Är det rätt att separera som småbarnsförälder?

Ja, jag tror att det är värre för ett barn att växa pp med föräldrar som borde separera men inte gör det än tvärtom!

Bättre för barnet/barnen om föräldrarna separerar i tid, än att föräldrarna går och försöker hålla sams. En seperation kan leda till att föräldrarna får en bättre vänskap sinsemellan och det gynnar barnet betydligt mycket mer än att föräldrarna går hemma och är tvära.

Men sen ska man ju ha i  bakhuvudet att alla förhållanden ser ju inte lika ut, så det som är rätt för par A är inte rätt för par B.

Instämmer.

Nej.

Det är lätt att "skylla" på att vi var unga, eller att graviditeten var oplanerad, eller att det var för kort tid som gick innan vi blev gravida, eller annat, men sanningen att säga var förhållandet och detta bra innan graviditeten var ett faktum. Då flöt livet på och var enkelt på ett helt annat sätt.

Sen hade ingen av oss kunnat säga hur vi själva skulle utvecklas med graviditeten och förlossningen och att bli föräldrar, för både jag och pappan är väldigt olika den person vi var då. Och som vi är nu så skulle vi inte valt varandra att dela liv och barn med.

Jag tycker att alla beslut bäst blir till av att noga fundera, reflektera och analysera. Så länge ett beslut är genomtänkt, tror jag att det måste vara rätt beslut oavsett.

Ja självklart. Men jag tycker också att man ska verkligen försöka, inte ge upp så fort det blir jobbigt men inte heller stanna kvar i flera år bara för att det är det bästa för barnet/barnen. Bullshit! Det bästa för barnen är att se sina föräldrar lyckliga, inte höra dom bråka och allt annat som jag vet förekommer. Det tär fruktansvärt på ett barn så även om barnet får det jobbigt med seperationen så mår barnet bättre av det i längden.

Mina föräldrar stanna kvar med varandra i flera år fast de inte borde. Skällde och bråkade, fanns ingen kärlek kvar alls och man såg hur de förändrades. De behandlade varandra olika, började prata skit om varandra osv. Det är inget man bör utsätta sina barn för. Till slut skildes de sig och blev väldigt bra vänner i stället. Så nej tack för föräldrar som "stannar kvar" för barnens skull! Ren bullshit! är för att de inte vågar ta steget att skiljas åt. Gör vad som verkligen är bäst för barnen och inte utav bekvämlighet för er själva!

klart som fan man ska seperarera om det inte fungerar

Kajjee: Med andra ord var ditt ställningstagande ja! Det jag var ute efter var inte folk att tvinga fram en åsikt, snarare tvinga fram ett tänkande, då det så snabbt och lätt är att tycka JA eller NEJ utan att tänka på vidare omständigheter.
Alla fall har ju sin historia, och som utomstående är det lät att döma utifrån enbart sitt eget perspektiv och sina egna erfarenheter.
Jag tyckte innan jag fick barn att man får tamig tusan bita i det äpplet om förhållanet kommer i gungning för att en liten pockar uppmärksamhet:) Var helt inställd på att hålla ihop fram tills barnet hade passerat ett, mest som en inre gräns för att inte ge upp "för lätt".
Jag anser att många gör just det, ger upp för lätt, men när jag själv hamnade i sitsen att mannen återföll i missbruk och vi tillsammans försökte kämpa oss igenom det, men det hela slutade med att jag blev misshandlad och han fortsatte ta droger, så såg jag ju att det fanns ingen BÄTTRE utväg för min dotter än att jag gav upp "det liv jag planerat".
Idag hade jag INTE gjort annorlunda, däremot kan jag ju idag se när mannen är ren återigen, och har byggt upp sig själv och sitt liv att vi idag hade kunnat funka.
Så hade det varit "mindre" problem, bråk om ekonomin etc som då gjort att vi bröt hade jag idag nog svurit över att jag gått så lättvindigt.
Därav mitt "tvång" till ställningstagande, ett sorts tvång till att tänka två ggr istället för att bara svara det svar som direkt känns rätt och riktigt....

Jag svarar NEJ. Även om det förstås finns undantag. Om relationen inte är så destruktiv så som om tex misshandel förekommer eller grova kränkningar osv. Om det är två hyfsat "normala" vuxna som lever tillsammans och valt att skaffa barn är det deras förbannade skyldighet att lösa sina problem anser jag! Man måste inte ha det bra i relationen jämt eller ens älska varandra hela tiden, allting går upp och ner och det mesta kan man utveckla och hitta tillbaka till. Ska man separera med barn ska det finnas mkt goda skäl till det och man ska som Dr Phil säger: förtjäna sin väg ut ur relationen. Dvs prova familjerådgivning och göra allt för att jobba på relationen innan man tar beslutet att låta sina barn växa upp utan en hel familj.