Jag blev våldtagen i analen av min pojkvän, tror jag?

Startsidan

Logga in med Facebook

Du är här:
Familjeliv.se
Forum
Känsliga rummet
Misshandel/våld
Jag blev våldtagen i analen av min pojkvän, tror jag?

Misshandel/våld - Känsliga rummet

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Jag blev våldtagen i analen av min pojkvän, tror jag?

Tors 18 mar 2010 11:16 Läst 84514 gånger Totalt 1379 svar

Anonym (skakar)
Visa endast

Jag är fortfarande helt skakig....

Jag o min pojkvän hade sex i morse. Ingenting konstigt med det. Han har alltid velat ha analsex o har i perioder mer eller mindre tjatat om det, men jag har alltid sagt nej. Jag har tidigare försökt med en pojkvän innan, men det har gjort så ont bara av att försöka stoppa i den så det har inte blivit av riktigt. O detta har jag berättat för min nuvarande pojkvän. På senaste tiden har han slutat tjatat o accepterat att det aldrig kommer bli av med analsex, men han har ofta velat ha sitt finger på min analöppning o ibland stoppat in fingret. Detta har varit okej för mig o han har alltid tagit bort fingret om jag kände mig obekväm. Senaste gångerna vi haft sex har det dock blivit mer med fingret o jag har faktiskt tyckt om det. Han har även haft sin penis mot min analöppning o "gnuggat" den mot där o det har känns skönt för mig också. Han har alltid försäkrat mig om att han aldrig kommer stoppa in den, så att jag kunnat känt mig trygg o säker o kunnat lita på honom.
Men idag hände det som inte fick hända. Vi hade som sagt sex o han fingrade i min anal väldigt mycket. Vi båda njöt av det. Han blev dock väldigt väldigt upphetsad o jag kände nästan inte igen honom. Han verkade typ frånvarande. Jag sa till honom att vi skulle ta det lite lugnt så han lugnade ned sig lite. Jag fick orgasm o efter jag får det så brukar han vilja ha sex i "doggystyle" eftersom det är mest skönt för honom. Men den här gången ville jag inte det eftersom han varit så mycket i analen med fingret så jag var rädd att det kanske fanns bajs o så i rumpan (det var säkert inte det, men det skulle ju vara pinsamt om det var så). Så jag sa nej, jag vill inte ha sex bakifrån, men han sa bara "jo kom igen nu" nästan lite argt. Så jag tänkte, jaja, okej, han har ju tidigare lovat att aldrig stoppa in den. Så jag vände mig om. Vi hade sex vanligt men han började trycka lite med penisen mot analen. Så har han gjort förut så jag tänkte det är ingen fara, men sen började han försöka få in den. Jag gjorde inte motstånd men jag försökte kravla mig lite framåt så att den inte kom in så mycket (jag låg ned med rumpan i vädret). Han följde dock efter o fick in penisen lite varpå jag skrek "aj!" o kravlade mig framåt. Han följde efter o mumlade "den är inte inne" eftersom den varit lite inne men sedan kom (till hans besvikelse antagligen), o sen tryckte han på mer o mer o tillslut var penisen inne helt o jag skrek i smärta. Han drog den fram o tillbaka kanske två gånger o jag skrek o skrek o skrek sedan "nej!!!" jag tror han drog in den en gång till efter det o sen kom jag loss... jag minns inte om det var han som slutade av sig självt eller om det var jag som lyckades kravla mig loss. Han höll inte i mig, men jag låg ju på mage o han var på mig o mitt huvud var ända mot väggen så jag kom inte längre bort från honom. Sen skakade jag o började gråta högljutt o gav honom två örfilar o slog på honom sa att han skulle dra härifrån. Han försökte pussa o krama mig men jag slog bort honom. Han sa förlåt o gick sedan.

Han skickade sedan sms o skrev typ "tusen gånger förlåt älskling, förlåt förlåt förlåt, jag ska aldrig försöka igen, aldrig i livet, jag lovar dig, förlåt mig, jag hoppas du kan förlåta mig".

Fan.... är detta våldtäkt?

