Det är så olika, sambons dotter som är 10 visar sig naken för mig och pappa genom bad eller ombyte (eller toalett besök på morgonen då hon springer runt näck, det var mycket obekvämt i början för mig då jag sover naken men aldrig går utanför sovrummet naken när barnen är hos oss) men inte för sin 6 åriga bror. Medan hans son (6 åringen) visar sig aldrig naken, han sover aldrig, stänger dörren när han badar/duschar.. Han har sin gräns som han satt hel oberoende, sunt enligt mig att få välja själv. I TS fall så känner jag igen mig, var nog 8-9 när jag kände mig jätte ensam speciellt när jag badade och försökte tvinga mina föräldrar att sitta och hålla mig sällskap, även om vi inte sa något till varann så handlade det om trygghet. Klart att barnet är stort nog för att klara proceduren själv men samtidigt är han i åldern där man börjar känna ensamhet mer konkret och funderar mer på sin egna dödlighet och vad det innebär osv. Man blir smått otrygg i sig själv och kräver mer närvaro.