->TanjaS Vet inte om du riktade frågan till någon särskild eller till alla, men jag svarar i alla fall
Nu är ju vårt barn (med dubbelsidig klumpfot som har upptäckts på RUL) inte beräknat att komma förrän i maj, så än så länge vet jag ju inte så mycket om vad jag uttalar mig om ... men nej, jag ser det inte som att vi kommer att få ett handikappat barn. Visst kommer det säkert att bli jobbigt till och från med gipsning, ev. operation, skenor, specialskor o.s.v. Men klumpfot är ju trots allt någonting som är relativt lätt att "rätta till". Och även om vårt barn skulle få några kvarstående problem så finns det värre saker att dras med och jag är övertygad om att hon/han kan bli lycklig även om det nu inte skulle gå att bli elitidrottare ...
Inför RUL var jag jättenervös för att barnet inte skulle leva, eller för att det skulle ha några skador som skulle vara så svåra att det inte skulle kunna leva (t.ex. ingen storhjärna) eller att det skulle finnas tydliga tecken på andra allvarliga skador t.ex. hjärtfel, ryggmärgsbråck etc. Klumpfötter känns verkligen som en bagatell. Jag är dessutom glad att vi vet det redan nu, så att vi kan läsa på själva + berätta för folk omkring oss så att de inte blir chockade över att "stackars pyret" är gipsad första gången de får se bebisen.
Visst finns det i bakhuvudet att klumpfot kan ha samband med kromosomskador, att det alltså kan finnas någonting som de inte såg på RUL. Men eftersom alla vitala organ kontrollerades extra noga utan att de kunde hitta några avvikelser så känns det ändå tryggt – för även om det skulle visa sig att barnet har någon kromosomavvikelse så bör det ju då i alla fall kunna klara sig.
