Min syster har börjat knarka.... igen

åh vad hemskt......
min barndomsvän knarkade ihjäl sig förra året.


bli en pain in the as!! låt henne inte vara ifred 1 sekund, anmäl henne till soc, dra med henne till möten eller kanske försök skramla pengar till nån privat behandling...
gå inte på ett smack vad hon säger. hon har väl inte hand om barnet nu?

miljoner styrkekramar till dig.

Nej, hon har inte hand om barnet nu.

Tack för svaret. Det är ett jävla elände...

Hej jag lider värkligen med dig.
Har också anhöriga som gått ner sig i skitten men också anhöriga som har klarat sig ur det.
Kämpa på och visa din kärlek för henne, men försök att inte bli medberoende, ge henne aldrig pengar för du vet ju var de går hen, försök istället att stöta henne och var där för henne.
Man kan LVM:a henne. det är lagen av vård till medmäniskor. Ring det socialkontor som finns i er stadsdel och prata med en socialsekreterare om LVM, destu fler ni är som gör det desstu större chans är det att hon kan få hjälp utav samhället.
Vilka droger går din sysster på?
Och du gumman det är aldrig för sent.
Tänker på dig.
Tittar in igen och ser hur det går för er.

Urs vad hemskt,det är fruktansvärt att stå brevid och känna sig så totalt maktlös som man faktiskt är inför dessa droger...
Kan du ringa någon beroendemottagning i den staden du bor i,finns det en sådan?
Jag har gjort det angående en nära anhörig och detta gör det MYCKET lättare att som det heter "tvångsinta" missbrukare...hör av dig så ska jag se om jag kan hjälpa dig,jag öppnar INTE munnen eftersom du är anonym så du behöver inte vara orolig!
Många kramar från en utbildad behandlingsassistent...

Hej!! Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men försök se till att hon får hjälp, svik henne inte.

Jag refererar till mig själv då jag för 3 år sen, nu i oktober, slutade mitt missbruk visserligen BARA hasch. Utan hjälp och stöttning.

Förtfarande ibland kan tankarna komma att det var så mycket bättre då, med mitt ex och vårat dolda missbruk, fast jag är idag stolt över mig själv och för vad jag klarat av i samband med allt.

Jag har idag en ekonomi som är i botten, då hade jag min man som jobbade i Norge tjänade bra + att vi hade försäljningen som vi drog in ca 30-40 000 i månaden på + att vi hade vårat eget att röka utanpå detta!!!

Vi var en sk. fin familj, ingen visste något, allt var perfekt, hemmet var perfekt osv.

Jag var så dum?? att jag berättade för min mor, som efter en tids besvikelse har stöttat mig något enormt, men min syster fick jag höra av att jag var psyksjuk och borde tvångsomhändertas......jaa visst har hon hjälpt mig en del men sen 1 1/2 år tillbaka har hon vänt mig ryggen totalt.
Fick låna en del pengar av henne som jag själv inte ville från början för jag visste att jag kanske inte kunde betala tillbaka på länge eller inte alls, det ordnar sig med det sa hon då!! Nu anklagas jag för att ha utnyttjat henne och varit otacksam. Då räknas inte åren jag hjälpt henne städa, baka, sy gardiner, jag sydde allt till hennes första bebis och hjälpte henne med allt då. Har varit barnvakt hur mycket som helst och hennes barn har alltid avgudat mig! NU får de inte ta kontakt med mig!!

Det kan kännas så pissigt ibland men det enda jag då har är den stoltheten och styrkan jag har att jag klarat av detta själv, fast jag känner mig så liten och inget värd!!

Vänd aldrig de dina ryggen fast det är jobbigt, finns där med en öppen famn, för den som aldrig själv provat nått vet inte hur det känns att vara slav under en drog.
Jag kan ju inte veta hur någon med ett tyngre missbruk än vad jag hade känner. Men jag vet att det måste vara sju resor värre.

Jag har brutit med alla gamla vänner och det var inga sk. pundare el nergådda i samhället utan vanligt arbetande Svensson i princip.

Jaa.......det behövs enorma krafter för att stötta, och många besvikelser!!

Ett stort stöd till dig min vän om du orkar!!

Jag lider med dig. Vet hur det känns när man förväntar sig hjälp från samhället, men ingen hjälp finns....
Min lillasyster blev psykiskt sjuk, och den bästa hjälp hon har fått är starka mediciner....

Styrkekramar

Det här är trådstartaren.
Ni är så fantastiska!
Det som är extra jobbigt är att jag bor långt från min familj. Det gör att jag känner mig ännu mer maktlös.

Kan inte låta bli tänka att det kanske är kört nu.
Kan man hjälpa någon som inte vill bli hjälpt?

Det är amfetamin hon håller på med. Nu har hon varit på i över ett dygn. Efter några dagar kommer hon börja bli nojjig och må sämre än hon gjorde innan. Det är väl då det blir farligt på riktigt...

Men nej, jag ska inte ge upp.

Trådstartaren här igen.

Jag vill bara berätta att skandalen är ett faktum igen.

Min syster nyktrade till och tog sitt förnuft till fånga. Hon mår uselt. Har blåsor i mun och hals eftersom hon sniffat amfetaminet kunde därför inte äta. Näsan är också blodig och sönderfrätt. Hon är blåslagen eftersom hon i natt låg med en hårdhänt kille som sedan sa att han hade HIV.

