Är det rätt att separera som småbarnsförälder?

Med dessa alternativ: NEJ.

Nu vet jag inte vad du räknar som "småbarnsår" riktigt heller.
Men har man valt en familj så bör man ju göra sitt yttersta för att få det att funka, och det kan ju ta en del tid.

Om man verkligen har försökt, gått i familjeterapi och jobbat på sitt förhållande och det fortfarande inte går att ta sig förbi problemen så ska man givetvis skiljas.
Likaså ska man givetvis inte stanna om det förekommer våld eller liknande.

Men många bestämmer sig för att skiljas först och SEDAN kommer de och kan ev gå med på att jobba på förhållandet, men då är det mest för syns skull. Och om då allt inte blir "rosor och champagne" på en vecka så tar man det som bevis för att förhållandet är dött och slutar bry sig.

Ursäkta att jag blir provocerad här men insinuerar du på något sätt att man ska kunna veta från början hur det blir att få barn och att om man bara frågade varandra tillräckligt så hamnar man inte i läget att man upptäcker saker om sig själv och varandra man inte hade en aning om innan man fick barn eller innan x antal år gått?

Ja, självklart. Det gynnar ingen att två människor som inte vill leva tillsammans fortsätter ihop för barnens skull. Det gör varken barn eller föräldrar lyckliga.

Ja, men jag anser att föräldrarna ska försöka allt! först. Åtminstone några samtal hos en familjerådgivare eller liknande. Några vänner till oss skrev ett avtal om att inte separera de första tre åren "what so ever". Det funkade för dem, de hade det j-t jobbigt men idag är de lyckligt gifta och har tre barn.
Vi skrev inget avtal, vi är ju gifta. Då har man ju redan sagt ja till att ge sig f*n på att det ska funka!

Är ju väldigt svårt att svara på. Själv tycker jag att många verkar ge upp alldeles för lätt, grälar i evigheter för minsta lilla osv. JAG tycker inte att man bör skaffa barn med någon som man är beredd att lämna när han/hon brister under en period. Man ska vara sammansvetsade som familj och man är familj om man skaffat barn ihop.

Jag skulle ju inte vända min syster eller mor ryggen t ex om de hade sex med fel person, enligt mig, men tydligen är det rätt att göra om det gäller min man som jag lever med dagligen och skaffar barn med? Vet att många tycker att det inte alls är samma sak, men enligt mig är man tillsammans oavsett vad som familj och ska hålla ihop.

Ibland funkar det ju iofs bättre i längden om man separerar ett tag. Börjar en familjemedlem misshandla resten på riktigt så får man ju packa och dra tills den personen fått vård.

Men man kan inte splittra en familj enligt mig, om man inte gjort sitt yttersta och bett om hjälp utifrån också när ens eget ytterta inte räcker till. Tur dock att min mans ex tycker det, för nu har ju jag honom.

Vad betyder kompromissa sig själv? Kompromissar gör man ju i alla förhållanden, men förstår att du menar något annat. Vad?

Ja det är helt rätt. Bättre att inse det under småbarnsåren i så fall än att fortsätta slita på varandra och sedan utsätta barnen för åratal av försök bara för att det är så det ska vara. 

Om man har problem i sitt förhålland eär det rätt. Tror det är lättare för barnen att hantera än om man separerar när de rär äldre. Och vem vill växa upp med föräldrar som inte älskar varann?

Ja, det är det.