Vad innebär Barnets bästa?

Tyvärr fungerar inte detta i verkligheten och det är absolut inte barnets bästa...

Min mans barn trivs och mår bra var de än bor, hos sin mamma eller hos sin pappa, men de två föräldrarna kan inte komma överens om någonting när det handlar om och ang barnen, allt vv schema, tider, storhelger, kläder, skridskor, speciellt det som ska medtagas till skolan -som extrakläder, semesterar, födelsedagar mm.
Det skulle bli krig om vem barnen skulle bo hos på heltid...

Om de bara bor på ett ställe så blir det inget krig.

Det finns instanser som kan avgöra om de inte själva kan det.

(svarar på TS)

Tyvärr måste man då "välja" en förälder. Även om man givetvis försöker att lösa det på bästa sätt så att barnet kan få träffa båda så fungerar det inte alltid. Det är verkligen fruktansvärt när föräldrar inte kan svälja sin stolthet, sin konflikt för sitt barns skull.

Den som är bäst lämpad att ta hand om barnet får då ansvaret. Ofta tar man hänsyn till vem av föräldrarna som har varit mest delaktig i uppväxten osv. Det kan i ytterst sällsynta fall leda till att en förälder som har kidnappat sitt eget barn och sett till att det inte har fått träffa den andra föräldern får vårdnaden, just eftersom BARNET känner den föräldern mest.

Man har inte rätt till sina barn. Det är barnet som har rätt till föräldern.

Det är VERKLIGEN jätteovanligt att det blir så att barnet inte får träffa båda sina föräldrar, det måste poängteras! Men om situationen är så som du beskrev kort så kan det bli så.

Ja!!! Herregud vad frustrerande det är med föräldrar som inte kan det. Men de finns - och det går ut över barnet något oerhört!

Barnens bästa är:
Att Bonusmamman försvinner skiljer sig från biopappan och bioföräldrarna blir tillsammans igen!!
                           har jag kommit fram till under tiden hitintills....

Bästa hade varit att inte skapa för att sedan rasera familjen ifrån första början.

Japp, men jag som bonusm var inte den som orsakade separationen mellan biof, men inser innebörden nu av barnens bästa, jag borde aldrig ha gett mig in i den här bonusf rollen...

Det var inget påhopp mot "utomstående" (bonusföräldrar) utan mot de som skapade familjen ifrån första början, föräldrar borde känna mer ansvar än att separera och dra in andra som de tror ska fylla någon form av roll i den splittrade del av familj som en gång var.

Min sambo har barn sedan innan och den skärvan låter ingenting vara helt, alltid är det något, stort som smått som blir problem som inte funnits i en kärnfamilj.

De med barn borde vara med de som har barn och tvärtom, så kan de som gjort bort sig söka lyckan hos någon likasinnad istället för att låta de som inte har barn behöva dela deras börda de dragit på sig.

Jag tror definitivt inte att det är barnens bästa. Om bonusmamman försvinner så kommer biopappan att bli olycklig, vilket kommer att drabba barnen i någon form. Dessutom fanns det säkert ett skäl till att bioföräldrarna separerade, jag tror inte att någon skulle må bra av att bioföräldrarna blev tillsammans igen.

Vad du personligen mår bäst av, är en annan femma. Det verkar inte som att du är speciellt lycklig just nu. Och det är tyvärr ingen annan som kan fixa ditt liv åt dig så att du blir lycklig, utan det är upp till dig fundera ut vad du behöver förändra för att bli lycklig.

Nej jag är inte speciellt lycklig just nu, inser ju för varje minut som går att det här s.k bonus -bio familjelivet inte fungerar alls bra hos oss längre.
Biopappan blir inte olycklig om jag försvinner från deras liv, tvärtom, tror att det skulle bli för barnets bästa och deras bästa.
Jag klarar inte av rollen som bonusm eller att vara hustru längre, vill inte det längre heller sen jag upptäckte att jag hålls utanför mer och mer och för varje dag som går, oavsett om bonusbarnet är här eller inte här.

Jag blir orolig för din skull när du skriver att pappan och barnen har det bättre utan dig. Det är ett klassiskt tecken på depression. Jag har själv varit där, tänkt de tankarna, och det är inte roligt att tänka tillbaka på den tiden.

Det viktigaste just nu är att du fokuserar på vad du vill ha ut av ditt liv. Vad du behöver för att må bra. Vad du kan göra för att förändra ditt liv. Vad du kan göra för att du ska bli lycklig igen. Strunta i vad som är bra för barnen eller vad som är bra för din man. Man behöver också inse att det inte är omgivningens ansvar hur man själv mår, utan att det är ens eget ansvar att ta tag i sitt eget liv.

*Kramar om*

Tack jaa jag är deprimerad och inte får jag någon hjälp, jag försöker men utan resultat. Har googlat efter råddgivning per telefon för styvmammor men hittar inget sånt, är det någon som vet var man kan få stöd, hjälp, råd, tips för mig, helst vill jag vara anonym.

Har du provat BRIS, de har väl även rådgivning för vuxna i deras relation till barn? Annars tänker jag på BUP, familjerådgivningen, BVC's psykolog, vårdcentralens psykolog. Som styvförälder är du ju del av en familj och då borde du vara välkommen hos alla dem.