Öppen skryt-, fråge- och stöttningstråd (ds) forts.

Heja,heja Tea!! Busiga barn är det bästa som finns =)

Såg att Lilla Tea har hyss för sig hihi, det är C också börjar ha, och fröknarna har helt plötsligt börjat förstå vad jag menar " han är överallt" hehe...

Busiga barn är lyckliga barn , så det så!

C har utvecklad mkt motoriskt på sistone, dock står det helt stilla känns det som, på talutvecklingen.. Får honom ibland att  teckna flerordmeningar, och ibland så säger han en del ord klockrent, för att sedan mumla fram dem...

Men helt försteligt, då han har full rulle med att springa, dansa, klättra, undersöka mm

Hänger efter i tråden och är glad att läsa om alla framsteg och bus

Lägger i favoriter.

Vet inte om det är ett framsteg i utvecklingen men.

Linnéa tappade sitt sina glasögon på golvet och böjer sig för att plocka upp dem samtidigt som hon högt säger FAN.

hihihi jodå, visst är det ett tecken på utveckling!

Så härligt att dela med sig och läsa om andras framsteg!
Visst blir man lycklig!!!

Är samma här! Tilde är i full gång och klarar de mesta på egen hand!
Hon går på toaletten nu!
Klär på sig mycket själv!  leker stojjar och skojar!
pratar en del ord och tecknar! är väl mest här man märker skillnande om man
ska jämföra med "friska" barn att T inte pratar  så många ord och meningar men de visste vi ju att sånt
tar tid! hon är ju trotts allt bara 2år och 9 mån. så jag är oerhört stolt över det hon redan kan och lär sig!

Kram till er!

Hehe-Vad säger man?Klart är att hennes ordförråd plussat på ett nytt ord:))

Jag satt och pratade med en tjej idag om barn med downs syndrom. Främst om mitt egna då, emn ändå. Hon var jätteintresserad och tyckte det var "så roligt att prata med nån som har ett funktionshindrat barn som berättar positiva saker och inte bara om allt som är jobbigt och hur barnet inte kommer att få ett bra liv". Det fick mig att fundera. Jag ahr inte alls stött på någon som bara pratar negativt om sitt funkisbarn, speciellt inte här i denna tråden. Visst har man sina bra dagar och sina sämre, men överlag så. Och vaddå ett BRA liv? Vad är det, vem bestämmer det? Så länge mitt barn är friskt och mår bra, är glad och har roligt om dagarna känner jag att ett BRA liv är uppnått. Klart det är en omställning i början, man är orolig för mycket. Men faan vad jag är GLAD att mitt barn har DS!! För annars skulle hon inte vara som hon är, och hon är alldeles alldeles fantastiskt makalös på alla sätt och vis.