Sfinkterrupturtråden, del 4

Det tycker jag absolut att du ska göra!

Tussilago - klart du får fråga om besvären. Det är framförallt knipmusklerna bak som ger mig besvär - har svårt att hålla gaser och hålla mig någon längre stund om jag måste gå på toaletten. Läkaren som undersökte mig på återbesöket sa också att i och med operation blev min sfinktermuskel förkortad vilket han trodde kunde förklara mina besvär. Han trodde heller inte det skulle bli så mkt bättre trots knipträning (där går han och sjukgymnasten åsikter isär) ... trist men jag får väl kanske leva med det... Jag har däremot inga besvär av urinläckage och det är jag glad för. Alltid nåt i denna situation.

Åh. Vad ska räknas som problem? Jag upplever att det KÄNNS som om jag har svårt att hålla mig, men i slutänden så går det ändå även om jag får panik. Men det är inte kul att alltid vara rädd för att en olycka ska hända... det blir lite psykologiskt det där också. Så fort jag får magknip eller känner att det är på gång så blir jag rädd att jag inte ska hinna.

Man kan vela sig galen i beslutet om att föda vaginalt eller med kejsarsnitt.
I slutändan är det ju bara du själv som vet.
Personligen, håller på att bli galen på att vänta till min tid hos läkaren. Första gången någon ska se hur det läkt. Hoppas det ser bra ut. Har massa frågor så klart. Någon  som vill slinka in med en fråga kanske?

Kan knappt vänta tills jag får föda vaginalt igen! Besatt av det! (Kalla mig galen)
Beroende på hur det läker såklart, håller tummarna för "elasticitet"!!

Jag vet inte om jag kan hålla mig faktiskt. Inte vågat prova, för de sa ju att man inte skulle hålla sig i början. Men innan detta var jag tyvärr duktig på att hålla mig. Gick typ 2 ggr i veckan. Sjukgymnasten sa att det var alldeles för sällan. jahapp.

är det vanligt med urinläckage vid SR?

Om du får tillfälle så kan du gärna få fråga om en gynundersökning är något som kan avgöra hur läkningen har gått och om det är någon idé att gå igenom en vaginal förlossning...

Och om man kan få någon statistik på hur många av de som har råkat ut för en SR som snittas? För det känner jag är rätt intressant att veta.

Och vela ja. Jag känner att tiden liksom rinner iväg! Jag är för fanken i v.31 och måste bestämma mig snarast!

Antecknat

Har dom lovat dig KS ifall du väljer det?

hulk3n - jag har också varit "besatt" av idén att föda vaginalt igen men har släppt det sedan läkaren rekommenderat snitt. För mig handlar idén om att föda vaginalt igen om att få en ny chans till en "perfekt" förlossning. Vem vet om det kommer att bli så nästa gång... nej alla förlossningar ser olika ut och jag är inte sämre än ngn som föder vaginalt om jag väljer ett ks nästa gång.

Tussilago - ja vad är problem... jag upplever detta som ett problem. Iaf så är det annorlunda än innan fl. Jag undrar om jag kan hålla mig även om det är panikläge... fast har dock aldrig varit med om den situationen då jag har en regelbunden mage. Får tacka för det iaf.

Jag hittade någon PM  på Internet om det där en gång. På den kliniken var det 50% som snittades efter en sfinkterruptur, men jag skulle tro att en sådan siffra  varierar mellan olika kliniker beroende på olika saker. I storstäder brukar t ex snittfrekvensen ligga högre rent allmänt.
Jag tror att man ska strunta i statistiken helt enkelt, även om statistik är jätteintressant. Statistiken talar i bästa fall bara om hur något blev, alltså historiska data. Statistiken säger inget om hur det kommer att gå för dig, vilken dynamik du får vid din framtida förlossning.
Att statistiken inte är någon vidare bundsförvant kan ju vi här i tråden vittna om: Enligt statistiken var det ju 87%-99% chans att vi sluppit få sfinkterrupturen, beroende på var vi födde och beroende på om vi var förstföderskor eller omföderskor.
Jag tror att man i stället ska lita på sin intuition och sin självkännedom när man bestämmer sig för förlossningssätt. Känns det bra i magen så är det rätt!

Ja jag har fått veta att jag inte kommer att bli tvingad till något, så det känns trots allt skönt. Jag funderar på ett snittkontrakt men känner ändå att jag måste få prata med någon, men tiden tickar som sagt.

Jag ska försöka att komma ihåg att ringa till auroramottagningen imorgon så jag inte har ramlat ur deras system eller något.

Det är sant, och jag förstår det själv, samtidigt vet jag inte vad det är som drar mig mot en vaginal förlossning? Jag tyckte min förlossning var hemsk även utöver skadan så egentligen borde beslutet inte vara så svårt...

MEN... så börjar jag fundera... att jag är andragångsföderska så förhoppningsvis går det smidigare... eller så kanske jag får fullständig panik? Det är fruktansvärt svårt. Varken snitt eller vaginalt känns rätt i magen just nu.

Som sagt. Måste få tag i aurora, antagligen måste man böla sig till en tid eftersom det inte hjälpt trots påtryckningar från andra inom vården.