Han har ALDRIG tidigare varit våldsam mot mig eller ens elak. Han är en lugn person, har aldrig varit kontrollerande eller svartsjuk eller såna saker. Han har alltid varit snäll mot mig. Detta är den enda saken.

Vi har nyss flyttat ihop.... fan, vad ska jag göra?
Går detta att förlåta?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-19 17:09
Jag vill säga TACK till alla som gett mig råd o stöd o framförallt till alla som försvarat mig från all idiotiska kommentarer o jag beundrar er som gång på gång förklarar vad våldtäkt är o det är även försvar till alla andra som varit utsatta, så det är verkligen jättebra att ni gett svar på tal gång på gång. Men ni behöver inte göra det för min skull längre! Jag klarar mig o jag vet vad som hänt. Jag kommer aldrig att förminska det. Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska gå vidare med detta, men min sambo har lovat mig att ge mig tid o utrymme för att tänka. Så vi får se sen. Jag kanske återkommer o berättar hur allting blev tillslut. Jag vill också tacka för alla som delat med sig av sina egna historier o jag beklagar allt vad ni har varit med om o hoppas att ni mår bättre nu! Stor KRAM till er alla, denna tråd visar framförallt vilka underbara människor det finns därute som stöttar varandra!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-19 17:11
Vill bara tillägga att jag inte tänker anmäla i dagsläget o att jag kommer kräva terapi från hans sida om jag ger han en till chans.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-21 12:51
Hej igen!

Han sov som sagt över här inatt o kvällen var inte alls bra.

Det började när han kom hem efter jobbet, vid 22. Jag mådde rätt bra innan han kom men mådde lite sämre när jag såg honom. Han kom fram o kramade mig. Han berättade att han var deppig. Varför? frågade jag. Var beredd att få höra att han mår dåligt för att han sårat mig så mycket, men inte. Han hade problem med sin familj i hemlandet o var tvungen att skicka 20 000 till dom. Sen bad han mig duscha honom (jag brukade göra det ibland) (obs! tro inte att han är en man som vill bli uppassad hela tiden för det är han inte!). Jag sa direkt nej eftersom jag inte är beredd att se honom naken ännu. Jag vill inte se den sak (hans penis) som han använt för att göra mig illa. Han sa direkt "snälla!" jag sa nej igen o han vädjade en gång till. Då började vi bråka. Jag förklarade för honom att jag inte förstår hur han kan tjata på mig om något sånt efter vad han gjort mot mig några dagar tidigare! HAN MÅSTE RESPEKTERA MINA GRÄNSER. Han tyckte att jag borde duscha honom eftersom han kände sig deppig o behövde bli ompysslad lite. Det tyckte inte jag.

Vi satte oss senare och kollade på några avsnitt av en serie vi följer. (efter att vi bråkat i en timma ungefär eftersom jag inte kände att han ens försöker bygga upp något förtroende igen, det känns bara som han vill stryka ett streck på allt så allt blir bra som innan). Iallafall, efter en stund så kläcker han ur sig väldigt kärleksfullt "Älskling, kan inte vi hålla sams i en vecka?". VAFAN? JAG ÖNSKAR ATT VI KUNDE, MEN DET ÄR PÅ GRUND AV DIG SOM DET NOG ÄR OMÖJLIGT NU! Jag skrek såklart inte åt honom, men jag sa att det nog inte går o att det är hans fel.

Vi sov i samma säng (jag hade kläder på mig) o han lät mig vara ifred. På morgonen när han steg upp så kände jag att allt sköljde över mig igen. Kändes som jag vill dö, jag vill ta ett piller som tar bort all smärta, jag ville ha förklaring, jag ville att HAN ska ta bort all smärta som han gett mig. Men det kan han inte. Jag känner mig så låst.

Jag frågade honom hur långt han skulle kunna gå för att fixa sitt misstag. Han sa att han ska respektera mig osv. Ge mig tid osv. Då frågade jag om han skulle bo hos sina vänner ett tag (där bodde han förut), skulle han må dåligt då? Skulle han skämmas? Skulle hans vänner skratta åt honom? Han sa ja, men att han skulle kunna stanna där några dagar i veckan. NÅGRA DAGAR I VECKAN???? FEL SVAR!!!!

