Hur mycket kontakt behöver man ha med biomamman/ exet egentligen?

Är inte svartsjuk på biom överhuvudtaget men jag anser fortfarande att hon inte  behöver kontakta min man mer än en gång i veckan som avtalet säger!!!

Tragiskt är att de separerade och att hon terroriserar både sin fd. fd ex och hennes senaste ex = min man!!
Tragiskt är att dessa biom som har kontrollbehov och svarsjuka och vill reta gallfeber på barnets andra familjeliv...Som inte kan låta biop ta kontakt istället när han behöver hjälp av biom för att komma i håg om saker och ting i tid och otid!
Lämna oss i fred istället!

Vill inte skriva här exakt vad hon skickar sms och jag anser fortfarande att det finns ett avtall ö.k att ingen mer kontakt än en gång i veckan !!!

Jaa, jag ska jobba med mig själv, vilket jag har skrivit också,  jag ska låta de två ha sin chans att förbättra relationen, må de bli lyckliga föräldrar

Förklara gärna för mig då varför han inte har lika ofta kontakt med sin första ex som han har ett barn tillsammans med, före denna biom nr 2??

Varför är inte den biom lika viktig att hålla kontakten med ???????

Svar på hm
Citat
"Även om ni verkar hoppas o tro det så är det inte så att man glömmer bort sitt barn de dagar det är borta. Man saknar, längtar, tänker o älskar det lika mycket ändå. Detsamma gäller för papporna. Jag blir inte sne på mitt ex för att han saknar barnet när det är här o ringer av den anledningen. Jag skulle aldrig tycka att han var knäpp för att han smsade barnet eller ringer för mycket. Förstår ärligt inte hur någon kan tycka det."


Jag tror ingen hoppas att varken mannen eller kvinnan ska glömma bort sina barn, det är ju inte det detta handlar om eller hur?
Det kanske inte alltid är bra för alla barn om den föräldern man för tillfället inte bor hos ringer och SAKNAR och för andra delen så försvinner inte saknaden för att man skickar 20 sms om dagen angående saker som man inte litar att den andre föräldern klarar av.
För barnens skulle kanske man skulle lägga i en mindre växel och bara vara, jag tror att det ordnar sig ändå och jag tror att människor är så kloka så att de känner och vet när det är dags att höra av sig.
Var med era barn istället för att sitta med telefonen och ringa eller sms, längtar barnen så får väll barnen ringa till sin andre förälder, barnen vet att ni älskar dem hejdlöst det är ingenting som man måste bevisa flera gånger om dagen.
Att man sen ringer till varandra för att stämma av någon gång ibland om man har umgänge varannan helg det förstår jag och jag förstår även om man väljer att ringa till sitt barn under den barnfria tiden för att höra att barnet mår bra osv

men det här handlade om sick sack saker och om flera gånger i veckan, då tycker inte jag att man kan kalla TS svartsjuk och knäpp för att hon kännner att det är påfrestande för familjen.

Håller helt med Pia i det hon skriver.

TS försök att prata med din man om hur du känner det en än gång försök att få honom att förstå att han inte behöver dansa efter mammans pipa för att detta ska fungera. Han är ingen dålig pappa för det och hon lär aldrig få igenom ensam vårdnad eller hela boendet för att pappan slutar att svara på hennes sms eller att pappan nekar att mamman ska kliva in hos Er.
Det kan snarar vara tvärtom att mamman kan halka dit pga att hon inte låter barnet bara vara hemma hos sin pappa, att hon stör umgänget med pappan.
Det står inte alltid som fördel så som hon beter sig.

Nu önskar jag dig lycka till TS hoppas att det reder ut sig för Er
kram

Låter bra att ni pratat ut om det. Fortfarande vet jag inte hur ofta exet hör av sig därför är det lite svårt att få en uppfattning om vad det är du tycker är mycket. Det där avtalet låter lite löjligt om du ursäktar, varför ska man ha ett sånt? Då låter det ju som om dom bråkar så mycket att dom slåss ungefär. Har aldrig hört om något sådant avtal tidigare förrutom om det handlat om just misshandel, hot och missbruk. Om det dessutom fungerar bättre när dom inte håller på den regeln så är det väl bara att köra. Jag ringer inte mitt barn hela tiden när det är hos sin pappa men vill jag göra det så gör jag det och jag skulle inte strunta i det för att den nya anser det. Nu gör hon ju inte det så vi har inget problem iofs.
Det är viktigt att du också mår bra i er familj så jag hoppas att du kommer att göra det.

Vi har inte en bra relation till varann vi har en relation för barnets skull och det är helt sant. Jag har inget intresse av honom och hans nya liv.
Jag kan fatta att det inte är kul om situationen är som du ovan beskrev men då är han ju inget att hänga i granen vilket du verkar ha märkt också eftersom det är ett ex.

Jo jag håller med dig om det. Dock finns det faktiskt riktigt hopplösa fall som aldrig lyckas komma ihåg ngt. Man kan inte heller förvänta sig att 3-4åringar ska ha koll på allt. idag gjorde jag en test på mitt ex, dom hade en aktivitet på dagis idag som föräldrarna skulle va med på om de kunde. Mitt ex jobbar inte i dag, han har fått samma info som jag o jag påminde honom inte. Tror du han var där? Tror du barnet var ledsen? Nu känner jag mig elak mot barnet för att JAG inte påminde honom.

Jag har inte så mycket kontakt med exet. Dom samtalen kan man räkna på fingrarna per år. Om det är något viktigt med dottern så ringer jag honom, men det har aldrig varit några problem med henne. och sen får han veta allt om henne hur det går med skolan osv när han träffar lärarna när han hämtar henne. han bor 18 mil ifrån.

Låt pappan ta ansvar för sig själv! Om han inte kan komma ihåg barnets aktiviteter så missar han dem. Synd för honom. Barnet kommer (sorgligt nog) att vänja sig rätt snart. Och du kan hjälpa till genom att skyla över att pappan inte är där. Men låt bli att påminna pappan!

Pappan har ingen chans att faktiskt ta ansvaret så länge som du leker "mamma" åt honom.

Ja du han blev riktigt arg. Det var mitt fel att han hade missat det osv. Jag sa: men snälla du har fått exakt samma info som jag. Det ville han inte lyssna på så nu är vi osams...nåja det löser sig nog.

Du får ladda med ett standardsvar som du levererar med stora blåa ögon varje gång han tycker att du ska påminna honom. Tex "men jag visste inte att jag var din mamma".

Det är det här jag menar med att hur mycket kontakt behöver det vara mellan biom och biop, när det handlar om påminner och ständigt gör sig påmind om att hon är biom som tar överdriven roll som mamma?
Jag menar inte att de absolut inte ska ha kontakt, självfallet ska de ha kontakt med varandra OM och ANG barnet, men det blir till en överdrift när hon ska skicka sms och ringa om allt, hoppas att ni nu förstår vad jag menar.

En vuxen man, mogen pappa ska ju också kunna ta egna beslut, han kan faktiskt också tänka och lära sig att hålla reda på barnets kläder, aktiviteter och lov mm. utan att biom ska skicka sms och ringa om sånt hela tiden eller ofta.

Min man är en underbar pappa och han tar mer ansvar över sina biobarn och bonusbarn än vad någon annan skulle tänkas göra. Han gör allt för att barnen ska må bra och ha det bästa.