Jag orkar inte MED att ta hand om ett spädbarn. Ändå skaffar jag barn!

Jag personligen tycker att mamman ska vara hemma med barnet den första tiden.visst att pappan me kan vara hemma med den om mamman ska göra nått eller om mamman vill vila lite och pappan tar den.men jag tycker iallafall så men de är ju inte alla som tycker samma sak.

Bra att ha en hjälpreda när man vill vila, menar du?

Jag tycker att alla som bestämmer sig för att skaffa barn bör undvika att vara feta. Innan dess är de direkt olämpliga eftersom de är oförmögna att visa kärlek då de inte kan ta hand om sig själva och vara goda förebilder. Det är inte alls ok.

Förstår inte alls hur det kan vara jämförbart med att avsky att vårda sitt barn. Det där var ju bara dumt. Du skriver ju så bara för att provocera för att jag är tjock, men det tillför egentligen inget med substans. Lika irrelevant som om jag skulle skriva att f.d, knarkare och folk med bokstavsdiagnoser är olämpliga att skaffa barn, bara för att försöka reta upp dig då jag vet att du haft dessa problem. Lite låg nivå va?

Jag hade bara skrattat, kära nån. Det är liksom så märkligt att kvinnor inte får avsky sysslorna runt ett spädbarn, för det skulle indikera på att de var dåliga föräldrar och inte älskar barnet. Män däremot, de får ogilla det och det är helt acceptabelt, det är ingen som ifrågasätter det. Att avsky bisysslor är ju som att avsky att städa. Jag HATAR att städa, men jag älskar ändå min familj och är en hur bra familjemedlem som helst ändå.

Det är nämligen också märkligt att man skulle vara bättre om man gav upp allt annat och till och med sig själv, för "barnets skull" som det så ofta kallas. Det är inte ett dugg bra för barn att se föräldrar som helt åsidosätter sig själva och sina egna känslor och behov. Tvärtom så är det kontraproduktivt så det skriker om det.

Att hata att diska en död tallrik känns inte jämförbart med att avsky att mata ett levande barn och byta på en levande baby för mig. Jag förstår inte alls varför man skulle anses ge upp sig själv för att man njuter av de stunderna med sitt barn. Jag tror att just matning och stunderna vid skötbordet är rätt viktiga. Vi talar ju faktiskt om nåt som återkommer säkert 12 ggr om dagen. Då känns det inte alls bra att AVSKY dessa viktiga stunder.

Sen inbillar jag mig ju att TS, skrivit provocerande med vilje i trådstarten just för att skapa debatt. Hon Avskyr nog egentligen inte att byta på eller mata sitt barn, utan tycker kanske helt enkelt att det finns roligare saker hon hellre vill göra (som att jobba) även om även detta är helt obegripligt för mig personligen, så är det i alla fall inte så allvarligt, om det finns en pappa hemma som gillar att ta hand om sitt barn. Men jag vidhåller att OM man verkligen verkligen känner AVSKY för dessa uppgifter så är det nåt knas....sorry.

Det måste ju vara ett skämt att vissa skriver att det är bättre att/principiellt mer rätt att mamman är hemma?? Eller...? Säg inte att jag har fel, jag vill inte veta att det finns så vidriga människor.

Självklart skämtar dom. Det finns inga sådana på riktigt, dom och tomtar liksom!

Jag väntar fortfarande på att få reda på varför en flaskmatande mamma är bättre än en flaskmatande pappa under det första året.

Sen undrar jag också om mamman bortfaller vid förlossningen (av en eller annan anledning) om det då är bättre att en annan kvinna tar över vården av barnet eller om det duger med pappan då? (frågan ställd till penny)

Det finns inga biologiska skillnader mellan en man och kvinna när det gäller förutsättningarna att ta hand om ett spädbarn om man bortser från amningen.

Jag förstår mycket väl att en kvinna kan känna ett hot gentemot att män också är lika fullt kompetenta att ta hand om ett spädbarn för vilka skäl ska de då ta till när de inte vill dela med sig?!

Jag förstår också att man kan tycka den första tiden är as-tradig. Om vi får bio-barn så kommer min man att vara den huvudsakliga vårdgivaren den första tiden, min tid kommer sen. Man är helt enkelt bra på olika saker!