X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
Wednesday - ja försök säga nåt, tänk på att det du säger kanske får dom att tänka på vilka rutiner de har!
På mitt återbesök så sa jag precis vad jag tyckte och tänkte. Att jag fått så dålig information och var helt panikslagen över hur saker och ting var, speciellt den första månaden. Läkaren jag träffade då, som inte var den som sydde mig (hon var sjuk den dagen), sa att jag förstår verkligen att du inte mått bra av den uteblivna informationen och jag ska genast vidarebefodra detta till personalen på BB. En annan sak var ju det att han tog för givet att jag blivit sydd på operation, vilket jag inte blev, jag syddes i förlossningsrummet med sonen på magen, det tog ca en halvtimme att bli sydd tror jag (med lokalbedövning och lustgas) och det var nog en av de längsta halvtimmarna i mitt liv. Det gjorde väldigt ont. När läkaren fick höra det så sa han att det var ju väldigt konstigt, alla studier pekar på att det blir bättre resultat om det sys på operation samtidigt som det är humanare för mamman (att slippa smärtan av att bli sydd på det viset och under så lång tid). Så det var också en sak han skulle ta upp med kollegan som sydde mig. Särskilt som jag haft de problem jag haft efteråt... Stygnen släppte ju nästan direkt också dessutom, när jag skulle gå hem och barnmorskan kollade stygnen så sa hon att nästan alla har släppt men det syr man oftast inte om utan det får självläka.
Så även om det känns motigt, säg till! Säg vad ni tycker för annars så får de aldrig någon chans att bättra sig om de inte får höra vad som gått fel och hur ni upplever att ni blivit behandlade. Och i längden kan då andra kvinnor bli behandlade på samma felaktiga sätt. Om ni inte mäktar med att säga det personligen, skriv ett brev! Det viktiga är att de får veta vad ni tycker!
