ViolinaX,
jag har en dotter på 4½ år som gått hos talpedagog en längre tid pg.a dåligt uttal osv. Men det har nästan helt gått till sig nu:) Dock fick hon göra ett språkförståelsetest och det visade att hon inte ens kom upp till "det grå fältet där man ska ligga" och ska nu skickas på en utvecklingsbedömning.
Så svårt att se vAd det är då hon leker och fungerar bra på dagis osv men sen är hon "sen" eller förstår inte vissa saker och tjatar om och om igen om tex. vilken dag det är,
ja det var en kort beskrivning. Hur är din son?
Allmänt så känns det bra att hon ska få komma på en utredning (jag jobbar på en särskola , så jag är öppen för att få den hjälp hon ev behöver), men just ikväll känns det lite jobbigt.
Det är EN sak att "jobba" med barn (även om inte min dotter är utvecklingsstörd som de på jobbet) men det är en annan sak när det gäller ens eget barn.
Hon är så envis och tjatig och skrikig emellanåt och det fungerar oftast jättebra då jag är lugn och förklarar tydligt osv, men tyvärr har jag inte tålamod alltid:( Samtidigt vet jag inte vad som är vad, för ett ex idag var att hon stod och ryckte i handtaget när jag var på toa och verkligen vägrade låta mig få bli klar i lugn och ro...medan pappan i huset kan gå på toa och be henne vänta och hon slutar rycka i handtaget. Verkar vara en allmänt mor-dotter relation som går ut på att trotsa och gråta. Så kanske de flesta barn är , eller?
Detta blev nog luddigt skrivet, jag är trött men behövde få skriva av mig.
Tack för att du orkade läsa!