Han ska fan ge mig all tid jag behöver. Han ska fan skita i hur HAN känner nu. Att HAN har det jobbigt. Det är HANS fel.

Det finns så mycket annat jag önskar jag orkade skriva, men jag orkar inte.

Han gick sen till jobbet iallafall o skickade sms om att han åker till sin syster som bor i en annan stad o stannar där till fredag. Han är ledig under veckan.

Bra. För jag tror inte ens att jag vill vara tillsammans med den här mannen längre. VARFÖR ska jag ge honom en till chans? Jag orkar inte.. det gör bara ont. Det finns män som aldrig skulle göra så här. Jag känner inte så mycket för honom längre. Jag är ung, vi har bara varit tillsammans i 1 år knappt. Det är bättre jag börjar om på nytt.

Men jag ska ge detta några dagar innan jag bestämmer mig helt. För jag vill att OM jag ska göra slut så ska det inte vara något jag bara häver ur mig, det ska vara genomtänkt så jag vet att jag inte ångrar mig.

Jag vill ha ett bra liv. Just nu känns det som jag har förlorat en del av min självrespekt genom att låta honom pussa o krama mig o sova bredvid mig.

Jag förtjänar bättre. O han är inte ens min dröm-kille. Inte ens nära.

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till

1 känsla given:

Lycka till (1)
1. «
2. ‹
3. 131
4. 132
5. 133
6. 134
7. 135
8. 136
9. 137
10. ›
11. »
1. Anonym
  Visa endast
  
  Mån 22 mar 2010 11:16
  
  #1361
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Ni kommer se mig som svag eftersom jag nu typ tagit tillbaka honom. Vi pratade massa igår i tele, jag hävde ur mig det ena och det andra, grät, skrek osv. Han sa då i tele att han accepterar att jag har gjort slut, men han tycker det känns jobbigt att jag gjort slut pga något som han inte alls menade att göra. Han sa att han ville ringa till min vän (som jag berättat allt för) o prata med henne om detta eftersom han tyckte det var svårt att prata med mig så att jag förstår... Jag sa att han får komma hit, så han kom hit efter jobbet o vi satte oss ned o pratade. Men denna gången var det inte jag som pratade, det var HAN som pratade. Han sa att han nonchalerat allting o betett sig som vanligt pga han trodde det var bäst så för mig. Nu förstår han att det var fel sätt... Han sa till mig att han aldrig haft den helt inne, att han hade haft handen runt penisen (hållit i den) för att försäkra sig om att den inte skulle gå in. Han sa att han inte känt att den varit inne, att han aldrig menat eller tänkt att den skulle göra det. Han ville bara leka med den på utsidan, som vi brukar. När jag tänker tillbaka så handlade det bara om sekunder... det är fortfarande inte okej, men jag tror verkligen på honom nu när han gång på gång sa att han inte menade att göra mig illa. O han har faktiskt aldrig försökt göra mig illa. Om han verkligen ville våldta mig så skulle han ju försöka fullborda det och hålla mig fast. Det låter säkert jättenaivt när ni läser allt detta, men jag önskar att ni varit där när han pratade. Det handlade inte om att han försökte övertyga mig. Han ville bara säga hans sida av saken, för han kände att jag inte riktigt utfattat vad som hänt rätt. En annan sak som visar att jag inte riktigt har koll på vad som hände är att jag trodde jag gav honom två örfilar, men han menar att jag gav honom 5 örfilar. Om han ville skada mig så hade han ju slagit tillbaka..... Han har faktiskt alltid sett till mitt bästa. Ja, han har haft svårt att se mina gränser när det gäller sex, men det har blivit bra. Vi hade tillomed sex igår (på mitt initiativ). Det kändes bra! Jag kunde slappna av o tillomed få orgasm. Jag tror att jag kan lite på honom igen. MEN eftersom detta ändå tagit mig så hårt så ska vi ha en tid ifrån varandra. Så länge jag behöver. Vi ska inte träffas, inte höras alls. Så jag får chans att bearbeta detta utan honom. Jag kanske ändrar mig igen på vägen. Men just nu så känns det bra. Nej, han är inte min drömkille. Men han är en man som jag tror att jag kan vara lycklig med. Han är en man som jag tror man kan gå igenom svårigheter med, utan att ge upp. Han är bra för mig. Tyck vad ni vill. Detta är iallafall mitt beslut o det är jag som får ta konsekvenserna av detta, inte ni. Jag tror iallafall att han inte gjorde något med mening.
  Jag tycker du ska ta och läsa din ts en gång till.
  
