till er som fött barn tidigt, och har äldre syskon (NYA)

Jag svarar nu utifrån att jag INTE har några barn sedan tidigare, förutom en son som dog vid födseln, så jag har inte din bakgrund, men efter två år av att möta och prata med EPT-mammor så har jag ändå lite tips...

Kan både du och tvååringen bo på patienthotellet? Det förenklar en del, förutsatt att det inte är besöksförbud på neonatalen. Om du pratar med personalen kan du också få ha en anhörig som bor med dig och då har hand om stora sonen när du är på neo.

Din "stora" son är ju bara två år, men finns det möjlighet att du kan få avlastning av någon släkting på dagtid, som passar honom, så du kan vara hos lilla sonen?

Var är pappan? Hur mycket ansvar tar han?


En tvååring kräver ju mycket stimulans och kontakt hela tiden, men en prematur behöver verkligen extremt mycket närhet för att snabbt kunna återhämta sig och utvecklas. Jag förstår att du har det otroligt svårt just nu och att det inte är lätt att lösa. I slutet bör man spendera hela dygnet i närheten av sitt prematurbarn, för att stimulera amning och att långsamt övergå till en normal hemmatillvaro. Min son, född i 28+3 låg på IVA-sal i 5 veckor, sedan låg han i övervakssal (då sov jag på neo) i fyra veckor. Därefter fick vi komma hem och hade besök på barnmottagningen två-tre gånger i veckan de första två månaderna. Har du haft något läkarsamtal? När du har det så VÅGA FRÅGA om vårdplanen. Förklara din situation. Våga prata med kuratorn, våga berätta, så får du hjälp och stöd att fixa din komplicerade situation. Önskar dig verkligen all lycka till!! Båda dina söner behöver dig just nu, men den minste behöver dig otroligt mycket mer för att bli frisk fortare. Hoppas du kan hitta hjälp i pappan eller någon anhörig för att få chansen att ordna upp det här!

Såhär såg mitt schema ut.
Jag sov hemma förutom sista veckan för det fanns inget rum på neo.

07-15 Var på neonatalen hos bebisen
15-18 umgås med dottern då dryga två år. Ofta var då pappan på neo istället.
18-22 Neo igen

Pappan jobbade 75% under hela denna perioden o dottern var på dagis mellan 8-15.

Glömde hälften. Sonen föddes i v 29+0. Han stannade på neo i 39 dagar, sen hade vi hemsjukvård lika länge. Hemsjukvård fick vi då han åt minst ett mål mat själv per dygn o hade stabil andning. Då kom de från neo o vägde o mätte varannan dag, de tog prover, bytte sond o höll koll på att han mådde bra. Några gånger fick vi åka till neo för läkarbesök, ögonkontroll, blodtranfusion o dyl.

Jag tycker du ska ta ett snack med din kontaktsjuksköterska eller läkaren eller kuratorn. Se till att du får den hjälp och det stöd som du behöver. Det finns även hjälp att få via socialtjänsten om man exempelvis är ensamstående och behöver hjälp med att hämta o lämna på dagis o så. Våga fråga. Våga ifrågasätta sånt du inte är nöjd med. Det är ditt barn och ditt liv.

Nu vart iofs min tös mycket större (6 år)
under tiden sonen låg i resp i lund bodde vi på ronald hemmet. När vi sedan låg resterande 3½ månad på sjukhus i Helsingborg bodde vi på avdelningen i ett familjerum. Dottern gick ett par timmar på lekterapin om dagen på sjukhuset. Ibland åkte hon hem och hälsade på farmor eller mormor.
Min man och jag var på avdelningen dygnet runt förutom när vi promenerade eller handlade mat.
vissa kvällar åkte min man hem för att bygga klart vårt hus som vi under tiden byggde om.

alla sjukhus har dock olika sätt att hantera föräldrarna. Jag skulle råda dig att sitta ner med personal och kurator för att klura ihop det bästa för er familj.
För det är något som DU ska kunna kräva. Det ska kännas bra för dig.

Grattis till sonen och lycka till!!

:)

hejsan, tack så jätte mycket, det är just detta jag behöver få höra, för alla har ju upplevt sitvationen på olika sätt och löst det på olika sätt, jag ´har talat med läkarna som skall hjälpa mig med ett intyg att få dagis plats närmare mitt hem, det gör ju att jag slipper den extra resvägen och att min mamma kan hämta och lämna på dagis, sedan så kommer vi stegvis vara där mer och mer, så som det ser ut nu så är jag där ca7-8tim, men vi funderar på att dela upp det nu i börgan, att jag åker på morgånen och min man på kvällen. sedan då ammnings tiden kommer så är det ju jag som får vara där (och som ni skrev) kommer jag säkert tillbringa nätterna där, för mig känns det endå lättare att bli inskriven (sova) på sjukhuset, då slipper jag resa fram och tillbax och då kan min man och min familj ta hand om våran stora pojk. tack så jätte mycket för era svar,,, många kramar till er.. kom gärna med fler lösningar tips eller ideer, skriv gärna i min gästbok

Jag var inlagd i 10 dagar innan lillebror kom i v 27+0. Då kom sambon med storasyster då 5 år varje dag. De hade 12-13 mil enkel resa att åka.
När lillebror kom flyttade vi in på Ronald Macdonald huset. Där bodde vi alla i 10 dagar. Dock körde dom hem var tredje dag och kollade till hus o hem. Jag stannade kvar.
Efter 10 dagar fick vi flytta till ett annant sjukhus som bara låg 4,5 mil från vårt hem. Där fick vi ett familjerum.
Jag sov där alla nätter utonm fredagar, då åkte vi hem alla tre. Kom tillbaka på lördagmorgonen. Sambon o storasyster sov i familjerummet var annan natt.
Gick jättebra men mycket tack vare personalen som blev som en familj.
Storasyster gick inte på dagis under den tiden. Det var så mycket som gick där, kräksjuka, förkylningar, halsfluss, löss, ja du vet själv allt..

