Det här med dagis och att vara hemmaförälder

Monster... varför skriver du så ofta att det bara "drabbar" kvinnor att vara hemma längre? Många män vill vara hemma. Min ex är hemmapappa sedan snart 10 år med sina barn. Han känner sig knappast fångad i en fälla.... tycker snarare att vi löneslavar är fast!

Förstår inte heller varför barnen så ofta ska utmålas som ett hinder.

Monster - du skriver att du har ett ganska kvalificerat jobb, det tror jag självklart på. Nedanstående vänder sig alltså inte till dig.

Men - det ser ut som att MÅNGA som inte vill vara hemma och som inte ens överväger alternativ till dagis ofta är de med de mest monotona, trista, tunga och dåligt betalda jobben! Många som jag känner, författare, journalister, konstnärer, lärare, andra mer kreativa yrken om uttrycket tillåts, gör allt för att vara hemma länge! Säg gärna att jag har fel för annars förstår jag inte alls....

Jubbakubb
Anledningen till att jag tror att en föräldrarlön skulle bli en mammalön är att uttaget på FP är fördelat på det viset och jag ser ingen anledning till att föräldrarlönen skulle användas annorlunda.
Jag har inget emot att folk är hemma länge, men jag anser inte att staten ska bekosta att människor inte vill arbeta och man ska inte ha rätt att komma tillbaka till sitt gamla jobb om man är hemma länge.
(OT Jag vill inget hellre än att få barn så jag ser det verkligen inte barn som ett hinder utan som meningen med livet.)

Jaha, jag är inte så insatt i svenska FK-regler. För oss är det en enorm ekonomisk "uppoffring" att ha en förälder hemma, men värt det.

Tror knappt att du menar att en mamma som är hemma _INTE_ arbetar och har rätt till inkomst? Hon lär nog arbeta hårdare än vad de flesta gör på sina jobb, iaf om jag finns arbetstakten i Sverige...

Rätt att komma tillbaka till sitt gamla jobb kan jag delvis hålla med om, efter cirka 2 år måste kanske den rätten anses förfelad. En arbetsgivare kan ju inte hålla en plats decennie efter decennie. Men ska vi gå på utfört arbete så bör hemmamamman få mer pröjs än många andra.

Jag menar så klart inte att hemmamamman inte jobbar, men hon minskar produktiviteten eftersom det är mer effektivit att ha barnet på dagis och henne på arbetet.
Bra att du håller med om att man bör förlora sitt jobb, det är som jag ser det en av de stora stötestenarna.

Fast minskad produktivitet blir det ju bara om hon ökat produktiviteten ute i arbetslivet, jämfört med kostnaden för att ha barnen i barnomsorg och då beror det på barnomsorgen, barnet, sjukfrånvaro och mammans jobb. Måste kanske avgöras från fall till fall och kanske man också samhällsnyttan på längre sikt vägas in.

En anledning till att så många aldrig får in en riktig fot på arbetsmarknaden utan harvar runt med jäkla projektanställningar och vikariat är ju att andra är borta år efter år. Jag vet 35-åringar som aldrig haft ett fast jobb, det är inte speciellt kul, även om man ska låtsas vara så himla flexibel och sätta valfriheten före tryggheten. Det gäller nog fram tills man får barn, sedan vill man ha ett vettigt tryggt jobb.

Caroflina

Du skriver att "Kvinnor är redan hemma länge. Kvinnor jobbar dubbla arbeten när de väl är ute i arbetslivet. Kvinnor lider av utbrändhet och deprission mer än någonsin. Kvinnor har ångest över att lämna bort sina små barn på förskola".
Är det då enbart attityden hos arbetsgivarna som ska förändras? Eller attityden hos föräldrarna, kanske ska pappor vara hemma mer? Kanske kan man "göra flera flugor på smällen" genom att låta det ena leda till det andra... Saknar f ö papporna i den här debatten....
Alla de där problemen du beskriver har funnits länge... Det är bara det att de kommit ut i ljuset nu... Utbrändhet, dubbelarbete, mm, är inget nytt. Förr bet man ihop och tog en sup, helt enkelt... . Utarbetade hemmafruar skickades förr på husmorssemestrar för att vila upp sig... I svenskt husmorslexikon från 1957 (som jag pallar upp Vilyas säng med när hon är förkyld) kan man läsa ett välordnat 4-veckors schema för hemmafrun, med inplanerad tid för umgänge med familjen på lördagseftermiddagarna...
Därmed inte sagt att jag rättfärdigar dessa problem, jag vet att det är ett stort bekymmer... men det är inte ett nytt...
Att "vi föräldrar" våndas över förskolan är inte heller något jag (så klart) inte känner igen mig i, och jag tror att det finns många här som säger detsamma. Klart man vill vara hemma och se sina barn utvecklas, men jag vill också att min dotter ska få en chans till kvalificerad pedagogisk stimulans i en spännande miljö tillsammans med andra barn. Det ena förtar inte det andra, och därför har både jag och hennes far valt att jobba deltid...

