Biomamman går i taket för att jag hämtat barnen på dagis

Hej TS,

Nu har jag inte läst hela tråden. Vill dock svara på din fråga. 

Även jag är bonusmamma, till en som går i lågstadiet och en som går på dagis. Jag har engagerat mig mycket i barnen, dels för att både de och jag trivs tillsammans och dels för att vi ska få ihop familjens schema. Skolan, som ligger en bit bort, hämtar jag inte så ofta på då det är enklare för pappan att hämta där efter jobbet. Dagis däremot hämtar jag ofta på och plockar ofta med kompisar hem. Den yngsta älskar verkligen dessa dagar, när vi kan stanna i lekparken med fika osv.
Biomamman har inget emot att jag hämtar på dagis, däremot har hon svårt för att jag har en väldigt nära relation till den yngsta. Men jag försöker köra med öppna kort till henne och förklara att jag prioriterar hennes barn de veckor de är hos oss för att de ska få en så positiv och trygg vardag som möjligt. Det kan hon förstå och uppskatta, samtidigt som jag upplever avundsjuka från hennes sida ibland. Svårt att veta var man ska dra gränsen som bonusmamma...

Hmm, det verkar onekligen helt skevt! Som nån antydde ovan tycker många, enligt den personen, att upplysningsplikten bara gäller en väg, men det håller jag då rakt inte med om. Vad sa hon om det då? Speciellt med anledning av att hon själv tycker det är viktigt att veta vad som händer i barnens vardag? Hade jag varit pappan hade jag satt mig i bilen och kört dit på ögonblicket. Snacka om utstuderad fräckhet. Nu hetsar jag visst upp mig. Men har allt detta att göra med att hon anser sig ha rätt att straffa pappan pga otroheten ( som du dock ej bekräftat ännu)??? Inte för att det skulle vara en ursäkt, dock förklaring....

Oj vad jag hoppas att vi också kan komma dit en dag! Helst utan att behöva gå genom varken familjerätt eller tingsrätt.

Jag vet inte vem som missuppfattar vem nu, men jag kan förtydliga att det absolut inte varit "på eget bevåg" som jag hämtat barnen på fsk/fritids utan efter att barnens pappa och vårdnadshavare uttryckligen bett mig om det. Därefter har han informerat både personal och barnen själva om att det blir jag som kommer och hämtar samt vilken tid osv.

Väl sammanfattat. Givetvis hade vi kunnat informera, men det är om jag ska vara ärlig, svårt att göra deras mamma helt nöjd, även om vi faktiskt försöker tillmötesgå henne så långt det är möjligt. Det som gör mig förvånad i det här fallet är att hon blir så otroligt upprörd trots att jag funnits med såpass länge. Men det är klart, hon ser ju inte hur vi har det och hur vi fungerar under våra veckor. Hon kanske faktiskt ser mig som "flickvännen" fortfarande, trots att vi bor ihop, köpt hus ihop, ska ha barn ihop..

Jag misstänker att det är likadant här. Det pappret hade inte hunnit komma ut än eftersom det här hände ganska snart efter terminsstarten. Vid ett föräldramöte förra veckan skickade de med något som jag tror är för ifyllande av en sådan lista, men mamman har inte lämnat över den till sambon än utan har den hemma hos sig fortfarande.

Exakt min tanke! Varför kommer det som en chock att jag hjälper till med att få vardagen att funka?

Precis min tanke också. Jag hoppas stormen blåser över och att de kan komma överens utan separata avtal..
Det finns listor med barnens lämnings- och hämtningstider upphängda på en anslagstavla på dörren. Där skriver de även in ifall någon annan hämtar. Han meddelade även personalen muntligt då han lämnade på morgonen.

Först ber jag om ursäkt för att jag verkar ha pajjat trådens upplägg... Vet inte vad jag gjort men mitt namn står ju överst när tråden började se grafiskt knasig ut. Sen kan jag berätta om att Kaupa Jaur verkar referera till sig själv. Där hämtade bonus Amman (o pappan ibland vad jag förstår) på eget bevåg på mammans veckor. Utan att säga till.. För att sedan lämna barnen hos mamman samma tid som de skulle hämtas från dagis.. Och då var hon såklart inte hemma utan på dagis gör att hämta sina barn.. Vi har haft diskussionen med henne om att det INTE är samma problem. Att de hon råkade ut för inte är ok men att hon inte kan koppla ihop detta med dig. Hon har förövrigt startat en ny tråd med anledning av denna (länk hittar du i hennes sista inlägg tror jag) där hon jämställer att hämta på dagis utan att ha sagt till med att åka utomlands på semester utan att meddela... Hon har helt klart problem med sitt ex och hans nya, vilket tyvärr färgat över sig till ALLA ex och bonusmammor..

