Kille på dagis som är agressiv mot mitt barn.

Du kan inte göra så mycket, det är personalens och pojkens föräldrars ansvar..

Du kan försöka förklara för ditt barn att alla är olika i humör och uppfostran....

Hur gamla är de?

Mår din dotter dåligt av det? Är det din tolkning att "hon leker med honom för att det blir lugnast så" eller säger hon det?

Vissa barn har svårt att hantera konflikter - speciellt i tre - fyraårsåldern. Har man själv ett lugnt barn är det förstårs svårt att förstå, men finns det behov av att blanda in bup ser säkert förskolepersonalen det.

Att nypa eller riva är förstås aldrig okej. Lär din dotter att använda stopphanden. Sätta fram handen och säga "Stopp, jag vill inte" om något inte känns bra. Hon har rätt att säga ifrån. Och killen har rätt att bli arg. Men utan att göra någon fysiskt illa (och det hoppas jag att pedagogerna markerar tydligt emot).

Sedan är det ofta svårt att nå barn då de är i affekt. Det enda man kan göra är egentligen att ta barnet ur situationen. Att säga till just då är ingen idé (som du har märkt) och är egentligen orättvist mot barnet som inte alls kan bearbeta informationen just då. Kanske pratar pedagogerna med honom efteråt då han lugnat ner sig - men utan att du märker det?

Det du kan göra är att visa din dotter hur hon står upp för sig själv, men också bekräftar hennes kamratskap. Du skriver att det är hennes bästa kompis, så uppenbart har han kvalitéer som din dotter ser, men inte du. Prata med henne om att människor är olika och reagerar olika - och också om vad som är okej att göra och inte. Att man aldrig måste göra något man inte vill. Att ingen har rätt att slåss. Hur man kan göra och säga om man blir slagen eller om någon skriker åt en. Hur man kan göra på ett bra sätt när man blir jätte, jätte arg. Och så vidare. Din dotter har säkert egna bra idéer.

Ps. Det kan också vara viktigt att du inte bara ser det negativa hos hennes kompis. Hon ser ju även bra saker och kanske slutar att berätta om det dåliga om hon tycker att det får orättvist stor betydelse. Barn är rättvisa av sig och ofta förstår de och kan identifiera sig med att någon blir väldigt ledsen eller arg tex. Upplever hon då att vuxna tar i onödigt hårt kanske hon slätar över för att kompensera, så var lite försiktig med det.

Barnen är 3 år gamla.
Och ja,självklart har killen bra kvaliteer också. Annars hade hon ju inte lekt med honom.
Men som du förstår så tar det negativa ofta över.
Om det än nån som haft tålamod så är det jag med situationen.
Men nu har bägaren runnit över. Och visst både jag tänka ur pedagogisk synpunkt,men just nu känner jag irritation när detta händer varje dag.
Tror inte min dotter mår dåligt av det jämt så att hon går och tänker på det och så.
Jag frågar aldrig och talar aldrig negativt om pojken inför henne skall sägas.
Men hade det varit mitt barn som gjorde såhär hade jag pratat med en psykolog på bup. Har varit alldeles för opartisk som förälder när det gäller detta,medans andra parten är så partisk man kan vara.
Jag kan säga att detta beteende och bli så vansinnigt arg har jag aldrig sett hos andra barn,och då har jag jobbat med barn. Så för pojkens skull hoppas jag att man söker hjälp så han kan hantera sin ilska och få kompisar att leka med.

Jag tycker du ska på ett smidigtsätt ta upp din oro för ditt barn med personalen på fsk. Dom kan ju gå in och se till att ditt barn får leka med fler barn än den som det är lugnast för.
Sen är vissa barn väldigt utåt agerande, min erfarenhet är att det brukar vara språkligt och/eller osäkerhet. Dom vet inte hur dom ska uttrycka sig och då kommer lätt knuffen eller ett protestskrik.

Men det är ju inte säkert att han har det beteendet hemma. Det kan ju vara ett sätt han reagerar på på dagis.

Min bror blev arg så att han slutade andas och blev blå i ansiktet och tuppade av av ilska i den åldern. En gång bet han mig så att jag fick ett stort lila/svart blåmärke. Treåringar kan inte reglera sådant och där måste förstås både föräldrar och personal försöka ge honom verktyg. Eller bara lyfta honom ur situationen när den uppstår. Men om det bara händer på dagis finns det inte så mycket föräldrarna kan göra. Och om föräldrarna inte har problemet så förstår jag att de inte ser någon anledning att kontakta bup. Det skulle inte jag heller göra.

Däremot tycker jag att du ska prata med personalen på förskolan om vad du oroar dig för (gällande din dotter) - någon information om det andra barnet och hur de jobbar med honom får de inte ge dig. Han kanske redan har kontakt med bup också. Det är inget någon får prata med dig om.

tala med personalen men inte bara i förbifarten, boka ett möte på förskolan så ni får sitta ned och prata i lugn och ro.

Ja, det ska jag definitivt göra.

Han har inte det beteendet när han är hemma själv med dom.
Men så fort han umgås med andra barn.
Så självklart så ser föräldrarna det på tex lekplatsen,mammagrupp mm.
I min mening,gäller det att vara steget före. Jag ser alltid på han när han ska utföra slag och rivas,men mamma i detta fall väljer att blunda för det. Det irreterar mig.
Hon tänker bara att det var det andra barnet som kanske retades el liknande,så partisk!! Men även om barn kivas så är det aldrig ok att slåss,PUNKT!!
Hon får ofta höra att han har slagit el rivit andra på dagis,och sen sa hon till mig en gång att hon inte förstår  varför de måste ta upp det varje gång!! Men hallå!!
Jag ska självklart ta upp detta när vi träffar personalen och sitter ner med dom. Vet att de inte ger ut information hur de jobbar med honom,och det vill jag inte veta heller.
Dom hör ju och ser själva vilken liten slagskämpe det är dom har att göra med. Förhoppningsvis är det en fas och får hoppas han slutar upp med dumheterna snart!!

Jag hade pratat med personalen och berättat vad dottern säger om det hemma. Sakligt. Så att de förstår att du tar upp det för ditt barns skull. Sen är det ju upp till dem att ta upp det.
För om du inte verkligen gjort dem uppmärksamma på problemet är det ju inte lätt för dem att förstå allvaret som din dotter då känner....