Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2

Jag har läst den och gillade den skarpt!

Skönt att få svart på vitt med fakta om vad olika forskningsrapporter visat och att den inte är skriven enbart utifrån en författares "så här tycker jag"-perspektiv.

Undrar hur mycket genusfördomar man har trots att man försöker vara medveten..? Idag insåg jag att nästan alla kläder vi köpt till blivande bebis är blå, gula, bruna eller gröna och ganska "pojkiga", trots att vi inte vet könet utan velat handla neutralt. Rött, lila och orange måste vi alltså på något sätt/ av någon anledning ha undvikit (jag har inga problem med de färgerna i sig).

Jag menar inte att färgerna på kläderna i sig är avgörande, menar bara att färgerna på plaggen snarare säger något om mig/ maken.

Visst är det här med färger på kläder intressant!
Traditionellt "pojkiga" kläder känns mer neutralt än traditionellt "flickiga" kläder.

Jag tycker att de i boken förklarar väldigt bra vad det här med könsuppdelade kläder kan leda till i längden.

Håller med! Det var det som fick mig att bli lite ställd när jag såg klädhögarna. Hade JAG/VI handlat på det viset?!

Det var ett tag sedan jag läste boken. Kommer inte ihåg detaljerna utan mer helheten - och insikten att så många komponenter spelar in. (Skyller all glömska på gravidminnet. Får leta fram boken och läsa på nytt när barnet kommit.)

Vi fick också en "Aha-upplevelse" när vi läste boken. Tyckte att vi var genusmedvetna innan men det fanns många saker som vi inte tänkt igenom riktigt..

Tex det här med att det är viktigt att voisa att det är precis lika naturligt att vara kompis med en pojke som med en flicka. Det är så lätt att man lägger in en kärleksaspekt (som i "vuxen kärlek") när en pojke och en flicka leker och trivs bra ihop.

Och sedan det här med leksaker. Det är väldigt lätt att falla in i traditionell uppdelning av "pojk- och flick-leksaker" och sedan säga "jamen han har valt själv, han vill inte leka med dockor". För att ge barnen möjligheten att välja själva måste man visa dem att den traditionella uppdelningen inte är den enda möjligheten. Leksakskataloger, TV, släkt och vänner påverkar så oerhört mycket och det är mycket svårt för ett litet barn att inte bli styrd.

Någon som har tips på hur man kan bemöta kritik man får från välmenande personer som tycker att man "förstör" sina barn om man inte lär dem hur pojkar respektive flickor "skall vara"?

Vi kan sparka liv i den om du vill...

Får ni verkligen kritik över att ni inte lär ert barn de traditionella rollerna?! Då måste ni ha en pojk Jag har en liten flicka och tycker att det uppmuntras ibland lite väl mycket när hon gör killiga saker, som t.ex. leker med bilar. Men jag har inte läst boken, ska ta ett varv till biblioteket och se om den finns där.

Gäller både min son och dotter skulle jag vilja säga. Sonen vill komma till förskolan som Tingeling idag då det är fritt fram att klä ut sig, han är 2 år och det ses ej som helt ok. Han är tack o lov fortfarande förliten för att förstå, så vi får se vad han väljer när det väl är dags, Tingeling, kanin eller pirat. Min dotter blev skrattad åt på förskolan för att hon hade skjorta o slips, hennes val o hon tyckte att det var snyggt, men de andra barnen skrattade för hon hade ju klätt ut sig till kille!!! Det tog hårt på min 5åriga tjej, veckan efter att jag hade fått veta det hade hela familjen slips o jag o fröknarna pratade med barnen om det o nu tror hon att hon kan tänka sig att ha det fler gånger. Men man ska inte behöva göra en stor grej av att en tjej vill ha slips eller att en kille vill vara Tingeling. Även färger på kläder diskuteras mycket.