Aldrig mer..... ALDRIG... Varför tog jag inte reda på kön?!

oj, jag förstår inte riktigt problemet? Att få en kille och en tjej är väl alla mödrars dröm? eller? det är väl det ultimata? Är du ledsen att du fått en pojke? eller, var är det skon klämmer?

Förlossningsdeppresion?

Var är problemet? Att du fick en son? Att du mest har flickkläder?
Du tror inte att du skulle kännt så här även om du fick en dotter?

Är du säker på att dina känslor beror på att du fick en pojke? Du har inte drabbats av en förlossningsdeppression?

Jag kan absolut förstå att det känns konstigt att få en pojke när du var beredd på att få en flicka, men dessa två meningar i ditt inlägg låter inte helt normala och det får mig att tro att det är något mer som är fel:
"Jag fick aldrig någon relation med bebisen under graviditeten, det var bara en DET & så känns det än idag.
När ska jag få kontakt med mitt barn?"

förstår inte heller problemet. om du nästan inte har några pojkkläder får du väl köpa det då eller? spelar det någon roll hur barnet ser ut mellan benen det är väl fortfarande din bebis?

Inte ett dugg ledsen över det, jätte glad och väldigt tacksam. Vi tog reda på kön när vi väntade dottern och då kunde man i huvudet ställa in sig på att HON skulle komma. Man kunde planera namn osv.
Nu när vi inte tog reda på det så står man här, än idag och vet inte vem personen är!
Det är så svårt att förklara och jätte jobbigt. Namnet vi döpte våran son till kom så plötsligt, jag hinner inte med att tänka om från flicka till pojke.

kanske det? jag vet inte vad det innebär och har inte tänkt tanken.. det är inte roligt alls och jag känner mig rätt ledsen ärligt talat..

Klart det är min bebis och jag tar hand om honom. Klart jag kan köpa kläder men det är svårt när jag inte tänker på annat än att försöka förstå att han är en kille och att han är min..

Att man inte känner band till barnet tex. Det allmänt känt att det kan hända så va inte rädd och prata med bvc om det.

I min värld var jag helt säker på att mitt första barn skulle bli en flicka. Fram till vecka 20-25 var jag helt säker på att jag skulle bli deprimerad om det skulle visa sig vara en kille. (vi kollade inte heller kön). Tills slut insåg jag att könet inte spelar någon som helst roll så länge bebisen var frisk. Vår son är idag dygt 20 månader och jag är jätte glad för honom. Så jag hade fel om att mitt första barn skulle bli en flicka. Då var jag helt säker på att mitt andra barn skulle bli en flicka för SJÄLVKLART skulle jag få en av varje och om det mot förmodan skulle bli så att andra barnet belv en flicka så skulle vi minsan skaffa ett tredje barn. I onsdags var vi på rutin UL eftersom jag är gravid med barn nummer 2. Denna gången tog vi reda på vad det bli och när barnmorskan sa att det var en till kille där inne så borde min reaktion varit "å nej fan också", men till min förvåning var det enda jag kände var en otrolig lättnad. Jag har ingen aning om varför.

Detta borde ju i praktiken betyda att vi MÅSTA skaffa ett barn till (enligt mitt eget resonemang), men jag har insett att bara för att det inte är någon bra anledning att skaffa ett bran till bara för att jag vill ha en flicka. Det finns ju ingenting som garanterar att nästa blir en flicka och då sitter man där med en kille till som man egentligen inte vill ha för man vill ju ha en flicka.

Jag kan ju inte säga att jag aldrig någonsin mer kommer skaffa barn. Jag är bara 24år så det kan ju hända att jag i framtiden vill ha fler barn, men då kommer jag/vi skaffa barn för att vi vill ha ett barn till INTE för att vi vill ha en flicka.