får det när hon har kraftiga förkylningar.

Hos oss är dagmamma inget bättre alternativ då de träffas alla inne på Öppna Förskolan en gång i veckan och går till biblioteket och lyssnar på sagor etc. Dessutom jobbar de fyra dagar i veckan så en dag måste barnen gå till någon annan och varje dag har hon ett eller två barn från någon annan. På en vecka träffar de alltså ungefär lika många barn om inte fler som i förskolan. Sedan gillar jag inte tanken på att dottern skall vara utelämnad till en vuxen utan insyn - det känns faktiskt bättre med förskolan där de är fler vuxna, någon av dem borde väl älska mitt barn? :)

Men har ingen hört talas om ett annat alternativ? Det finns faktiskt möjlighet att vabba 120 dagar på ett år under vissa förutsättningar:

* Om du har planerat att börja jobba ett visst datum (alternativt om du redan jobbar och barnet hunnit börja inom barnomsorgen)
* Om du har fått plats för ditt barn inom barnomsorgen
* Om barnets läkare vill att barnet skall vara hemma längre

Då kan läkaren skriva ett intyg till Försäkringskassan att barnet är sjukt och man kan vabba 120 arbetsdagar varje kalenderår. Detta upplyste kuratorn (som har hand om dessa frågor på vårt sjukhus) oss om på sjukhuset och vi har diskuterat detta med dotterns läkare. Vet att andra har vabbat längre än så, så visst borde det finnas möjligheter. Ring FK och fråga!

Om man vabbar skall man dessutom inte kunna bli ifråntagen sin plats inom barnomsorgen. Visst får man betala för platsen, men det är ju en smäll man får ta plus att inkomsten för de flesta nog blir högre om man kör vab istället för fp.

Vi har annars med hjälp av ett annat läkarintyg beviljats förtur till naturförskola för båda våra barn (så att inte syrran smittar från ett annat ställe). Där är man ute inästan hela dagarna, äter lunch ute de flesta dagarna och barnen bäddas ner i vagnar för att sova middag ute. Så vi har bestämt oss för att prova att skola in båda och funkar det inte så löser vi det med nya intyg.

Min son föddes i v 32+1 tillväxthämmad vägde bara 1100g. Han började på dagis när har var 13 månader okorrigerat. Han har nästan snarare varit friskare än andra på dagis. Problemet med att hålla dem hemma för länge är att de bygger upp sitt immunförsvar genom att utsättas för sjukdom.

Vi planerar att skola in Siri (f. 28+4) i förskolan när hon är 17 månader korrigerat, eller 20 månader biologiskt. Anledningen att det blir just då och inte månaden efter är att det är lättare att få plats på förskola i augusti. 
Jag hade gärna väntat kanske 5-6 månader till men vi har inte ekonomi för det. Vi jobbar båda två inom vård, den ena endast 70 % (finns ingen möjlighet till mer) och båda med riktigt dåliga löner. Det funkar inte helt enkelt. 

Vi har kikat lite på dagmammor men det finns inte mycket i Göteborg och nu har man beslutat att dra in ytterligare och tom lägga ner befintliga dagmammor. Sedan käner jag mig mer trygg med att ha mitt barn hos någon som bevisligen har utbildning inom området och där det är fler personal så man inte måste lita 100 % på en. Har en litet föräldrakooperativ i närheten som vi ska försöka få plats på i första hand då det är färre barn, 15 st totalt i jämförelse med de andra förskolorna i närheten som har 20-25 barn x 3-5 avdelningar per förskola.  

Tyvärr så stämmer inte det. Man behöver inte utsättas för sjukdomar för att få ett bättre immunförsvar. Man måste utsättas för virus och bakterier och det gör alla människor, vuxna som barn, hela tiden. Så länge man inte ligger isolerad på sjukhus eller bor i en bubbla då.

Även de många månader som min dotter inte fick vara med på vare sig snabbturer till affären eller liknande så utsattes hon för bakterier och virus iom att hennes pappa arbetar och träffar folk och vi, utan att ta med henne, gick och handlade och träffade människor med bakterier och virus. Dessa tog vi sedan hem till henne. Riskerna att bli sjuk är mindre om man undviker vissa saker, det vet vi alla, men risken finns alltid om man träffar andra. Om båda föräldrar är hemma på heltid, man får matvaror levererade till dörren, man aldrig träffar någon annan etc så är det en sak, men de flrsta gör inte så.