  På sätt och vis är det bra att du fått distans till det som hände, att du kan gå vidare och leva med det istället för att må dåligt och ligga och gråta över det.
  
  Men det är INTE bra att distansen har förminskat det som hände, och att din kille gör det till "ingenting." Varför är HANS syn på saken den rätta? Varför har du ändrat DIN syn på saken? Bara för att han säger att "din uppfattning inte är rätt" så är den plötsligt inte det?
  Som sagt, läs din ts en gång till. Den skrev du kort tid efter att det hänt, och DÄR är din rätta uppfattning.
2. Jaynie
  Visa endast
  
  Mån 22 mar 2010 13:58
  
  #1362
  
  Åh TS.
  Jag känner tyvärr igen mig i ditt sätt att resonera och släta över det som hänt.
  När jag var tillsammans med svinet jag berättade om tidigare, lyckades han nästan med att förstöra totalt mellan mig och min bästa vän för att han övertalade mig om att han hade rätt och hon fel när hon berättade om sak han gjort. Han lyckades manipulera mig totalt och göra mig osams med både min mamma och min bästa vän pga att de såg han utan skygglappar, men det gjorde inte jag.
  Jag var livrädd att erkänna för mig själv hur mycket han manipulerade mig och jag fräste ifrån till allt och alla och sa att jag minsann mådde fint, egentligen är han en toppenkille, jag hade hundra ursäkter för alla hans dåliga beteende och alla som påpekade att han var ett jävla svin,ja de var ju bara avsundsjuka på mig!
  Jag tog mig ur till slut, men jag är ärrad för livet efter åren med honom. Jag har sett detta beteende så många gånger och det gör mig lika ledsen varje gång.
  Jag hoppas att du får vara lycklig, och att du känner att du tar rätt beslut, grundat på vad DU känner och ingen annan.
3. Mad as snow
  Visa endast
  
  Mån 22 mar 2010 14:14
  
  #1363
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Åh TS. Jag känner tyvärr igen mig i ditt sätt att resonera och släta över det som hänt. När jag var tillsammans med svinet jag berättade om tidigare, lyckades han nästan med att förstöra totalt mellan mig och min bästa vän för att han övertalade mig om att han hade rätt och hon fel när hon berättade om sak han gjort. Han lyckades manipulera mig totalt och göra mig osams med både min mamma och min bästa vän pga att de såg han utan skygglappar, men det gjorde inte jag. Jag var livrädd att erkänna för mig själv hur mycket han manipulerade mig och jag fräste ifrån till allt och alla och sa att jag minsann mådde fint, egentligen är han en toppenkille, jag hade hundra ursäkter för alla hans dåliga beteende och alla som påpekade att han var ett jävla svin,ja de var ju bara avsundsjuka på mig! Jag tog mig ur till slut, men jag är ärrad för livet efter åren med honom. Jag har sett detta beteende så många gånger och det gör mig lika ledsen varje gång. Jag hoppas att du får vara lycklig, och att du känner att du tar rätt beslut, grundat på vad DU känner och ingen annan.
  Känner igen det du beskriver och jag anser att om man behöver lägga så mycket tid på att just ursäkta och försvara en människa inför andra (på FL, på familjemiddagen...oavsett) så är det i sig en hint om att något är jävligt fel. En bra kille behöver inte en massa haranger om att "han är egentligen jättegullig" och "han menade inte så men han har en sådan taskig barndom/dålig dag att...". Detta för att han kan försvara sig själv om det behövs och som partner till en sådan person inser man hur jävla sällan man faktiskt skulle behöva "förklara" för hela världen vad han "egentligen" är för människa. Om man jämför med de andra idioterna vill säga där man gick på helspänn som en fiolsträng och agerade ständig Tolk mellan honom och resten av världen. Bedrövligt att leva så!
  Someone get me a fucking wiener before I die.
4. Bradbury
  Visa endast
  
  Mån 22 mar 2010 17:16
  
  #1364
  
  Oavsett vad man personligen tycker så kan ingen kan döma dig TS, bara du kan fatta dina val.
  Uppmanar dig dock att vara observant och försiktig om du fortsätter tillsammans med denna man.
  
