min man stjäl narkotika från jobbet..

Ett par kronor per dag ja. Men det blir en del på ett år.
Jag skulle inte ha sagt något om han beställde sina tabletter via nätet och på så sätt betalade själv för sitt nöje men nu är det faktiskt skattebetalarna som får stå för notan. Stor eller liten spelar ingen roll. Vill man roa sig anser jag att man får betala för sitt nöje själv med.

Knappast denne läkare eller hur? Om en läkare gett recept och han hade behövt det för att fungera optimalt så fine,men en läkare som stjäl för att kunna bruka,hell no.

Jag håller faktiskt delvis med, dock så är nätpiller inte det absolut säkraste, tar han med sig från jobbet så får han i alla fall garanterat kvalité så han inte skadar sig.
Ta det man har i handen eller beställa via nätet och eventuellt få samma sak efter en väntetid och större risk för upptäckt, får han hem fel piller kan det kosta han livet.
Inga större tvivel där även om det mest ideala skulle vara om han fick sina piller på recept.

Over and out för stunden

TS man är väl ändå sjuksköterska. Vore han läkare hade han knappast stulit så mycket medicin. Då hade han skrivit ut det till sig själv.

Det är en risk man får ta om man inte vill gå via en läkare anser jag. Jag tycker inte att det är acceptabelt att låta andra stå för en sådan kostnad. Ingen skulle betala en utlandssemester åt mig bara för att jag vill resa och således ska inte jag behöva stå för någon annans nöjen heller.
Jag vill ha fair play helt enkelt.

Han tar allt lugnande/ benzo/ sömnmedel. Det han kommer över.. jag har hittat i stort sett alla av preparaten som finns. Vet inte vad han gillar bäst, skulle gissa imovane, stesolid, flunitrazepam.. men svårt att veta....

jag tackar för allt stöd o bra råd jag fått här, men måste också säga att det är skrämmande att höra hur vissa försvarar hans beteende och förminskar betydelsen av problemet. klart som fan att det är ett jätteproblem då det göms narkotika i vårt hem som vårt barn kan komma åt. då är det absolut inte fråga om ett vanligt bruk av läkemedel. gör man sånt trots att man lovat tusen gånger att inte göra det, då har man ett problem. dessutom oavsett vad folk tycker så är det stöld! Och det ses otroligt allvarligt på. Men framförallt är det oansvarigt gentemot sin familj att göra på det sätt han gör. han fick ett ultimatum av mig för ett par månader sedan: hittar jag fler tabletter som är stulna så måste jag berätta för någon om detta, för då har han uppenbarligen problem. han lovade att inte ta mer, men har svikit detta löfte återigen. Så om jag nu skulle ta detta med chefen, så inte är det då mitt fel om leget skulle ryka, det är hans eget. Men det troliga är ju inte att leget ryker utan att han blir erbjuden behandling. 
Jag kan inte blunda eller försvara detta längre, inte för hans skull o inte heller för vårt barns skull. 

Fin vinkling, så om man inte kan låta bli droger (vilket säger sig själv om man faktiskt brukar dom) så är man en missbrukare?
Det är snarare så att om man inte är en missbrukare och inte har några problem med sina droger så ser man helt enkelt ingen anledning att låta bli.


Kolla in DSM IV om du vill veta var gränser går för missbruk.
Så länge mannen sköter sitt jobb, sina åtagande i det övriga livet och inte försummar sig själv så missbrukar han inte.
Moralister med inställning att vissa droger är helt enkelt fel och kan/ska inte användas har en egen uppsättning av problem, synd bara att dom i regel väljer att göra sina egna problem till andras.
När det gäller drogval så finns det inga fel, bara olika mål och smaker.

Det är en risk man får ta om man inte vill gå via en läkare anser jag. Jag tycker inte att det är acceptabelt att låta andra stå för en sådan kostnad. Ingen skulle betala en utlandssemester åt mig bara för att jag vill resa och således ska inte jag behöva stå för någon annans nöjen heller.
Jag vill ha fair play helt enkelt.

Bara för att man säger det många gånger så blir det inte sant. Att inte kunna låta bli att berusa sig (oavsett om det handlar om alkohol, majja, benzo eller heroin) gör att man är beroende. Jag tycker om att dricka vin, men jag behöver det inte för att fungera. Jag har inga problem med att låta bli att dricka alkohol eftersom det inte alltid passar sig.