Man vet också att människor som är mycket sjuka har sämre immunförsvar än andra iom att om man får infektion på infektion på infektion så hinner aldrig immunförsvaret hämta sig från förra attacken och man blir då mer mottaglig.

Men du måste ändock på något sätt utsättas för sjukdom för att stärka immunförsvaret. Är det så att man börjar på dagis och barnet jämt är sjuk då kan man ta ställning till om man ska försöka välja något annat sätt. Sedan är det, enligt ny rön, positivt för barnets utveckling att vara på dagis med andra jämnåriga.

Nej, det som är farligt för immunförsvaret är om man varit helt isolerad, tex på sjukhusens isoleringsrum med slussar hela livet. Har man utsatts för normalt med virus och bakterier så får man inte ett sämre immunförsvar. Normalt med virus och bakterier är ju svårt att bedömma men om man har föräldrar som arbetar och går i affärer så kommer de ta med bakterier och virus hem som barnet utsätts för.
Barn som är sjuka hela tiden får ett sämre immunförsvar eftersom immunförsvaret inte hinner hämta sig och läka ut första infektionen innan nästa är på gång.

Ja, ny forskning och även gammal till viss del säger att tom 1åringar mår bra av att vara på förskolan. MEN man måste väga för- och nackdelar. Alla vet ju att dagisbarn r de som är mest sjuka och sätta en prematur där redan vid ett års ålder (korr) är kanske inte optimalt, även om det är superbra för utvecklingen.

Och jag synar verkligen tolkningen av den forskningsrapporten som hävdar att det skulle vara -bättre- för barn i ettårsåldern att vara på förskola än att vara hemma med förälder/familj/syskon/ÖF etc etc.

Visst, enligt forskning är det inte skadligt att börja på förskola tidigt, vad man vet idag. Och det stimulerar viss utveckling hos barnen. Å andra sidan visar ny forskning att det faktiskt är negativt att utsätta barnen för mycket smitta/sjukdom/bakterier/virus i unga år då det inte stärker immunförsvaret utan tvärtom är negativt och tärande.

tillägg: och forskning visar också att tidig förskolestart kan vara traumatiserande för en del barn.

Allt är individuellt från barn till barn. Min son fullständigt älskar att vara på förskolan. Han exploderar i sin utveckling med tal och balans. Men han tycker om att vara hemma oxå. Eftersom min son är förtidigt född men inte extremt förtidigt född har han aldrig haft problem med andning eller hjärta. Han har bara varit liten. Hade han haft andra problem hade jag förmodligen varit lite försiktigare. Den gruppen han går i på förskolan är hela 6 barn stor med två personal. Förmodligen hade jag varit mer restriktiv om barngrupperna varit större. Så allt är individuellt går inte bestämma utefter hur andra gör/har gjort.

Varför ska man egentligen "skynda på" utveckling som kommer endå? Man kan stimulera precis likabra hemma om man engagerar sig lite. Jag tycker den här hetsen över att man ska börja förskola tidigt för att främja utvecklingen är mer stressande än stimulerande faktiskt.

och precis som Frila2 säger. Immunförsvar bygger man ändå.

X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)

Men vad ska man göra om man inte har någon ekonomisk möjlighet att vara ledig? Om man bor i landets glesbyggd och det inte finns en massa barnrytmik, barngymnastik, öppen förskola osv. där barnen träffar andra barn? Barnet inte har några syskon att leka med?
Jag är själv en "produkt" av att gå på dagis från ung ålder. Det har inte gjort mej någon skada i.a.f. så jag betvivlar att mitt lilla yrväder tar någon skada av det han heller. Han är idag 2,5 och är en otroligt glad och positiv kille som varken ligger före eller efter i sin utveckling.

Det förstår jag helt. Jag börjadepå dagis när jag var 11 månader (eller ca 10 korr., född i v 35, 2300 g) och jag älskade mitt dagis. Men det finns ju såklart barn som inte klarar av det så tidigt och barn som behöver så mycket stimulans.
Men jag tror helt klart att det är skillnad på när man kan starta om man tittar på infektionskänslighet om man jämför en fullgången, en född i v 34 och en född i v 28 tex.