  Lycka till!
5. Anonym (skakar) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Mån 22 mar 2010 17:29
  
  #1365
  
  Hej igen!
  
  Jag såg att jag fått en del svar nu efter senaste inlägget, men hinner tyvärr inte läsa igenom allting just nu. Men jag vill dela med mig av det senaste som hänt eftersom det är ganska stort.
  
  Jag var som sagt på väg att kanske kunna förlåta honom o ge detta en ny chans. Vi hade sex o det kändes bra. O att kunna ha sex med honom igen o faktiskt på riktigt känna mig bra i sexet var ju stort. Det trodde jag aldrig. O jag vet skillnaden på att _lura_ sig själv att ha skönt och att verkligen ha skönt, tro mig.
  
  Men iallafall.
  
  Idag var han ledig, men medans jag var i skolan så var han iväg till jobbet. Där pratade han med sina familj i hemlandet. Han pratade med sin mamma som är njursjuk sedan länge o hon sa något som fick honom att tänka till. Hon sa att hon är rädd att aldrig få träffa honom igen innan hon dör (hon är ganska gammal också).
  
  Så idag när vi satt hemma efter jag kommit hem från skolan o vi pratade om oss så berättade han om samtalet. Han sa senare under kvällen att han bestämt sig för att resa tillbaka - och stanna där. Han har inget uppehållstillstånd o han kommer inte kunna få det heller. Så om han skulle åka dit nu så kommer han inte kunna komma tillbaka, o han tror inte att han vill det heller (hans familj kommer mer eller mindre försöka tvinga honom att bli kvar där nere).
  
  Jag blev inte direkt ledsen när han berättade det. Jag blev faktiskt lättad tror jag! Jag sa till honom att då vill jag inte träffas mer från och med nu, jag vill gå vidare med mitt liv, vi kan ju ändå inte ha någon framtid. Han sa att han förstår det, men att han kommer sakna mig. Han sa att jag förtjänar det bästa o att han kommer tänka på mig o vill att hans framtida fru ska vara som mig.
  
  Jag sa till honom att han ska ta med sig orden från mig om att ALLTID respektera sin tjejs/frus gränser när det gäller sex. Jag hoppas han tar till sig det.
  
  Iallafall... vi hade sex en sista gång o det var verkligen njutningsfullt! Jag insåg att vi faktiskt har haft VÄLDIGT bra sex de senaste månaderna förutom det som hände häromdagen. Så jag sa till honom att jag gärna vill att han kommer hit ibland så vi kan ha sex o kul bara. Men inget mer eftersom jag ska gå vidare med mitt liv.
  
  Det som är bra med mig är att när jag gör slut med en kille så har jag lätt att gå vidare. Alltså det tar inte så lång tid för mig att glömma mitt ex. Såklart ska jag inte kasta mig in i ett nytt förhållande nu, men jag längtar verkligen att få vara själv nu o bara tänka på mig själv o vara ute o ha kul o FLÖRTA järnet ;) Dessutom tänker jag INTE träffa en man som jobbar på pizzeria o inte har uppehållstillstånd igen. Det är så fruktansvärt opraktiskt Jag vill dejta.... träffas på dagarna, kvällarna (inte efter 22 varenda dag), dejta, bli utbjuden på restaurang o fika o verkligen dejta ett tag innan jag bjuder hem killen. Så som det ska vara (enligt mig).
  
  Jag är övertygad om att det finns någon för mig där ute. Jag tror inte på "the one" utan jag tror att det finns många!
  
  Jag läste ett av era inlägg nu innan jag skrev o jag kan bara säga så här.... mina känslor för den här killen kommer nog att förändras efter en tid. Jag kommer nog att se honom på ett annat sätt. Behöver ju distans till hela händelsen.
  
