Sonen föddes v 33+5. Jag hade tidigt i graviditeten blivit varnad för att jag nog inte skulle gå tiden ut. Är född med en missbildad livmoder, som blivit något korrigerad vid en operation några år tidigare. Utan den operationen hade det sannolikt slutat med missfall. Nu klarade min livmoder att hålla kvar sonen rätt länge i alla fall.
Förlossningen började med att vattnet började sippra, fast jag trodde att jag plötsligt drabbats av någon märklig form av inkontinens. Det blev värre och värre och till slut ringde jag Vårdguiden (hade liksom förträngt att det kunde vara fölossning på g). De rådde mig att åka direkt till special-BB. Där försökte de stoppa förloppet och tänkte lägga in mig, men under natten öppnade jag mig såpass att de gav upp. Jag fick kortison och någon sorts antibiotika, eftersom de inte kunde vara helt säkra på att inte vattenavgången berodde på en infektion. Fick ringa maken och i all hast kalla in min mamma som skulle vara barnvakt åt vår dotter (adopterad, jag hade inte varit gravid tidigare). Kvällen efter att jag kommit in föddes sonen. Han vägde 2210 g och var 44 cm lång. Han andades utan hjälp och var på det hela taget frisk och stark, förutom en släng av gulsot vid ca fem dagars ålder. Efter 14 dagar fick vi lämna Neo och nu har han hunnit fylla fem och är en frisk, klok och fin liten kille. Lite förkylningsastma är enda besväret.
