Snälla föräldrar, GE ER!

"Måste det bli enformigt?"
Det jag ställde mig frågande till är att KAN det inte bli lite enformigt?

Ja, och jag svarade på den frågan. Det "kan" säkert bli enformigt, men det finns ingen anledning till att det måste bli det...

Nu har jag bara läst ts o dessutom halkat in genom en annan tråd men när jag gick i skolan, iaf högstadiet o gymnasiet fanns alltid fil o flingor som alternativ just för att alla kan inte gilla allt. O ibland åt man bara pastan eller potatisen o sallad eller ibland bara knäcke. Man överlever ju. Inte fan tvingade jag i mig mat jag absolut inte gillade bara för att... Jag valde alternativen.

självklart lagar jag ibland mat som inte ens jag tycker om, och självfallet äter även jag av det, för att föregå med GOTT EXEMPEL. Ser att EXTREMT många har fått för sig om att jag pratar om att TVINGA i sina barn mat, och jag måste bara be dessa underbara ignoranta människor att läsa mitt inlägg igen. HELA inlägget denna gången.

Okej... nu har jag läst ALLA inlägg... På de flesta inlägg låter det som att det handlar om att binda fast barnet vid stolen och sleva in mat. Det är inte DET detta handlar om. Och som sagt: Att NÅGON gång göra ett undantag med annan mat än "huvudmaten" är inte alldeles fel. Och har man ett barn som är klart undernärt, av medicinska, fysiska eller psykiska själ så SJÄLVFALLET gör man special-mat för att få detta barn att äta. Men nu talar vi om barn som i normala fall äter bra, eller relativt bra. Få barnet att smaka nytt. Få barnet att äta det som är runt omkring (potatisen, salladen, eller vad det nu kan tänkas vara), äter barnet inget av det som serveras så pratar vi inte heller om att låta barnet gå hungrigt i flera dagar, som straff, utan naturligtvis kan man ju servera kvällsfika innan läggdags.
Det handlar inte heller om barnmisshandel på något sätt, det handlar om att inte HELA tiden curla. Bara för att ett barn inte "tycker om" någon maträtt en gång, behöver det inte betyda att barnet inte "tycker om" samma maträtt, med annorlunda kryddning eller så, vid ett senare tillfälle. Mat smakar sällan likadant från gång till gång. Inte min mat iallafall. Så därför anser jag att min son ska smaka samma mat några gånger innan han bestämmer sig för att han verkligen INTE GILLAR det. DÅ kan jag köpa det. Men sen ska han även ha i åtanke att om han serveras samma mat hos någon annan, så KAN den maten smaka annorlunda än vad den gjorde hemma, eftersom det inte är JAG som lagat den om han äter den hos någon annan, det betyder att han kan inte veta om han inte gillar just DEN maten, just DEN kryddningen, innan han har smakat. -Därmed inte sagt att han MÅSTE äta upp. Men S M A K A iallafall.
Jag har aldrig TJATAT på min son att han MÅSTE äta upp, men han SKA smaka. Detta har jag sagt till honom ca 5 gånger, under fem år, så det är ju inte så att jag sitter och gnäller vid varenda måltid "Men du måste smaka". Nej.

Måste dessutom tillägga att även jag är kräsen, när det gäller EN sak.
Ris. Beroende på att jag, när jag var liten, faktiskt TVINGADES äta ris varje gång jag hade maginfluensa, för "ris är så milt för magen", vilket resulterar i att jag än idag har äckligt svårt att svälja ner en tugga med ris.
MEN (och här kommer det stora MEN:et) Jag tillagar ändå ris till exempelvis kyckling eller grytor. För min son TYCKER OM ris och för det SKA (observera: enligt MIN MENING) VARA ris till dessa maträtter. Har jag sedan svårt att svälja det så får jag väl ta lite extra sås, eller dricka lite extra, för att kunna svälja det. Men detta gör jag för att visa min son att "Man kan inte älska all mat, men man kan äta lite av det" -Han är mycket väl medveten om att jag inte tycker om ris, och varje gång vi ätit det tittar han på mig och säger "Du är världens bästa mamma. Du tycker inte om ris, men du gör det åt mig ändå, E******'s mamma skulle aldrig laga falukorv till honom, för hon tycker inte om det".
Ibland får man offra sig, för exemplets skull.

Men om jag skulle göra vitlöksmarinerade sniglar (vilket jag älskar. Bara som exempel) så skulle jag aldrig "Tvinga" min son att äta detta, då jag lärt mig att han kräks av sådan konsistens. DÅ är det annat som gäller.

Som jag tidigare sagt: Det handlar inte om att göra special-mat någongång ibland, utan att VARJE dag göra just detta.

ungmamma

Eh, lagar du mat som du inte tycker om? Det skulle jag aldrig få för mig att göra.

Ja, det gör jag. För min son tycker om mat som jag inte alltid tycker om. Och dom regler som gäller honom, gäller även mig.

Mina barn tycker oxå om mat jag inte gillar o tvärtom och vi har oxå samma regler för alla. Man tar det man tycker om, smakar om man vill men äter inget man inte gillar. Ibland kokar jag på lite makaroner som extra. Ibland är dte för min skull, ibland för barnens skull.

Mina barn äter så gott som allt, det har de alltid gjort. De smakar, och oftast när de smakar så upptäcker de att det smakar gott. Som när de tex rynkade på näsan åt pesto, men smakade och tycker det är jättegott.
Lilltjejen åt inte grönsaker till en början när hon var liten, men eftersom alla vi andra åt och det alltid fanns på bordet så stoppade hon också i sig det till slut liksom av bara farten. Nu äter hon också allt.
Vi försöker äta varierat så att de blir vana många olika smaker så att det även fungerar att de äter maten när vi är på restaurang och hos vänner, och jag lagar mat som jag tycker om och jag gillar det mesta utom falukorv och inälvsmat. Eftersom vi andra äter så är det ju inte konstigt för barnen att äta det.
För mig handlar det om att det inte blir tokigt runt bordet, man ska smaka och sitta still och ha trevligt tillsammans. Är det mysigt och trevlig vid matbordet så lockar ju det också till att man kan tänka sig smaka. Sist dottern smakade mozzarellan så stoppade hon i sig allt... Vi vuxna älskar oliver, barnen älskar också oliver. Våra barn gör oftast som vi gör.