  Tack för alla svar, jag ska läsa igenom allt sen
6. NadiaMi
  Visa endast
  
  Mån 22 mar 2010 17:36
  
  #1366
  
  Att du känner en viss lättnad talar sitt tydliga språk, och att du dessutom kan ta det med vinklingen 'vi kan väl ha lite kul' på Ditt Eget initiativ tycker jag faktiskt är ganska häftigt.
  
  Jag tror också lite som du att det finns mer än en person man kan bygga upp ett liv med, och många som man kan lära sig av även om det inte blir något längre förhållande.
  Dethär t.ex. har ju lärt dig en hel del om dina personliga gränser och vikten av att våga ställa tydliga krav och vara tydlig med vad du vill ha och inte. Jag hoppas att du kan bära med dig de insikterna och gå med högburet huvud mot din framtid.
  
  Och du... Du vet väl att det är Du som är den som bestämmer om det blir något skoj i sänghalmen eller inte? Han får helt enkelt snällt vänta tills han hör något från dig.
7. Anonym (skakar) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Mån 22 mar 2010 17:38
  
  #1367
  
  Tack för era svar, det var inte så många så jag läste igenom allt nu.
  
  Jag håller med er om att jag har lyssnat för mycket på vad HAN tycker känner bla bla bla. Jag har lite problem med det, är mycket velig ibland för att jag inte vet vad jag känner.
  
  DISTANS är nyckelordet för mig.
  
  Nu ska tentapluggas!
8. Anonym (skakar) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Mån 22 mar 2010 18:56
  
  #1368
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Att du känner en viss lättnad talar sitt tydliga språk, och att du dessutom kan ta det med vinklingen 'vi kan väl ha lite kul' på Ditt Eget initiativ tycker jag faktiskt är ganska häftigt. Jag tror också lite som du att det finns mer än en person man kan bygga upp ett liv med, och många som man kan lära sig av även om det inte blir något längre förhållande. Dethär t.ex. har ju lärt dig en hel del om dina personliga gränser och vikten av att våga ställa tydliga krav och vara tydlig med vad du vill ha och inte. Jag hoppas att du kan bära med dig de insikterna och gå med högburet huvud mot din framtid. Och du... Du vet väl att det är Du som är den som bestämmer om det blir något skoj i sänghalmen eller inte? Han får helt enkelt snällt vänta tills han hör något från dig.
  Ja, jag har lärt mig en hel del. Trots hans misstag/våldtäkten/övergreppet så har han varit en snäll person mot mig. Och jag har lärt mig en hel del av honom och av mig själv genom vårt förhållande.
  
  Jag ser positivt på framtiden!
  Jag vet att jag är (någorlunda iallafall) snygg & jag är en social person så jag kommer inte ha några problem att hitta en man i framtiden... men sen ska han ju vara rätt man också
  
  Haha, ja jo jag vet att det är jag som bestämmer.... han får snällt vänta på att jag kastar ned nyckeln eller inte Jag kommer INTE gå med på hans tjat.... jag kommer träffa honom när JAG vill. Och om jag ska vara ärlig så kommer jag förmodligen tröttna efter ett tag också... att ha sex för sexets skull är inte samma sak som när man har ett förhållande. Är man singel så tröttnar man på killen efter ett tag då inga känslor finns. Så är jag iallafall.
  
  O eftersom jag inte blev särskilt ledsen när han berättade att han ska åka iväg till hemlandet så tror jag inte det kommer vara svårt att bli av med känslorna för honom.
  