Jag är själv inte född för tidigt utan ett fullt normalt barn. Hade inte det fungerat så bra med dagis som det gjorde/gör hade vi förmodligen försökt lösa det på annat sätt. Maken var lite skeptisk, han är uppfödd med en mamma som var hemma hela hans uppväxt, men när han sett hur mycket sonen älskar att gå på dagis OCH att vara hemma så har han inga tveksamheter längre. Inskolningen av sonen var lite kul eftersom jag låg i feber innan han... Så hans immunförsvar är det inget fel på! :)

Tack för alla svar.
Märker dock att diskussionen kring just min fråga har spårat ur lite....

Frågan gällde alltså inte hur vida man ska sätta sitt fullt friska och fullgångna barn på förskola tidigt eller inte. Eller hur det utvecklas bäst tillsammans med andra barn eller inte.

Mitt barn är som sagt extremprematur och har medelsvår bronco pulmonell dysplasi, d v s ej helt fullt utvecklade antal lungblåsor. Lungblåsorna kommer att kunna utvecklas normalt om hon slipper infektioner fram till hon är c:a 3 år. Får hon en infektion, är det inte så att hennes immunförsvar byggs upp, utan snarare får hon problem med andningen och detta kan i bästa fall resultera i att hon kan få astma.

Så om hon kan sjunga tillsammans med andra barn eller är först med att hoppa jämfota, känns mindre viktigt i vårt läge.

Men som sagt, tack ändå!

Min son är född i v. 24+2 och har mild BPD. Han började på förskolan när han var 17 månader korrigerat. Jag valde en allergianpassad förskola (han har inga allergier) där det är färre barn och där de städar och vädrar mer. Han har gått där sedan augusti och har endast varit lite småförkyld (snorig) en gång. För min son går det jättebra, han trivs och jag har inte dåligt samvete över att han går på förskolan. Men jag var tvungen att göra så eftersom jag inte hade ekonomisk möjlighet att vara hemma mer, om jag hade det så hade jag väntat med förskola tills han var 3 år.

Jag tycker nog att dagmamma eller allergianpassad förskola är bäst till att börja med.

är det inte redan svar på din fråga? att det bästa för ditt barn är att få vara hemma lite längre!

TS: Apropå din fråga om hur man får det att gå ihop ekonomiskt;
vi bestämde oss för att inte ta ut några föräldradagar alls så länge vi kände att vi klarade oss på bara en inkomst! Vi visste dock att vi skulle få tillbaka på skatten ganska rejält det året och vi bor väldigt billigt. Vi har inga extravaganta vanor, brukar inte resa utomlands, dricker inte alkohol (kan kosta mer pengar än man tror), lagar den mesta maten själva från grunden (när vi har tid, vilket vi ansåg oss ha när jag var hemma det första året), gör lunchlådor.
Sedan snålade vi helt enkelt ! När pojken var ca åtta månader behövde vi börja ta ut två dagar i veckan och när han fyllde ett var jag naturligtvis tvungen att ta ut fem dagar i veckan. Sedan hade jag ganska mycket sparad semester som jag "nybörjade" mitt arbetsliv med och sedan var min man hemma i sex månader. Då hade vi tagit reda på att han inte behövde ta ut en enda dag de första tre månaderna och ändå kunde han behålla sin SGI. Den perioden levde vi enbart på min inkomst.
Det var 2007, reglerna kan ha ändrats sedan dess. Han hade inte tagit ut någon föräldraledighet tidigare (förutom de 10 pappadagarna) och hade inte varit arbetslös vid något tillfälle sedan sonen föddes. Det var några av villkoren för att hans SGI skulle vara skyddad. MEN det var ett stort besvär att hitta någon på Försäkringskassan som kunde bekräfta att den "specialregeln" som vi hade hittat någonstans (vi mindes inte ens var vi hade läst det).
Sonen var 2 år och 2 månader när han började på förskola (en lång historia med massa problem, vi ville egentligen ha dagmamma enligt läkarens "rekommendationsintyg "som skolledningen struntade i) och då bara tre dagar i veckan. Vi är föräldralediga en dag var per vecka och har i dagsläget, när han är drygt 3½ år gammal, cirka 115 dagar kvar för honom.
Jag vet att det är relativt ovanligt att göra som vi valt att göra och det är inte alla föräldrar som ens har möjlighet till det pga av olika ekonomiska skäl, men jag kan rekommendera att försöka om man är villig att sänka sin ekonomiska standard ett tag.
Vill också tillägga att vi inte är några höginkomsttagare, min man räknas snarare till låginkomsttagare och jag till medelinkomsttagare (och lite tråkmåns-snåljåpar kanske vi är ibland enligt andra, men vi har valt det helt själva och det påverkar ingen annans liv )...