Varning långt inlägg!!!!
Vattnet gick för mig tidigt på morgonen/natten söndagen den 10 januari nu i år, var i v 33+6. Fick åka in till förlossningen för att kollas upp och blev inlagd. Fick kortisonsprutorna, de kollade CTG (hade lite sammandragningar som jag inte kände alls), hjärtljuden på pyret var bra, ingen feber. Flyttades över till BB där de fortsatte ha koll på mig.
På måndagmorgonen fick jag andra kortisonsprutan. Fortfarande ingen feber, fortfarande lite okännbara sammandragningar, bra hjärtljud. Läkaren berättar att de på måndagen eller tisdagen skulle ta ett UL på mig för att se att allt stod rätt till där inne, sedan kunde jag ev få åka hem.
Först på tisdagen fick jag göra UL och allt såg bra ut. Hade då inte haft sammandragningar alls sedan måndag em. Sambon hämtade mig vid halv ett på dagen. Får tid för återbesök till torsdagen och en tid till måndagen för UL och troligvis igångsättning om inget hänt av sig självt innan.
100113 (fortfarande tisdagen). Äter middag vid åtta och känner av ont i ryggen. Jag som legat på rygg i tre dagar pga vattenavgången hade börjat få ont i ryggen redan på måndagen. Jag kände av den värken även när de CTG:ade mig och hade noll sammandragningar så jag visste att det inte var det. Var snarare rädd för att jag legat mig till en buktande disk. Min rygg mår INTE bra av att ligga på rygg långa stunder. Satte på mig TENS:en när jag åt för att det gjorde värre ont när jag lutade mig framåt och åt vid soffbordet. Oroade mig för att föda/krysta mig till ett riktigt diskbråck.
La oss vid halv nio. Vid nio börjar jag känna en regelbundet återkommande värk vid ljumskarna. Inser att det kanske kommer ske inatt ändå. Går upp och duschar, vid halv tio/tio ringer jag förlossningen mest bara för att fråga "hur det skall kännas". Får reda på att det tar låååååång tid för förstföderskor och att jag inte skall åka in förrän jag har 1 värk var 3:e min och att den håller i sig 1 min.
En halvtimme (typ vid tio) senare börjar jag klocka värkarna och har typ en 30 sek var 4 min varvat med 2 min värkar varannan minut... :S Hur tar man medel på det?!
Vid elva vill jag ha lustgas ringer in och de säger som innan, det kommer ta tid, men kom ni in när ni känner för det... ni har ju ändå så nära... Jag som levt på att jag har en grym smärttröskel känner mig som en MES som inte klarar att vara kvar hemma ens den vanliga "latensfasen" utan att vilja ha smärtstillning.
Sambon rastar vår dalmatinergrabb (som för övrigt inte alls fattar varför matte är helt konstig), kör fram bilen. Stannar till på statloil där sambon köper banan och lite energi inför en lång förlossning. Jag halvligger och har asont under tiden.
Någon minut i tolv parkerar vi utanför akuten. Drar nästan av sladdarna på TENS:en som trasslar in sig i bilstolen. Fräser nåt åt en vänlig kille som önskar oss lycka till. Kommer in på akuten, tjejen i luckan tittar lite bekymrat och ringer till förlossningen så de skall möta oss. Patrik får köra mig stående på knä och hållandes i ryggstödet på en rullstol - långt till hissen till förlossningen och sitta går inte.
Kommer upp på förlossningen. Är lite snyftig och det trycker på. Får hjälp av med paltorna och de kollar mig. Nä men tjena, vidöppen vart jag. Kl är 00,00. Får lustgas och bedövningsspray. Tar nog en kvart kanske innan krystvärkarna kommer. 00,40 är Elvin ute 34 + 2 dagar gammal.
Läkare från barnakuten är där och kollar grabben, efter att han fått ligga på min mage en sväng. Andas och skriker gör han. Tar lite tid för moderkakan att komma ut och de får sy lite, så Patrik och Elvin beger sig över till Neo och jag får komma efter.
Första natten så ligger han på värmebädd, och är uppkopplad till saturationsmätare, samt koll av hjärtfrekvens, andningsfrekvens samt får en ventrikelsond.
Dagen efter räcke det att han har en liten apnémonitor för andningen samt värmebädden och han får komma till oss och ligga så mkt känguru som möjligt. Börjar pumpa pattarna och vi sondar honom och amningstränar.
Var på Neo i 1,5 vecka och har nu i 1,5 vecka haft hemsjukvård från neo. När vi kom hem så blev Elvin trött och ville inte amma så han har sonden kvar. Sedan 1,5 dygn tillbaka är han nu dock riktigt pigg och pattesugen.
Kommer nog vara inskrivna (eller ja Elvin) på neo någon vecka till tills sonden inte behövs alls. Jag och farsan är hemma båda två, vilket är superskönt! Det tar tid att vårda en för tidigt född! Amningsträna, värma mat, sonda, pumpa bröst och försöka hinna sova när han skall ha mat var 3:e timme.
Nu börjar det dock lätta iom att han börjar vilja käka från bröstet mest.
Oj det här blev långt, en hel förlossningsberättelse, men så har vi haft/har vi det.