  Visst kommer det komma dagar då jag saknar honom jättemycket o allt som vi hade.... alla småsaker, våra skämt osv. Men jag är ju inte 15 år längre, så jag VET att man får såna saker med nästa kille också
9. Anonym (skakar) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Tis 23 mar 2010 07:46
  
  #1370
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Seriöst vad förvånad jag blir att han var en berikare. Gött å slippa ytterligare en våldtäktsman i landet. PUH!
  Jag önskar att vi kunde utvisa alla våldtäksmän till en speciell ö.... där kan de våldta varandra.... svenskar som amerikanare som tyskar som iranier. Alla dess slag. Eftersom det existerar våldtäksmän i alla folkgrupper.
10. Anonym
  Visa endast
  
  Tis 23 mar 2010 07:50
  
  #1371
  
  Våldtäkten??? jadu.....
11. Isanje
  Visa endast
  
  Tis 23 mar 2010 08:02
  
  #1372
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Våldtäkten??? jadu.....
  Vad menar du med det?
12. NadiaMi
  Visa endast
  
  Tis 23 mar 2010 09:06
  
  #1373
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Våldtäkten??? jadu.....
  Du missade några ord.
  Hela frasen var "misstag/våldtäkten/övergreppet" och speglar mer de olika sätten att se det på än vad som verkligen hände.
  
  Vissa i tråden ansåg att det var ett misstag, andra att det var en solklar våldtäkt, andra att det inte var en våldtäkt men kunde klassas som övergrepp.
  Att ta saker ur sitt sammanhang gör bara debatten urvattnad. Och hade hon bara skrivit "misstaget" istället så hade någon säkert tyckt att hon borde kalla det något annat.
  
  Semantik i all ära, men i dethär läget har TS verkat hitta styrkan att gå vidare med ryggen rak och huvudet högt och det är betydligt viktigare än vad man tycker att man ska rubricera händelsen som.
13. Bubbis10
  Visa endast
  
  Mån 12 apr 2010 18:24
  
  #1373
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Jag är så innerligt glad över att ha en man som inte skulle fortsätta ens en sekund efter ett "aj".
  Instämmer, helt sjukt vilka svar Ts får fr vissa!!! Spelar väl fan ingen roll om man levt ihop i 10 år eller 10 månader, ett övertramp???? WHAT? du som skrev det kan ju inte vara fullt frisk asså.
  Han har ju uppenbart en skev kvinnosyn som INTE respekterar ett nej!
  En sån jävel hade jag fotat ut, å exakt som ngn skrev-ett solklart fall av våldtäkt!
  Sicket svin asså....Grrr
14. Sven Erik Johansson
  Visa endast
  
  Ons 19 maj 2010 01:22
  
  #1374
  
  Jag tycker att du skall polisanmäla honom för våldtäkt.
  Om han blånekar kanske han i o för sig inte blir fälld
  i rätten men ett polisförhör eller två är jag inte helt mot i detta fall.
15. Anonym
  Visa endast
  
  Tors 15 jul 2010 11:59
  
  #1375
  
  www.familjeliv.se/Forum-5-279/m53492510.html
16. Anonym
  Visa endast
  
  Lör 17 jul 2010 10:40
  
  #1376
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  www.familjeliv.se/Forum-5-279/m53492510.html
  
  Din länk fungerar inte. Vad gick kommentaren ut på?
17. Sven Erik Johansson
  Visa endast
  
  Fre 3 sep 2010 19:53
  
  #1377
  
  X skrev följande: (signaturer och tider i citat är dolda tills vidare)
  Hej igen!
  
  Jag såg att jag fått en del svar nu efter senaste inlägget, men hinner tyvärr inte läsa igenom allting just nu. Men jag vill dela med mig av det senaste som hänt eftersom det är ganska stort.
  
  Jag var som sagt på väg att kanske kunna förlåta honom o ge detta en ny chans. Vi hade sex o det kändes bra. O att kunna ha sex med honom igen o faktiskt på riktigt känna mig bra i sexet var ju stort. Det trodde jag aldrig. O jag vet skillnaden på att _lura_ sig själv att ha skönt och att verkligen ha skönt, tro mig.
  
  Men iallafall.
  
  Idag var han ledig, men medans jag var i skolan så var han iväg till jobbet. Där pratade han med sina familj i hemlandet. Han pratade med sin mamma som är njursjuk sedan länge o hon sa något som fick honom att tänka till. Hon sa att hon är rädd att aldrig få träffa honom igen innan hon dör (hon är ganska gammal också).
  
