Jag orkar inte MED att ta hand om ett spädbarn. Ändå skaffar jag barn!

På vilket sätt och hur tror du att det kommer sig?

Och min uppfattning är att spädbarn inte är några varelser med nästintill övernaturliga begåvningar. Tvärtom så tror jag att deras verklighetsuppfattning och tolkning av denna är något trubbig jämfört med en vuxens.

Uppenbarligen inte eftersom hon inte ändrat sin argumentationsteknik under trådens gång - trots att nästan alla blir helt förvirrade av den.

Tycker om man skaffar barn ska man vara hemma med den de första halv året för mamman är de viktigaste dom har i början..visst pappan är med jätte viktig de ska jag inte säga att han är.. men jag kan inte fatta hur du kan göra så här mot ditt barn de är för mig helt ofatbart.Men vill man jobba lite efter ett halv år så kan pappan vara hemma tt tag..men presonligen tycker jag du gör helt fel..men jag hoppas att du endrar dig när den lilla kommer ut..

" jag kan inte fatta hur du kan göra så här mot ditt barn de är för mig helt ofatbart"

Men ge dig Vilka menar du att konsekvenserna skulle bli?

Jag tror att barn på ett purt och opåverkat sätt känner av sinnesstämning. Det tror jag vi vuxna också hade gjort, om vi inte hade ett språk och tittade så mycket på teater.

Varför tror du så?

Kolla längre bak i tråden om du orkar. Jag är för trött för att förklara igen. Har ärligt talat tappat tråden om vad vi pratade om från början. Amning? Anknytning? Borderline? Jisses, var är vi?

(Utlåtandeskrivning mitt i natten är inte den bästa idén jag har kommit på i detta liv. )

Det har jag inget behov av.

För att vårt sätt att uttrycka känslor via kroppsspråk och röst är kulturellt - alltså inte något medfött.