Föräldrar till barn med BPD-fortsättningen...

Massa grattis, jätteskönt att höra om din lycka, det får mig att inse och hoppas att det ska gå bra för min A och lilla Eira också!
A hade en CT igår, den visade vad läkarna hade förväntat sig, att han har en emphysem blåsa i lungan som trycker på den mera friska lungvävnaden. Så nu ska de diskutera med alla radiologer, torax kirurger och lungspecialister om han ska opereras eller inte.
Själv är jag förkyld så jag vågar mig inte till Sjukhuset, saknar min lille knorr så himla mycket!! Jag har ingen feber men har ont i öronen och täppt i näsan och let's face it, det sista A behöver nu är en lunginflammation...
De gjorde ett UL på hjärtat idag, och det såg bra ut så de behöver inte medicinera honom för pulmonell hypertension än..

Kramar

håller med dig. Vi är alla här för varandra, både i mot och i medvind.

pre mamma Jag har aldrig hört talas om en sådan lungoperation. jag håller dock tummarna för er! måtte du bli av med din förkylning.

Nu har jag börjat blogga, ska försöka fortsätta skriva. Vet dock inte om jag vill att några jag känner ska läsa det. Känns så enormt personligt, ni är min första testgrupp..
Kramar

Tack, jag förstår att du har fattat via Facebook...

Eiras lungor klarade inte mer och hon gick till himlen fredag 15/1 2010 klockan 19.00 i vår famn...
Hon kämpade in i det sista och det kom som en chock för alla att hon blev så fruktansvärt dålig, eftersom det var sänkt CPAP-tryck hon hade börjat träna ur CPAPen lite grann bara drygt en vecka tidigare.

Livsglädjen: Finner inga ord....  Var rädda om varandra.

Ja, kära vän-jag var inne och skulle skriva något uppmuntrande, men blev alldeles stum när jag såg hur dina fina vänner slutit upp och vad de skrev!!
Det känns så futtigt att skriva på såna här forum om något så stort och ofattbart! Jag önskar er styrka och hopp, där just nu inget finns! Många, många kramar!!

Vila i frid fina Eira

Vila i frid Eira. Livsglädjen: Orden räcker inte till!! Både jag och min sambo grät när vi läste din berättelse. Knorren kämpar på, men jag är så trött på att han inte blir bättre i lungorna, är trött på ssk som försöker trösta och säger att han äter ju bra, jag är jätteblad att han äter bra men jag önskar att han kunde andas själv också!!
Vill ha lite mer positiva besked nu..

Det gör lite ont i mig just nu. Har ju en stor tös som fyller 8 i år. Hon har redan blivit lidande pga vincent så många gånger och nu ytterligare. Hon ville börja rida på en speciell ridklubb här i krokarna. Detta är ej genomförbart då tiderna och arbetet på denna ridskola inte passar med V. Han ska inte vara utomhus i så långa stunder och sedan springa inne i ett ridhus är inte optimalt för honom direkt. Nu har jag ordnat med en annan ridskola så hon och jag kan vara där medans min man har V men det är inte  samma ridskola som hennes kompisar och hon är minst sagt besviken.
4 månader på sjukhus, inga kompisar hemma, handsprit till förbannelse. Aldrig besöka förkylda vänner, och aldrig vänner med syskon på dagis. Det gör ont i mitt mammahjärta hur mycket hon får ge upp för sin lillebror.
Jag hoppas denna nya ridskola kommer ge henne lite nöje endå och mammatid. Men jag väntar än på baksmällan då hon inte protesterat något innan. Hon har inte ens reagerat på traumat kring V's födelse och olika kriser hon tyvärr sett.  När kommer reaktionen? Hon älskar sin lillebror och gör allt för honom här hemma. Än så länge