Ni som fött en mycket liten och en stor vaginalt - hur skilde sig förlossningarna åt?

Det går självklart inte att jämnföra eftersom det är så olika situationer. Jag fick mitt första barn efter 40+6 v och var så förberedd som man kan vara vid sin första förlossning...
Mitt andra barn kom v28+3, utan förvarning och ingen vet varför. Då är ingenting naturligt, varje värk var ett neeej!!! Medans det normala är att man inget hellre vill än att få nästa värk(missförstå mig rätt) så att bäbisen kommer ut!
Smärtan i värkarna var för mig lika onda med bägge men jag klarade mig med lustgas och andning. Krystvärkarna med första höll på i 40 min och barnmorskan fick hjälp på slutet medans med lillen så kom han med första krystvärken, han flög ut som en raket och det kändes som om de ej skulle hinna "fånga" honom, så då kände jag att han var liten såklart.
Allt med andra barnet är fortfarande väldigt oklart och dimmigt, krisläge kan man säga...tiden efter förlossningen bearbetar jag fortfarande. Trots detta har allt gått otroligt bra och båda våra barn är friska och krya!!!

Hej !

Jag har fött två barn vaginalt,ett i v34 som vägde 2060 gram och en i v23 som vägde 590 gram.Den "stora" fick jag sy ett stygn efter och var jätteöm i underlivet i några dagar efteråt,men ändå gick förlossningen fort,han var ute efter ca 3 krystvärkar.Den "lilla" kom ut efter första krystvärken och det kändes nästan ingen ting bara som om glider ut något slemmigt liksom,hade ingen smärta efteråt i underlivet,utan kunde bara kliva upp på en gång och stappla iväg på egna ben till neo för att kika på henne i kuvösen,men det är en annan historia...

Ja, jag tänker att själva utdrivningsskedet och krystvärkarna samt om man har ont efteråt måste vara annorlunda.

Sedan kan jag tänka mig att det är som Hicky säger, att man välkomnar värkarna på ett annat sätt senare i graviditeten.

Hade du värkarbete i v 23 Lena, hur var värkarna i jämförelse med v 34?

Min första var 40+3, 3410 gram
Min andra var 41+3, 3850 gram
Min tredje var 23+5, 640 gram
Min fjärde var 23+5, 605 gram

Jag tror att med de två första hade jag ondare och längre värkarbete. Men det är så svårt att jämföra dem med varandra.
Med mina två små så var det så mycket runtom och det gjorde ont både i kroppen och i hjärtat. Jag fick ingen ordning på krystvärkarna med de små och jag kände mig oduglig. De höll på att dö och jag kunde inte få ut dem. Hemskt dåligt samvete.

Det gjorde mindre ont i underlivet efter de små men eftersom moderkakorna inte ville lossna så fick jag genomleva fruktansvärda smärtor då de försökte få ut dem. De lyckades inte och jag fick istället opereras.

Hej igen !

Jo,ang värkar så hade jag gått och haft värkar länge med den "store" vilket jag trodde var förvärkar men det var riktiga under flera månader höll det på,och sedan när vattnet gick kom krystvärkarna direkt och han föddes hemma i badrummet.Med den lilla så misstänkte jag att slemproppen gått,åkte in och kollade och då hade jag öppnat mig och det gick ej att stoppa,några timmar efteråt kom värkarna som höll på var 5-6 min i ca6 tim innan hon föddes,tycker nästan dessa värkar var värre men det är klart de var ju så komprimerade.

Hur var det, att inte hinna in? Jag skulle tycka det var hemskt!

Din lilla låter ganska likt min. Först slemproppen (tror jag), sedan värkar, sedan kom jag in och var öppen. Hade värkarbete i ca 20 timmar mer eller mindre dock...

X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)

Tack för ditt svar! Det var intressant att höra skillnaden! Jag har hört från andra att man samarbetar bättre med kroppen när barnet är fullgånget. Det låter ju rimligt.

Bara så att det inte blir några missförstånd: Min son föddes i v 22+5 och dog men jag la tråden i denna del av forumet för att jag hittade inget ställe som passade bättre. Vill ju höra om era erfarenheter från förlossningarna.

Hej !

Det var faktist inte så farligt att inte hinna in,det gick ju så fort att jag inte hann tänka,kroppen gjorde sitt och på en kvart var han ute,sambon ringde efter ambulans men den hann inte fram förrän efteråt.

Fy vad hemskt med din son,jag kan tänka mig hur det känns,jag har själv fått
abortera ett barn i 18:e veckan som var gravt missbildat och ej hade klarat sig fram till födsel.
Och så all denna oro och spänning med lilla gumman som vi inte visste skulle klara sig eller ej.Hon har precis i dagarna fått komma hem och väger nu 3,1 kg.

Kram/L