Jag misstänkte själv att det var vattenläckage fr o m v. 29+2, blev då undersökt av BM samma dag som sa att det inte kom något när hon klämde mig på magen. Fick även utslag på blodspår i urinprovet samma dag och tre dagar framöver.
V. 29+4 fick jag några ordentliga sammandragningar precis när jag var hos min ordinarie BM och undrade om det kunde betyda något och om hon trodde jag läckte vatten. Hon sa att det "var för tidigt" att läcka fostervatten och jag blev inte undersökt alls.
V. 30+4 träffade jag läkare på SpecMVC som också klämde på magen och sa att det inte var vattenläckage. Jag hade då 4 cm tapp. Jag behövde nu ha binda varje dag för att inte det skulle gå igenom kläderna.
V. 31+4 kom ytterligare större mängder, så då kontaktade jag förlossningen istället (eftersom ingen annan hade öppet på julafton). Då kl 1615 hade jag 2 cm tapp, vattenavgång kostaterades, och de trodde att de kunde hindra förlossningen genom sprutor och dropp, möjligen i 3 veckor till. Varje timme sa jag till att värkarna ökade, men de trodde de skulle avta snart. De blev less på mitt "tjat" kl 2115 och undersökte mig igen, då hade jag öppnat mig 7 cm och fick veta att jag troligen skulle föda samma kväll. Så blev det också.
Jag vet alltså inte om min tapp förkortades under en vecka eller under den halvtimme, det tog att åka till förlossningen och sitta i väntrummet innan jag undersöktes. Jag kände mig allmänt öm och spänd om magen samt stötkänslig, men inga tydliga sammandragningar den sista veckan. De tror nu i efterhand att vattenläckaget berodde på att jag hade extra mycket fostervatten och att det gick hål p g a det höga trycket. Sedan hade jag tydligen tur som inte födde direkt utan att det gick två veckor innan det satte igång.