Monstermoster, Du behöver inte försöka få mig att förstå någonting. Jag håller inte med dig. Jag har också gått en avancerad utbildning men pga av att jag är intresserad av mina ämnen läser jag böcker om det och premurerar på journal of voice tidningen. Jag håller igång min kunskap och vet att jag inte glömmer min kunskap. När du får barn kanske din attityd förändras. Jobbet kanske inte är lika viktigt längre. Eller så är det viktigare än att vara hemma och du och din man kan dela upp er ledighet precis som ni vill, du kan jobba och gå ner i tjänst mm Det är valfrihet!
Andra tycker att jobbet kan komma senare, efter barnen. Och är dessutom villiga att riskera att ens jobb kanske inte är kvar. Det viktigste är att varje familj får bestämma hur de vill ha det.

Jubbakubb- varför tror du att de är bara en viss typ av människor som vill kunna vara hemma?


Veladis-Papporna finns väl med i debatten. Det är ju ni som har kallat det mammalön och inte föräldrarlön. Vi ska inte ha ett nytt 50tal, utan framtiden är valfrihet, bidrag som ska följa med varje barn oavsett vilken barnomsorg man väljer.
Jag vet att det finns många som inte våndas av att använda dagis från ett års ålder. Men det finns de som vill vara hemmaförälder och avstå sitt arbete. Denna grupp är inte som 50talets kvinnor med schema. Jag tror inte på förskola för alla barn. Jag vet att min son får minst lika mycket pedagogisk stimulans, träffa andra barn, spännande miljö mm Du sitter inte hemma bara för att du är hemmaförälder.
Så vart är problemet?
Ni kan inte gå med på att de föräldrar som avstår från förskola ska inte få samma bidrag som utbetlas för ert barn.
Kan ni tänka er att betala den faktiska kostnaden för er förskola?

Caroflina, problemet är ju att det inte finns något "förskolebidrag" för barnen som kan följa med... Det har ju också diskuteras... Förskola finansieras av skattemedel...
För övrigt kan tilläggas, att ja, om vi kommer till en punkt där hemmaföräldrar är verklighet, förskoleplatser försvinner och man kanske får betala för en privat förskoleplats, jag då skulle jag göra det, förutsatt att jag känner att det skulle gynna mina barn. Vilket jag känner för min dotter nu. Jag jämför det med att barndomen är som en klätterklippa... Förskolan ger min dotter bra förberedelser inför klättringen, visar henne hur hon ska göra tekniskt och praktisk, och hon kan även se hur de andra gör och lära av dem. Jag som förälder ger henne säkerhetslinan, och strykan och modet att våga klättra upp, ger båda faktorerna tillsammans... Min erfarenhet av många hemmaföräldrar är att de antingen inte låter barnet klättra alls, viket gör att de står kvar på samam fläck, eller klättrar upp i ren protest och hemlighet, och då ramlar och slår sig eftersom de inte fått öva... Eller så får de åka linbana hela vägen upp till toppen med mamma och pappa i handen... Utan att ha lärt sig någonting själva...
Jaja, jag vet att inte alla håller med, det var bara ett axempel...

Papporna.
Caroflina, jag saknar papporna i den här tråden, hittils har jag inte sett någon pappa uttala sig om föräldralön. När jag ser lika många mammor som pappor tala för föräldralön med bra argument, då kanske jag kan börja tänka om... i allfall när det gäller jämlikhetsfrågan...
Hittils har jag dock inte hittat mycket i debatten som skiljer särskilt mycket från 50-talets hemmafruar...

