1,5 år som börjat slå mig!!

JAg brukar låtsasgråta och visa att jag blir ledsen när lillen är våldsam, sen visar jag honon"klappa fint" och ser glad ut och säger att han är duktig när han klappar fint. Fan vet om det är rätt metod, jag kanske sätter obotliga spår i honom, men det har funkat hyfsat i alla fall. Fast i bland lappar han nog till mig, för att han sen ska visa att han kan klappa fint, eller för att det ser kul ut när jag låtsasgråter....

Så gör vår tjej på snart 17 månader oxå, oftast är det om hon tycker att hon inte får ordentligt med uppmärksamhet eller om hon blir arg.
Vi brukar säga i väldigt lugn ton nåt i stil med att man får inte slåss, det gör ont och att man ska vara snäll mot varandra. Barnet är ju ute efter en reaktion och ger man h*n en sån så kan det ist bli så att h*n tycker att det är jättekul att slå- har vi märkt. Hjälper det inte så brukar jag/pappan gå därifrån. Ibland kan hon börja med det då vi ligger i sängen och ska natta henne oxå, då hjälper det att man vänder ryggen mot om hon inte lyssnar.

Det här har funkar riktigt bra för oss. Hon vet att man inte får slåss och kommer oftast och kramar oss efteråt om hon slagit mig eller sin pappa. Tack och lov är det "bara" hemma som hon visat på det här beteendet och varken hos dagmamman med dom andra barnen eller mot någon annan.

Min son är inne i en väldigt fysisk period just nu. Han ska knuffas och sparkas och testa sina gränser. Han började förskolan i januari, strax innan han fyllde två år, så det är mycket som har hänt i hans liv de senaste månaderna.

Bara någon vecka efter att han hade börjat kom han fram och bet mig i kinden helt utan anledning, vi låg på golvet och lekte. Han hade då några dagar innan bitit mig i fingret. Då var det nolltolerans från min sida. Jag sa att man inte får göra så och sedan avbröt jag leken och gick därifrån. Sedan dess har han aldrig mer bitits, och han har inte gjort det alls på dagis som tur är.

Med sparkandet och knuffandet har jag tagit det lite lugnt. Vi säger ofta att bebisen i magen sparkar mamma på magen, och då är det inte så lätt för honom att förstå varför inte han får sparkas. Nu börjar han dock nå gränsen för vad som är okej eftersom det bara blir mer och mer. På skötbordet vill han gärna sparkas, och då är det i maghöjd på mig, vilket inte är så bra med tanke på att jag är gravid. Sparkar han mig då så säger jag först en gång att om han gör det igen så får han gå ner från skötbordet oavsett om vi är klara eller inte. Sparkar han igen så lyfter jag ner honom. Samma sak i soffan, där vill han gärna sparka oss i ryggen, han får en varning, lyssnar han inte så lyfter jag ner honom på golvet. Nu har jag precis börjat med vad jag kallar nolltolerans; att lyfta undan honom från platsen där han sparkas så att han inte kommer intill mer. Vi får se om sparkandet avtar eller om jag måste komma på något annat. Att lyfta undan honom tror jag är det mest konkreta, alltså det som han har lättast att förstå och koppla till sin egen handling.

Dotter på 18 månader har också börjat slåss och sparkas.  Vi säger åt henne att man inte får göra så och försöker avleda. Ibland funkar det inte och ibland funkar det.
Man ser på henne att hon testar om vi ska bli arga för hon liksom titta på oss, sparkar till, och tittar på oss igen för att se reaktionen.
De gånger det inte fungerarar att avleda så lyfter vi helt enkelt bort henne från oss och säger att vi inte vill leka med henne om hon slåss/sparkas. Hon brukar oftast komma tillbaka och kramas då.

Jag har försökt med alla tips som ni skrev. Avleda, låtsas gråta, vara lugn och säga nej, gå därifrån.. biland funkar det men oftast inte. Han tycker det är kul oavsett hur jag reagerar.. Det konstiga är att han gör så bara mot mig! Vet inte om det är för att han vill testa just mig eller om det är så att han känner sig tryggast med mig och vågar det

Idag funkade iaf att säga till när han försäkte slå mig att ge mig en kram istället.. då gav han mig en kram sen försökte han slå mig igen