Sfinkterrupturtråden, del 4

Har du skrivit någon anmälan till patientförsäkringen än?

Om du gör det så kan du ju ta med det som en ytterligare punkt för dem att pröva. Typ att de fysiska besvär du fått inte främst på din kropps läkförmåga, utan på att den behandling av skadan som du fick inte var korrekt. Vi talar ju här om att reparera en skada som anses som en svår bäckenbottenskada på ett professionellt sätt.

Psykisk skada räknas för övrigt också som skada.

Om inte annat kan ju din klinik få ägna lite tid åt att fundera över hur rutinerna för att behandla sfinkterskador ska se ut för att de ska vara lättare för personalen att följa dem.

Nej, jag har inte tagit tag i det än. Ska sätta mig med det så fort en massa annat är undanröjt.

Jag funderade på varför de gjorde som de gjorde med mig och kom fram till att det måste bero på att min skada inte var så stor. Jag sprack ju bara 20% i sfinktern och om jag minns rätt så fick jag två stygn sydda där, resten har bm sytt (perineum och invändigt). Min bm på MVC sa att en specialist ska sy muskeln men det andra kan en bm sy. Nu har det läkt fint rent estetiskt så där har jag nog inget att hämta, frågan är om resten av besvären beror på att det syddes så här och inte på OP? Jag tror nämligen att det har att göra med nervskadan jag fick och det beror ju på själva förlossningen och inte på hur det är sytt. Ska så klart ta upp den psykiska biten också i anmälan.

Vad gäller resten av anmälan så tror jag att jag haft otur med allt. Det som kunde gjorts annorlunda är väl att bm skulle sett till så att inte min son föddes hela han på en gång men å andra sidan så var JAG så trött på alltihop så jag ville bara ha ut honom. Han var ju stor och han låg inte i ett gynnsamt läge då han föddes, och jag har en mycket kort perineum så jag vet inte hur mycket det hade kunnat avhjälpa att skadan uppstod. Men anmälan ska skrivas ändå, man vet ju aldrig om man kanske får nåt ändå

tänkte inte på det förräns flera år efter då det var försent..

Hoppar in här, har inte hunnit läsa hela tråden än.

Jag fick en SR grad 4 vid min första förlossning i okt 2006. Jag hade sååå ont efteråt och kunde inte sitta på minst en veckan och än mindre sköta min dotter själv.

Så blev jag gravid igen sommaren 2008, genast började oron inför den kommande förlossningen, för ut måste ju bebisen kommma, jag var så orolig för att bli nekad snitt, för jag hade redan bestämt mig för att jag inte vågade riskera en ny SR. Min BM var rätt övertygad om att jag skulle få mitt snitt beviljat men jag vågade inte riktigt lita på det innan jag fått det beslutat. 5 veckor innan BF fick jag tid till läkaren. Jag hade sambon med mig och hade laddat för att kämpa för mitt snitt. Läkaren tittade bara på mig och frågade om jag var helt säker på att jag vill snittas? Ja svarade jag. Okej sa hon då blir det så. Vilken lättnad! Jag fick datum och samtalet var över på 5 min.

Jag hade tur, i detta landstinget(Jönköping) är det helt upp till kvinnan själv att bestämma hur hon vill föda efter en SR, finns inget som hindrar en vaginal förlossning men vill man snittas får man det utan disskussion.

Så den 4 mars 09 föddes våran andra dotter med planerat snitt, vilken skillnad! Redan dagen efter kunde jag själv ta hand om vår dotter, byta blöja o.s.v. Å så pigg jag kände mig. Min andra förlossning var en dröm jämfört med den första.

Hoppas att detta kan hjälpa någon.

Tack för ditt inlägg - jag tycker det är positivt att höra hur ngn upplevt ett planerat snitt. Kommer göra det själv också om vi får barn igen.

Hej tjejer!
Om ni kommer ihåg mig så har jag fått mitt planerade kejsarsnitt inbokat nu, 26:e januari är det dags!
Jag blev beviljat det pga. förlossningsrädsla, annars hade det nog varit svårt. Jag bor i samma landsting som tjuffs och upplever inte alls samma sak, fast det var ändå ett ganska snabbt avklarat läkarsamtal, men då hade jag ju ifos träffat aurorabarnmorskan en hel del....

Vad kul Madge! Da blev det som du ville.

Laste att nar du fick din bristning fodde du en liten flicka utan ngt instrumen el dylikt. vad trakigt att du anda sprack sapass!
Nu blev iaf jag lite mer radd infor kommande vag forlossning..

Tack!
Fast min förlossning gick fort. Eller iaf slutskedet och krystningen och däri ligger nog kanske orsaken till min sr.

Tjuffs: skönt att höra att det gick bra!

Jag ska till aurora imorgon och diskutera min förra förlossning. Och jag måste ta ett beslut angående snitt och vaginalt...

Finns det några här som har fött vaginalt efteråt? Hur omfattande var skadan vid förlossningen innan isåfall?

Jag letade upp gamla SR tradar. hıttade en tex om en kvınna som fött vag ıgen och utıfran hennes blogg verkar d ha gatt bra... kanns ınte som om man kan fraga vem som helst som haft SR bara sadar om hur deras andra förlossnıng varıt... sa nu vet ja ıaf 2 st som gjort vag ıgen o d har gatt bra. men d fınns en har som d ınte gıck bra för. hon fıck en sr ıgen om ja kommer ıhag ratt... dalıg pa namn..

Min fundering är hur omfattande deras skador har varit, har du sett det också?