Vi fick en liten tjej på hösten 2007 som föddes i v. 24+0. Sedan tidigare hade vi storasyster som är 16 månader äldre. Vi var 7 veckor i Uppsala och då bodde vi där hela familjen. Jag och min sambo turades om att vara med E och med storasyster. Det fungerade ganska bra att vara alla på sjukhuset (bodde först på hotell men fick de sista två veckorna bo allihopa på sjukhuset), storasyster var mycket på lekterapin och eftersom hon var så liten så var hon även nöjd att bara trava runt på avdelningen. Storasyster hade inte hunnit skolas in på dagis när lillasyster föddes.

Efter sju veckor flyttade vi till vårat hemsjukhus som ligger i samma stad som vi bor i. Där var det inte lika lätt att ha med storasyster om dagarna för det var så trångt och inte byggt för att hela familjen ska vara med. Då blev det så att vi delade upp dagen så att den ena föräldern var på lasarettet på förmiddagen medan den andra var hemma med storasyster och på eftermiddagen tvärtom. Vi sov hemma varje natt förutom när E skulle börja amma för då fick jag stanna kvar så klart. När hon skulle börja försöka äta själv så var det svårt att dela upp tiden och jag fick därför lov att ta största delen av tiden på lasarettet själv och träffa storasyster på morgonen och kvällen bara. Vi var inskrivna på hemsjukhuset i 13 veckor, men de sista 3 veckorna var vi mest hemma men var tvungna att åka in för vägning var och varannan dag.

Ungefär i samtidigt som E skulle ha fötts skolade vi in storasyster på dagis. Då var storasyster nästan aldrig med till lasarettet så vi kände att det var ok även om hon skulle dra på sig lite snuvor och så. Hon hade varit ganska isolerad från andra barn länge så det var dags att hon skulle få leka med andra igen. När lillasyster skulle komma hem fick hon Cynagis (influensavaccin) så att hon skulle ha lite skydd.

Det är inte lätt att få en liten som är på sjukhus och samtidigt ha litet syskon hemma. Du måste försöka känna vad som fungerar bäst för er och göra så, finns inget rätt eller fel.

Vår stora var nästan 2 1/2 när lillasyster föddes. Hon fortsatte att gå på dagis 8-16:30. Vi hade bara en bil och kollektivt tog det mig 45 min till1 h (eller ännu längre när det blev sommartrafik) att åka till sjukhuset. Pappa jobbade 80-90% och hade 6 mil till jobbet.

Jag kom till sjukhuset vid 9 när ronden var avslutad (ibland fick man vänta lite på att de skulle bli klara och man fick komma in på salen) sedan var jag kvar till strax efter 15 då jag åkte till dagis för att hämta. Min man slutade tidigare på jobbet och åkte till sjukhuset. Sedan åt vi vid 18:30 19 någon gång för att vi skulle kunna äta tillsammans. På helgerna åkte jag kollektivt upp och så kom de andra på em då vi var en stund tillsammans allihop innan jag tog med den stora till lekplatsen, gick och fikade med henne eller något annat innan vi åkte hem till middagen.

När dagis hade semesterstängt och mannen semester åkte vi alla till sjukhuset och turades om att ha den stora med inne på salen, i lekrummet på avdelningen, på lekterapin osv.

När dagis började igen återgick vi till föregående schema och sista veckan när de ville ha mig på plats mer för att kunna amma fler mål sa jag att visst, om ni ordnar så att jag kan få ett av de två rummen så kan jag sova här och det förstod de att det var den bästa lösningen för vår familj. Då åkte jag hem och hämtade på dagis som vanligt men mannen kom direkt hem från jobbet och så åt vi och hade en stund tillsammans hemma innan vi allihop var tillbaka på sjukhuset vid 19. Pappa och storasyster stannade en timme eller två innan de åkte hem. På så vis kunde jag amma alla mål utan ett då de flaskade henne. Och samtidigt hann jag tillbringa lika mycket tid som en vanlig arbetsdag med storasyster.

De gångerna som hon opererades eller var döende ställde mormor upp och hämtade på dagis hade storasyster över natten och lämnade på dagis dagen efter. Någon dag fick hon vara med mormor på jobbet.

Detta fungerade utmärkt för oss men det är skillnad att få barn i maj när alla infektioner börjar lägga sig och att ligga inne denna tiden på året. Storasyster var inte sjuk en dag under denna tiden men både jag och min man åkte på varsin förkylning då vi inte kunde gå till sjukhuset på ett par dagar.

Annars var det positivt att ha den stora med, hon lärde sig redan första dagen att tvätta sig noga och att ta sprit. Jösses vad hon var hård på spriten :) Varje gång hon såg en flaska som hon nådde så tryckte hon på pumpen. Hon var aldrig avundsjuk på sin syster, vet inte om det ebror på att hon fick vara med från början, men kanske.