Förstår inte riktigt... Om den som mina barns pappa bor med skulle hämta våra barn någon dag, på hans vecka, skulle jag inte bry mig ett dugg om. Jag skulle nästan förutsätta att de i en familj hjälps åt. Och ser inte heller att om min nya kärlek som jag bor med skulle hämta, att jag skulle meddela pappan det.

Det är väl naturligt att du är en del av barnens liv. Allt annat vore konstigt...

Det låter som ett praktiskt upplägg och en generös inställning. Jag är inte hellerute efter att konkurrera med barnens mamma utan vill bara att saker ska fungera och att barnen ska kunna känna att de trivs med livet - trots skilsmässa med tillbehör. Jag kan också tycka att det är svårt att hitta sin roll ibland. Det finns liksom inget givet rätt eller fel utan allt hänger på personerna som är inblandade och hur situationen ser ut. Man försöker göra rätt, men så blir det ändå fel många gånger. Besvärligt!

Så  praktiskt det blivit med att var och en har sitt eget telefonnummer numera!   Många  krockar mellan bio- och bonusföräldrar kan  ju lätt undvikas idag!

Hon påstod att de inte kommit överens om att han skulle haft barnen den helgen - vilket i så fall hade inneburit att han frivilligt skulle gått med på att inte träffa dem alls på mer än en månad. Det faller på sin egen orimlighet, men hon hävdade i sten att det var så det var. Det var efter det min sambo krävde att all kommunikation skulle ske skriftligt så hon inte skulle kunna ändra sig i efterhand. Otrohet eller inte, jag vet inte om det är att räkna som otrohet. När vi började träffas tillbringade han många nätter ute i bilen för hon inte skulle komma inspringande och skrika åt honom på nätterna när han låg och sov (jag tror inte att de sov tillsammans alls sedan yngsta barnet föddes och sista halvåret innan separationen hade de helt enkelt varsitt rum). De hade enorma bråk (långt före vi träffades) och efter att han presenterade att han ville skiljas så gick hon in i något psykosliknande tillstånd. Hon kunde liksom inte hålla isär vad som var verkligt o vad som bara skedde inuti hennes eget huvud. Hon anklagade honom tex för att ha försökt mörda (!) henne och allt möjligt. Det var i den vevan vi började träffas och vår relation djupnade. Jag tror inte att hon enbart vill straffa honom för att han träffat mig utan för alla drömmar om det perfekta livet och den heliga kärnfamiljen som gick i kras. Dessutom hade hon haft en relation med en kollega något år tidigare så när det gäller ev otrohet så var hon i så fall först.

Så ser jag det också. Att man som vuxna i ett hushåll hjälps åt med det som behöver göras så att det fungerar så smidigt som möjligt för alla inblandade! Eftersom hon träffat mig och vet vem jag är och jag dessutom är en såpass stor del av barnens liv gör att det känns ganska naturligt att jag gör saker som att exempelvis hämta från dagis ibland. Som jag ser det (baserat på hur just vår situation ser ut alltså), så vore det snarare konstigt ifall jag INTE hämtade någon gång. Jag tänkte nog att hon redan förutsatte att jag hjälpte till med sådana saker. Det är väl det som är förklaringen till att vi inte kom oss för att informera om det specifikt.

Självfallet är det ok att som bonusmamma som är samboende med förälder hämta och lämna på dagis, man är ett hushåll där man som par avgör hur man vill ha det vid dessa situationer. Själv hämtar jag och lämnar ibland. Men saker som påverkar biomamman och som föräldrarna borde göra tycker jag man kan låta bli, ex föräldramöten. Biomamman ska inte kontrollera upp hur man i den nya familjen gör.

Som biomamma ser jag det som självklart att pappan och hans partner gör vad de kan för att barnen ska ha det så bra som möjligt hos dem. Om det sen innebär att hans partner hämtar på dagis, tar VAB, eller följer barnet ut och shoppa kläder spelar ingen roll. Skulle hans nya däremot inte ha mina barns bästa i tankarna skulle jag gå i taket om hon blandade sig in i barnens liv tror jag.

Tack för all respons! Det känns som att jag inte varit helt fel ute i mina tankegångar kring hur det är okej att agera som "bonusmamma" trots allt. Min sambo har - efter mitt godkännande - gett barnens mamma mitt telnr. Jag bestämde mig för att om hon ringer bara för att skälla så lägger jag helt enkelt på luren och ska hon försöka ta en genväg förbi barnens pappa genom att försöka kontrollera mig så ber jag henne bara prata med sambon ok stället och att jag sedan tar eventuella "förhållningsorder" av honom. Så att kommunikationen fortsätter att ske mellan dem och inte via mig alltså. Så är dagsläget. Och behövs det så kommer jag att hämta barnen även i fortsättningen :)

Låter som ni har garderat er väl genom att prata er samman om vem som gör vad och alla eventualiteter. Det är bra att ha en plan att följa. När andra försöker skapa oro skapar en väl genomtänkt plan trygghet.