  Så idag när vi satt hemma efter jag kommit hem från skolan o vi pratade om oss så berättade han om samtalet. Han sa senare under kvällen att han bestämt sig för att resa tillbaka - och stanna där. Han har inget uppehållstillstånd o han kommer inte kunna få det heller. Så om han skulle åka dit nu så kommer han inte kunna komma tillbaka, o han tror inte att han vill det heller (hans familj kommer mer eller mindre försöka tvinga honom att bli kvar där nere).
  
  Jag blev inte direkt ledsen när han berättade det. Jag blev faktiskt lättad tror jag! Jag sa till honom att då vill jag inte träffas mer från och med nu, jag vill gå vidare med mitt liv, vi kan ju ändå inte ha någon framtid. Han sa att han förstår det, men att han kommer sakna mig. Han sa att jag förtjänar det bästa o att han kommer tänka på mig o vill att hans framtida fru ska vara som mig.
  
  Jag sa till honom att han ska ta med sig orden från mig om att ALLTID respektera sin tjejs/frus gränser när det gäller sex. Jag hoppas han tar till sig det.
  
  Iallafall... vi hade sex en sista gång o det var verkligen njutningsfullt! Jag insåg att vi faktiskt har haft VÄLDIGT bra sex de senaste månaderna förutom det som hände häromdagen. Så jag sa till honom att jag gärna vill att han kommer hit ibland så vi kan ha sex o kul bara. Men inget mer eftersom jag ska gå vidare med mitt liv.
  
  Det som är bra med mig är att när jag gör slut med en kille så har jag lätt att gå vidare. Alltså det tar inte så lång tid för mig att glömma mitt ex. Såklart ska jag inte kasta mig in i ett nytt förhållande nu, men jag längtar verkligen att få vara själv nu o bara tänka på mig själv o vara ute o ha kul o FLÖRTA järnet ;) Dessutom tänker jag INTE träffa en man som jobbar på pizzeria o inte har uppehållstillstånd igen. Det är så fruktansvärt opraktiskt Jag vill dejta.... träffas på dagarna, kvällarna (inte efter 22 varenda dag), dejta, bli utbjuden på restaurang o fika o verkligen dejta ett tag innan jag bjuder hem killen. Så som det ska vara (enligt mig).
  
  Jag är övertygad om att det finns någon för mig där ute. Jag tror inte på "the one" utan jag tror att det finns många!
  
  Jag läste ett av era inlägg nu innan jag skrev o jag kan bara säga så här.... mina känslor för den här killen kommer nog att förändras efter en tid. Jag kommer nog att se honom på ett annat sätt. Behöver ju distans till hela händelsen.
  
  Tack för alla svar, jag ska läsa igenom allt sen
  Om det är möjligt tycker jag absolut du skallpolisanmäla honom om du inte gjort det ännu och
  kanske kontakta polisen i hans hemland. ÄVen om han inte skulle kunna bli fälld kanske det
  vore bra att han fick sitta av ett eller annat förhör.
  
  Kanske skulle han till o med kunna utlämnas till Sverige av hemlandets myndigheter.
  Vilken kultur kommer han från?
18. hippiegirl
  Visa endast
  
  Lör 18 sep 2010 11:22
  
  #1378
  
  Tycker det låter som att du bestämt dig för att ert förhållande tar slut nu. Enligt ditt senaste inlägg i ts.
  Du har blivit utsatt för ett övergrepp, men frågan är om han verkligen var medveten om det, så som du beskriver så kanske han i hettans stund inte uppfattat dina signaler från ja till nej.
  
  Men han borde ju förstå nu att du behöver tid och mycket trygghet för att få upp förtoendet igen.
  Tycker du ska ta hand om dig själv, lyssna på magkänslan och lita på den!
  
  Lycka till i Livet!
  
  ${#emotions_dlg.flower}$
  Lycklig mamma till Leah - 090619
19. Tegel
  Visa endast
  
  Lör 18 sep 2010 11:32
  
  #1379
  
  Otroligt att någon trycker in den trots att man säger ifrån.
  
  Han borde verkligen har frågat först, jag tycker att det är på gränsen eftersom du tidigare har sagt ifrån flera gånger.
1. «
2. ‹
3. 131
4. 132
5. 133
6. 134
7. 135
8. 136
9. 137
10. ›
11. »