Jag födde i gynställning och testade stå på knä och ligga på sidan med ena benet i benstöd (fruktansvärt!) innan dess också. Min bm höll emot tydligen, trots att jag inte har nåt minne av att hon gjorde det, jag minns henne ståendes en liten bit ifrån för att kunna se bättre men jag kan ju ha fel... Min son var stor och hade stort huvud och låg i vidöppen bjudning. Ingen sugklocka, tång eller yttre press. Han föddes hela han på en gång, inget huvud som kom ut först eller så, han bara åkte ut. Det tog ca 20 min att krysta ut honom.
Jag har fött två barn och jag fick min sr vid den andra förlossningen. Första gången sprack jag så som de flesta gör, fick några små stygn då.
Sara - jag tycker inte att någon av mina förlossningar har varit i närheten av "helt underbart och fantastiskt" eller nåt åt det hållet. Jag tycker det är en häftig sak att ha varit med om och jag är stolt över att jag "klarat" det två ggr. Men jag vill aldrig mer göra om det här! Jag har inte alls glömt någon smärta så fort barnet varit ute men däremot har jag fått nåt annat att fokusera på då. Dessutom blev jag ju sydd efter min sr i förlossningssalen och det var en smärta utan dess like. Fick lokalbedövning som nog inte hjälpte ett smack, det hade nog hjälpt mig mer att slippa de extra sticken från sprutan de la den med... Fick andas lustgas också men med lite modifikation då läkaren tyckte jag sög i mig för mycket av den. Lätt för henne att säga som är den som syr och inte känner smärtan???
Efter första förlossningen minns jag att jag länge - flera år efteråt - tänkte att jag vill gärna ha fler barn men att uppleva den känslan som förlossningen innebar igen, nej tack. När jag blev gravid med sonen så sköt jag undan de känslorna och tänkte att det går säkert bra... Och så gick det som det gick. Ångrar att jag inte tjatade mer på min bm på MVC om tillväxt-ul (varenda gång jag frågade gissade hon runt 4 kg, han vägde mer än 4,7 kg, men jag är lång och bebisar har gott om plats att bre ut sig på i min mage och sf-kurvan låg endast på den översta) och jag ångrar att jag aldrig samlade kraft och sa till den sura undersköterskan på förlossningen att ni får snitta ut honom...