Vi har nyss kommit hem från BB med vår andra son, född i vecka 34+6 och som alla nyfödda är han känslig för infektioner och som prematur dessutom extra mottaglig.
Problemet som vi har nu är att storebror, 19 månader, är totalt uttråkad och frustrerad. Han går på allt han inte får leka med, spisen (trots spisskydd som han kan komma in under), elurtagen (trots pet-skydd), in i kökslådorna (trots barnspärr där också), slänger sig ibland över oss föräldrar när vi håller lillebror, springer in i badrummet och sätter på tvättmaskinen osv. Vi försöker begränsa tillgängligheten till sådant som inte är ok att leka med så att vi inte ska behöva neja honom stup i kvarten (det blir så tråkigt), men allt går inte att ta bort/gömma och dessvärre är han för smart för sitt eget bästa och listar snabbt ut hur han ska komma åt de förbjudna sakerna i alla fall.
Vi försöker att ge honom mycket egentid med oss, en i taget, hittar på nya saker att göra. Vi satte upp ett barnbord och två stolar samma kväll som vi kom hem med lillebror och han har fått en lek-spis av gammelmorfar för två dagar sedan, men tyvärr ratar han de nya sakerna.
Han behöver stimuli och vi VET att öppna förskolan skulle passa honom perfekt! Tyvärr vet vi också att det är mitt i RS- och vinterkräksjukesäsong och inte nog med att lillebror är nyfödd och prematur, storebor får besvärlig förkylningsastma också så vi vill ju undvika så många infektioner som möjligt.
Min fråga är nu,
vad är värst ur smittosynpunkt - att bjuda hem vänner med barn i hans ålder eller att ta med storebror till öppna förskolan några gånger i veckan?