Har börjat fundera lite logiskt. Är det de som har haft SR grad 1-2 som föder vaginalt, har de brustit mer (djupt inuti osv) eller finns det de med grad 3-4 som har fött igen?

Alla jag pratade med innan min andra förlossning påpekade hela tiden att det inte fanns några hinder för en vaginal förlossning, och att det oftast går bra. Men jag vågade inte riskera något med tanke på att jag läkt bra efter min SR. Sen beror det nog lite på hur mycket man spruckit, jag hade väl egentligen gått sönder så mycket man kunde.

Att jag fick en SR var egentligen inte så konstigt, hade alla oddsen mot mig,
-Överburen
-Igångsättning
-4h krystvärkar
-Sugklocka
-Stort barn (4715gr och huvudomfång på 39,5cm)

Men det som skrämde mig mest var bemötandet jag fick av läkaren under min första förlossning, han var arrogant, otrevlig och nedlåtande och lät mig ligga med krystvärkar i 4h innan han gjorde något åt saken. Jag ville inte hamna i den situationen igen.

För MIG var snitt det enda och rätt alternativet jag ångrar mig inte en sekund. Fast hade någon kunnat garantera att jag inte hade fått en SR igen hade jag självklart velat uppleva en vaginal förlossning där jag inte var totalt utmattad i en vecka efteråt och knappt kunde röra mig eller sitta utan smärta. Men det finns det ju ingen som kan.

Snittet gick väldigt bra även om jag var nervös innan, och efteråt hade jag ont, men hellre ont i magen än i underlivet. Redan samma kväll kunde jag stå lite brevid sängen och dagen efter var jag uppe ur sängen och åt lunch, redan dagen efter bytte jag blöjor på dottern och fixade allt själv när sambon åkte hem. Men den stora skillnaden var hur pigg jag kände mig, jag hade en helt annan ork och smärtan i snittet var inget mot smärtan efter SR, inte för mig iaf.

Men alla måste göra det som känns rätt för dem. Och kom i håg att ingen inom sjukvården kan tvinga dig till något du inte vill, har man haft en SR har man verkligen en medicinsk anledning att snittas, så stå på er!

HEJ!! jag fick oxå SR grad 4...

Yttre press från läkare m.m.
sugklocka (som lossna 1 gång)
klipp för o slippa spricka.
Min son fastnade med ena axeln.. så jag sprack...
Vi gjorde en hel del saker den förlossningen..

han vägde 4960g & va 55cm, huvudet blev 41 avsugklockan (38 gått tillbaks)

Jag vägde innan grav 53, 170 cm.. så ja e smal på ett så stort barn.

Jag gick upp BARA kring magen. 17,8kg. MIN bm sa, DU HAR BARA BEBIS I MAGEN.

Skinn - Livmoder - BEBIS.. MIN SF kurva dala uppåt.. ( DEN FINNS PÅ STARKA BILDER MIN KURVA å en kurva me vikt osv)

åså kommentera hon att min mage va som en boll.. (hade GRYYYYYMT STTOOOOR mage) på lilla mig..


ändå reagera hon inte på ett tillväxt
(LÄKAREN på bb sa direkt efter förlossningen "nästa förlossning blir ingen vanlig förlossning." VILKEN JÄVLA HAGGA:::::: säga så när man varit me om dramatisk förlossning, vilket de blir.. som 1.a föderska.. o allt.

Efter förlossningen kom de mer än baby blues som alla får.. ja va ledsen, de bara kom..... vi kunde dött? alla tankarna kom... jobbig tid i början, å kan tänka påd e än, men de känns bättre iaf.

MED SON 2.. så begärde jag tillväxt UL, sa de varje gång hos bm (en ny där ja bor, gick ju i Mora fast defanns där vi bor....) å jag fick göra glukos 2 ggr, i början av grav o slutet. 3 tillväxt på slutet.. å så sa ja JAG SKA göra hinnsvepning som 1.a val, sen ingångsättning, SIST SNITT..!!!!


vill inte bli snuvad på snitt, liga där å inte se mitt älskade barn som ja KÄMPAR FÖR............ nej ja vill INTE MISSA DEN MEST FANTASTISKA TIDEN I EN MÄNNISKAS LIV... NEEEJ!!!!

SÅ ja fick hinnsvepning på tul kollen torsdagen, va mogen o mjuk, öppen 4cm i 37+6... =)

hade igångsättningstid tisdagen... men min älskade son kom 2 dar efter hinnsvepningen.. 3410g 49cm :) han hade nog vägt ca 4kg om han kommit 2vsenare..

MEN MED son 1 stämde inte sista mensen in med UL.. MIN MENS 16 dagar sen, ul 2 dagar sen.

NU md son 2, stämde mensen o ul in typ, 1 dag skiljde de sig..

så min fråga är än idag, gick ja på övertid 16 dagar? fast dem sa att han ej såg överburen ut??






gud va ja skriver :O så va de för mig. ja stod på mig och VILLE föda vanligt igen. å de gick super bra, syddes LITE, men de e vanligt o få göra så lite. å de gick utan NÅ hjälpmedel typ =))) o fortare. så ja e GLAD att ja stod på mig.

Syskonlängtan va stark

Nu har jag skapat en ny tråd då denna snart stängs, som sagt. Ni är välkomna in i den nya - del 5!

www.familjeliv.se/Forum-3-149/m49927324.html

Jag födde vaginalt igen fast min grad

jag har fött vaginalt efter att ha fått högsta graden SR & en tungviktare på 4960g 55cm