Anonym skrev 2012-09-14 17:52:41 följande:
Jag tycker faktiskt inte synd om mig själv, om jag låter gnällig så är det för att jag är trött.
Jag läser allt, men jag vet fortfarande inte vad som skulle fungera att lösa något för oss. Att gå isär finns inte på kartan, jag vill inte att mina barn ska behöva gå igenom det.
Ställer krav gör jag dagligen, men det ger inte så stor effekt, det går in genom ena örat, ut genom andra..
Det är ju förstås inte helt lätt att ändra någons beteende, som din sambos, men frågan är ju hur länge du tycker att det är värt att leva med någon som är så omogen och egoistisk, som han verkar genom det du skriver.
Den andra frågan är varför han inte inser att hans egoistiska beteende i längden skadar er familj? Varför ska han ha andra levnadsvillkor än ni andra?
Fortsätter det så här så finns det ju stor risk att erat förhållande till slut är över. Jag har varit i en liknande situation, fast på ett annat sätt. Min sons pappa tyckte att det var roligare att köpa tv-spel, bilar, och gud vet allt, i stället för att betala räkningar. Krasst sett så förskingrade han våra inkomster och till slut var inkasso och kronofogden över oss.
Att gå isär fanns inte heller på min världskarta, men för sex år sen fick jag nog. Det gick det med, och sonen mår bra även om han är skilsmässobarn. Barn överlever sånt, och kanske till och med kan få en vettigare uppväxt än att leva med en omogen egoist till farsa och en undertryckt och kuvad mor som till slut är en skugga av sig själv...
Tydligen så ställer du inte tillräckligt hårda krav. För som sagt, ni kan inte ha det så här. Vart vill han komma med sitt beteende egentligen?