Jag arbetar med riskkapital och tjänar nog mer än de flesta, är dock ensam förälder sen ganska många år.
I Sverige är det verkligen inget likhetstecken mellan pris och kvalitet. Marknaden domineras totalt av 10-15 hypade modemärken av diskutabel kvalitet som dessutom är dubbelt så dyra i Sverige som utomlands. Dock är svenskar så rädda för att sticka ut att man betalar vad som helst för att se ut som alla andra och lägger väldigt mycket av sin disponibla inkomst på kläder. Sverige har blivit ett av väldens dyraste länder att köpa kläder i pga av detta, och samtidigt ett av de mest enformiga. Du ser samma handfull märken i alla butiker och gallerior. Eftersom jag har möjlighet att resa en del handlar jag därför nästan uteslutande utomlands, gärna Rom där man kan få vackra kläder av hög kvalitet till vettiga priser. Undviker också synliga varumärken som pesten, skall jag vara en vandrande reklampelare skall jag ha betalt för det ;)
Till min grabb är det i princip hopplöst att köpa kläder, han använder dem bara en dag sen åker allt i tvätten. Luktar det inte nytvättat vill han inte använda dem vilket leder till att kläderna blir söndertvättade på nolltid. Dessvärre är det svårt för killar att hitta något att snåla in på, strumporna typ.. Skor, jeans och kalsonger går inte att spara på i hans värld, inte heller jackor och tröjor, dessutom är det ju otänkbart att köpa något annat än de tidigare nämnda socialt accepterade 10-15 varumärkena.. Men jag försöker hålla ner mängden nya kläder och låter honom inte spontanshoppa för flera tusen i månaden. Behöver han något får han förklara varför och be om pengar till det, verkar det onödigt eller fånigt dyrt (tex t-shirt 800kr) blir svaret oftast nej. Försöker också lära honom att det inte är märket som gör kläder snygga, men på ungdomars vis är han nog inte riktigt mogen för den insikten än ;)