Tack och lov fick mamma komma till henne. Övertalade henne att försöka få hjälp. Följande händer:
* Får ingen hjälp på akuten
* Blir av akuten hänvisade till ett mobilt team som hjälper folk med psykiska problem. Detta team befattar sig inte med missbrukare alls. Spelar ingen roll att hon har kontakt med psyk sedan tidigare.
* Det finns ingen tillnyktringenhet eller dyl.

Mamma och syster fick bara gå. Hon grät tills hon äntligen somnade. Enda hoppet står till socialen. Jag ska ringa och böna och be imorgon. Men imorgon är det ju fredag. Hur stor är chansen att det hinner hända något innan helgen?!

Åh fy... jag lider med dig och din familj... måste vara fruktansvärt. Jag har ingen erfarenhet av sånt här (glad för det) men skickar all styrka och mod jag kan uppbringa inommig åt ditt håll. Det måste känns så hopplöst och vara så "lätt" att ge upp när man inte får hjälp nånstans... jäkla samhälle!

Hej, jag vill att du ska veta att det finns hjälp. Man kan lägga in henne på tvång. Det är inte lätt. Men din mamma kan få staten att göra det eftersom hon har barn.Jag lider verkligen med dig då jag själv vet hur det är at stå brevid utan att kunna göra nått....Bamse kramar

Jag vet hur det är och önskar dig lycka till ,jag har en syrra som är nu nykter alkholist ,men var alkholist från 16 års ålder till hon var 37 år .och det slutade i fängelse för henne men det fick henne att börja nytt liv och nu har hon varit nyckter i 3 år .jätte skönt

kram och tappa aldrig hoppet !

Hej! Hur har det gått? Jag är i samma situation som du, min syster tar också amfetamin men inte just nu. Beroende på att hon sitter i häktet i väntan på att få komma på anstalt, dömd för inbrott. I mars månad tog polisen henne för bla inbrott och innehav. Hon blev dömd till 3 månaders fängelse. Kom hem i juni och skulle bo hos mig och min sambo. Tre dagar efter att hon kom hem så tjuvläste (litar inte på henne och vill veta vad hon gör) jag ett brev hon skulle skicka till en tjej hon träffade på fängelset. I brevet stod det att hon varit hos sin langare och tagit sin första spruta (hon injicerar amf). Jag ställde henne mot väggen och hon förklarade precis som din syster att det var så här hon ville ha det. Hon lovade att hon inte skulle begå brott osv men hon ville inte vara utan droger. Detta höll i 2 veckor och nu är hon tillbaka i häktet och har varit sen slutet på juni.

Jag kan säga att jag många gånger har önskat att hon ska dö, så att vi kan få lite lugn och ro i vår familj. Jag är jätteglad att hon sitter där hon sitter för då vet jag att hon lever.

Men vet du?
Denna gången tror jag att hon klarar det, hon har varit i kontakt med olika behandlingshem (hon har ju "fördelen" att vara i frivårdens händer) som vill ta emot henne. Hon gör och säger saker som hon inte gjort förut. Kanske har hon blivit smartare och ljuger fortfarande men jag tror inte det. Jag MÅSTE tro på henne, jag klarar inte detta annars.

Jag tror att om man bara finns där och stöttar och talar om att man älskar dom så går det! Det räcker med att vara där när dom ringer och behöver nån.

Jag önskar att det löser sig för dig och din familj. Din syster klarar detta och jag hoppas verkligen det!!

Min sambos lillasyster är EXAKT likadan... Man tror att det blivit bra men sen kommer dom där jävla bakslagen... Det kan kanske låta hårt å kallt men efter snart 12 år med hennes missbruk så skiter vi i det... Vi försöker leva vårt liv å hoppas så klart innerligt att hon ska komma ur det hela å bli bra... Men jag tror att chansen är liten... Det är bara att inse att visst, man kan finnas där å stötta, men dom måste inse själva å ta sig ur det SJÄLVA!!! (sambons syrra har inga barn vilket är MYCKET skönt!!!)

snälla ge inte upp kampen, det är trots allt din syster. det är aldrig försent, som redan har sagts, bli en pain för henne. gör allt du bara kan,,, jag vet att det kan vara jobbigt men du måste, för hennes skull. hon är ju bara ett barn...

Har inte varit här på tre år, antar att detta är det nya föräldrarnätet? Ser inga gamla medlemar men förhoppningsvis så betyder det att allt har gått bra för dom:)
För tre år sedan när jag var här så skrev jag ut allt jag skrivit och alla svar jag fått, läste dem i kväll och det är nog därför som jag sitter vid datorn nu, mitt i natten.
Vill bara säga till er alla som har ett missbruk eller som är anhöriga till ett missbruk (som jag var), det kan faktiskt gå! Vi kämpade och kämpade gjorde slut och blev tillsammans igen, men nu efter tre år så har vi lyckats, än så länge i alla fall. Min kära pojkvän är idag totalt nykter, vi lyckades. Om vi gjorde det, trots alla motgångar så tror jag även att ni kan klara det. Ville bara skänka lite hopp till era hjärtan. Glöm inte att ni är en utav de starkaste människorna på jorden!

ta hand om dig själv alanon självhjälpsgrupper finns isverige
lycka till och kram från en som vet hur du har det

Är det sant??? Gick de till akuten men fick ingen hjälp där - trots att hon haft samlag med en man som har HIV!!!??? Va? *Tappar hakan*

Så får väl inte sjukvården göra....eller? *Förvirrad*