Är det vanligt att styvbarn kallar styvmammns saker för sina eller är det något fel på just det barnet som min sambo har sedan innan?
Jag och min sambo har en hund tillsammans och hans barn sedan innan kallar hunden för SIN hund?
Han fick låna min gamla mobiltelefon och han frågade hela tiden vart han hade lagt SIN mobiltelefon.
Han säger att HAN har en 52-tums TV till sina vänner men det är jag som hade den redan innan jag flyttade tillsammans med min sambo.
Är det vanligt att särkullsbarn har problem med vad som är mitt och ditt, är det så att de är bortskämda och är vana vid att de "äger" allt för att deras föräldrar är rädda för att såra dem på något sätt?
Han kallar sin papps bil för SIN bil, hur mår man då egentligen, borde inte en 11-åring kunna begreppet ditt, hans, vårat, familjens, mitt osv?
Sänder inte föräldrarna ut helt fel signaler till barnet genom att inte lära barnet vad som är rätt och fel?
Jag brukar rätta honom men han faller tillbaka eftersom jag verkar vara den enda som lägger märke till det irriterande beteendet.
Jag funderar på att göra samma sak, kalla hans saker för mina och claima dem på samma sätt som han claimar andras saker.
Någon som känner igen problemet och stör sig på det?
Om du inte känner att du är träffad så behöver du inte bemöda dig att svara, kommer det trots det moralpredikningar om hur barnet har rätt att känna sig delaktig bla bla bla så kommer jag länka er vidare till en moralpredikningstråd som bara är eran
Finns det någon därute som känner igen sig eller är det fel på sambons barn sedan innan?
