Jag orkar inte MED att ta hand om ett spädbarn. Ändå skaffar jag barn!

Ja de finns säkerligen också men varför idiotförklara de (bland annat jag) som faktiskt ÄLSKAR spädbarnstiden TROTS att det var jobbigt ibland?

X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare) Nej nej, martyrer är de kvinnor som tar all föräldraledighet men SAMTIDIGT som de lider inte låter pappan ta över alls, eftersom DE är den främsta föräldern enbart i egenskap av att vara mamma istället för pappa.

Men lider de verkligen på riktigt eller "hör det till" att gnälla över moderskapets vedermödor? Givetvis är det bäst för barnet om den som vill ta hon om det också är den som är hemma. Personligen har jag dock svårt att förstå hur man kan "hata" en del i barnets liv och utveckling.

Jag AVSKYR att ta hand om spädbarn. Det är tråkigt, jobbigt och frustrerande. Därför tänker inte jag vara hemma den första tiden när jag får barn nu i mars. För trots att jag inte gillar spädbarnsvård så kan jag vara en kick-ass mamma. 

Och vet ni vad ni andra - det är OK att känna som jag. Man måste inte hamna i bebisbubbla, vilja "boa" och älska barnvagnspromenader för att få vara mamma. Man kan få fortsätta jobba, skita i amningen och "bara" vara förälder på deltid.

Tänkte bara säga det!

X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare) Jag tycker snarare att det är tvärtom, nämligen att många martyrmorsor försöker inbilla både sig själva och andra att det är så underbart under spädparnstiden, trots att det inte är så, och att de skulle gynnas av att "keepa it real" om du förstår hur jag menar. Därmed inte sagt att alla som lovordar spädbarnstiden inte tycker så, men om det nu är så de känner... Varför inte dela den tiden med pappan?