Tilläggas kan att jag i yngre år, innan jag fick barn, så att säga stog på den andra sidan. Tänkte att jag ville vara hemma länge med mina barn, men sedan började jag plugga på universitet, jobba med barn, lyssna på andras åsikter, och så stod jag där med en unge i famnen och tyckte helt annorlunda...

Barn och familjer är olika och behöver olika former av barnomsorg
Barn är olika. Föräldrar och familjesituationer är olika och det är svårt att med en modell möta alla behov. Alla vill inte ha sina barn på förskola och det passar inte alla barn och inte alla familjer.
Många tvingas idag att välja en barnomsorgsform som inte passar dem
Idag tvingas föräldrar lämna sina barn från 1-årsåldern på överfyllda kommunala förskolor. De flesta föräldrar har ingen realistisk möjlighet att välja andra alternativ, varken ekonomiskt eller praktiskt. Alla andra alternativ som dagmamma, kooperativa förskolor, privata förskolor och omsorg i hemmet blir allt ovanligare former av barnomsorg. Idag subventioneras varje heltidsplats på förskolan med ca 120 000 kr av stat och kommun*, medan den som väljer att lösa barnomsorgen t ex i hemmet eller på annat sätt inte får något stöd alls.
Kommunen borde stödja föräldrarnas val – inte styra föräldrarna
Kommunen borde, genom att ekonomiskt stödja alla former av barnomsorg, ge föräldrarna den valfrihet många saknar idag, nämligen att själva kunna välja barnomsorgsform för sina egna barn. Många familjer längtar efter detta, men känner sig maktlösa över sina egna familjers liv. Detta kan leda till utbrändhet och stress. De få månader som vårdnadsbidraget existerade valde 60% av de berättigade att använda sig av det. 79% vill enligt en Sifo-undersökning år 2000 att man med skattepengar ska ge föräldrar möjlighet att vara hemma tills barnet är 4 år. Både barn och föräldrar vinner på och mår bättre av att kunna utforma barnomsorgen efter sina egna behov. 64 av Sveriges 290 kommuner har redan, på olika sätt protesterat och krävt valfrihet.
Maxtaxan ökar orättvisan och minskar valfriheten ännu mer
Maxtaxan förstärker ytterligare den orättvisa ekonomiska skillnaden mellan dem som kan och vill utnyttja den kommunalt finansierade och subventionerade barnomsorgen och de som vill eller måste ordna annan barnomsorg. Maxtaxan inom barnomsorgen gynnar främst de familjer som har en hög inkomst. De som tjänar mest på maxtaxan är familjer med inkomster över
42 000kr/ månad. Dessutom har maxtaxan fått precis de effekter man kunde förutse, d v s : den leder både till ökade barngrupper och till längre vistelsetider och därmed minskad kontakt mellan föräldrar och barn. Maxtaxan har också gjort det mycket svårare för privata och föräldradrivna förskolor att kunna gå runt.
I våra grannländer är valfriheten självklar, subventionerna till kommunala barnomsorgen togs bort och pengarna delades istället ut lika till alla barn!
När det gäller möjligheten att vara hemma med sina barn ligger Sverige långt efter sina nordiska grannländer, där man på olika sätt stöder valfrihet för småbarnsföräldrar. Det kan heta ”kontantstötte” som i Norge (ca 3000 kronor/mån till 3 års ålder) eller ”hemvårdsstöd” som i Finland, men det handlar om föräldrarnas självklara rätt att själva välja omsorg åt sina barn. Om föräldrar till alla barn i Sverige i åldrarna 1-5 år, fick 6000 kr skattefritt per barn och månad, istället för dagens barnomsorgssubventioner skulle staten (vi alla) tjäna minst 11 miljarder kronor! Antagligen mycket mer. Detta enligt nationalekonom Åke Sundström, tidningen Världen Idag fredag 23 juli 2004.
Stöd kravet på valfrihet
Genom din underskrift stöder du kravet på att föräldrarna själva ges ekonomisk möjlighet att välja omsorgsform för sina barn. Du stöder också kravet att omsorg i hemmet ska vara en möjlighet för alla föräldrar som vill.