lillamy30 skrev 2010-03-12 08:33:57 följande:
Han har för vana att skrika och vara jättearg när jag tex säger nej ang att han inte får tex klättra på blommorna (vill ju att han skall förstå nej och att jag inte behöver plocka bort ALLT). Tror det är samma fenomen på natten. Han får nej till att gå upp och då prövar han att skrika tills han får som han vill. Det han helst vill är att jag skall STÅ och vagga honnom när han skall sova/sover. Försöker jag lägga ner honnom så vaknar han. Vill ju helst inte lägga ner honnom när han sover, utan att han skall vara vaken och somna själv...Nu blev det långt, men behöver nog lite stöd känner jag. /L
Nej är ett väldigt abstrakt begrepp och du kan nog inte förvänta dig att han förstår det konceptet än på ett par år. Inte så att du ska låta honom riva ner gardinerna och krossa alla blomkrukor men att tro att ordet "nej" ska ha någon annan effekt än att göra hela grejen kul är att tro förmycket.
Du lägger lite för mycket vuxenvärderingar i hans beteende tror jag, ett så litet barn är mycket mer basic och omdelbar i aktion-reaktions-mönstret. Han trivs med att du vaggar honom, alltså är det det han vill att du gör, när du inte gör det så tar han till det han kan för att övertyga dig, dvs skrika.
Är du helt säker på att ditt barn är ett sånt som sover bättre om det somnar själv? Alla barn är ju inte sådana, det finns de som sover bättre om de får aktiv hjälp att somna också.
Separationsfasen borde ju snart vara över och ni borde gå en "mer nöjd" period till mötes, en period när det brukar vara enklare att ta tag i ev. kvarvarande sömntrasselproblem.
Jag hade också kollat av om han kanske är missnöjd med något annat, kallare i rummet? mörkare? nattlampa? mjukare lakan? musik?
När du tänkt igenom allt det där och känner att humöret på honom faktiskt är "på topp" så precis som 1969 skriver, läs på, välj EN strategi och se till att ni BÅDA är överens och så ge ni den stategin några veckor innan du ger upp.