Missbrukare är man om det dessutom går ut över ens liv i övrigt. Roligt att du hänvisar till DSM-IV men ändå inte förstår att det TS beskrivit är ett missbruk. Det går definitivt ut över hans jobb (han stjäl och förfalskar journalhandlingar) och hans åtaganden i det övriga livet (ljuger för sambon, har humörsvängningar, lämnar narkotika i hemmet så att hans barn eller andra kan få tag i det).

TS man är extremt oansvarig gentemot sin familj och dessutom kriminell. Att du inte förstår att det är skillnad på att ta gem från jobbet än stesolid säger mer om dig än alla andra i den här tråden.

Om han nu trixar med pappersarbetet, kan inte det få konsekvenser för patienten senare?

Ex. patienten behöver 2 tabletter för smärtlindring/ångestdämpning eller vad det nu är.

Han skriver att patienten behöver 4 st, tar 2 själv. Denna gång går det ingen nöd på patienten.

Nästa dag klagar patienten igen på smärta, och säger att dosen igår inte räckte. Nya sjuksköterskan som gått på ser att patienten fått 4 tabletter, det räckte inte utan ger nu 5.

Kan inte detta vara potentiellt väldigt farligt?

Men Herre Gud, TS, du sprudlar ju av ilska, och av det fruktansvärda sundromet: Medberoende. Dur frågar: "Hur hjälpa?", ja, jag har inte läst alla svreren, och ser du har lämnat tråden?? Men den hjälpen du evt. kan ge honom, är att du du meddlerar hans chef. Chefen har då 3 val. Att avskeda honom pga. grovt stöld. Polisanmäla honom, för stöld och innehav av narkotiskt klassade preperat. Eller att erbjuda honom rehabilitering, som också faller på chefens lott, och ansvar. Om han är en duktig och viktig anställd, då kanske chefen väljer just det sista. Under alla omtändigheter, måste facket i så fall blandas in.

Du däremot har bara et val: "Save your self, and your kids*! Din man är en brottsling, alltså krimminell, narkotikamissbrukare, och totalt oansvrlig mot sin familj. Så gör ditt val. NU!

I slutändan så vet vi inte ens OM mannen berusar sig på vardagar eller inte. Antaganden, spekulationer och skräckexempel, det är vad som fyller den här tråden.
Beroende är man om man inte klarar sig utan sin drog, missköter sig i samband med användning. Vist kan vi spekulera och anta att han är ständigt berusad (=beroende), jag håller mina tummar för att mannens kunskap på drogområdet gör att han inte drar på sig ett beroende.

ju, om drogbruket går ut över livet på ett negativt sätt så börjar man även då hamna nära missbruk, men enligt ts eget utsago så skötter mannen sitt jobb som han ska, inga klagomål där.
På jobbet gör han inget mer konstigt än vad vi andra också gör.
Enligt ts eget utsago så blir det ständigt bråk på grund av droger, men är det droger som gör att mannen blir aggressiv och söker sig till konflikter? eller är det ts ständiga påhopp och gnäll som startar dom?
valmöjlighet ett = mannen har missbruksproblem och kan inte hantera sina droger, valmöjlighet två är att problem startas inte förrän ts ger sig på han med moralpinnar och vilkorslösa krav.
Ts har däremot inte svarat på vad hon menar med narkotika i hemmet, jag tvivlar STARKT att det ligger piller lite överallt och skräppar, jag tror snarare att ts har snokat runt och hittat nån enstaka tablett på dom mest osannolika ställen, praktiskt taget en omöjlighet för ett barn att snoka upp sådant. (sådant snokande kan också starta stora konflikter)

Vi kan diskutera vem det är som är oansvarig här, personen som splitrar upp sin familj på grund av bråk som "hon" själv startar och intolerans eller mannen som ... jag antar inte delar önskan att behandla sitt barn som resväska som ska två veckor här, två veckor där.

Så länge det rör sig om små skitgrejer så snackar vi inte om några enorma omkostnader,för den delen, om man ska vara rent praktiskt, skulle han hitta en läkare som skulle skriva ut den söliga blandningen av olika piller han leker med ... skulle det falla under högkostnads skydd, i slutändan så skulle ändå "vi" betala för hans nöjen/liv.

Kan garantera att dom som jobbar på resebyråer "fixar" sig nog också förmånliga resor.
Vist kan man önska fair play, det gör vi nog alla, men vissa "brott" kan man inget annat än att rycka på axlarna åt och fråga sig "whats the big deal".