jag svarar bara utifrån när det skulle varit MÖJLIGT för våra barn - alltså inte NÄR vi gjort det. Det skulle varit möjligt runt en femton månader. Det har varit frågan om någon månad i våra barns utveckling från att varit väldigt mammiga och pappiga till att ta steget till en liten självständighet på några timmar.
Vi har dock aldrig haft barnvakt i det syftet. Första gången var den äldsta 16 mån och vi jobbade både under två veckor under sommaren innan hon börjat dagis. DÅ var vi ju borta ca nio timmar - för våra har det dock haft stor betydelse att vi som föräldrar är närvarande på kvällen när barnen är trötta. Detta var på dagen.
Vi får så mycket barnpassning i det vardagliga livet att det inte finns behov eller samvete att be om mer
! Vi är glad åt varje gång vi slipper vabba, barnen får komma på aktiviteter utan vi måste skjutsa dem själva, varje gång man kan städa ostört osv. Vi har nära och mycket trygga barnvakter med ett mycket kärleksfullt förhållande till barnbarnen
. Vi har det fantastiskt bra!
När det går bra, är väl beroende på barnets personlighet, föräderns behov, barnvaktens relation till barnet och barnvaktens möjlighet! Individuellt. Jag hade dock personligen aldrig velat eller kunnat vänja mina som spädbarn vid att vara utan oss föräldrar men har heller aldrig haft behovet.
