Aldrig mer..... ALDRIG... Varför tog jag inte reda på kön?!

Startsidan

Bli medlem » Glömt ditt lösenord?

Du är här:
Familjeliv.se
Forum
Känsliga rummet
Graviditet
Aldrig mer..... ALDRIG... Varför tog jag inte reda på kön?!

Graviditet - Känsliga rummet

Du som medlem ansvarar för det du skriver i forumet

Göm
trådstart

Hjälp

Aldrig mer..... ALDRIG... Varför tog jag inte reda på kön?!

Sön 14 mar 2010 21:43 Läst 18448 gånger Totalt 136 svar

Anonym (aldrig mer)
Visa endast

Jag har fått en son. Min son kom för drygt fyra månader sedan.
Jag tog inte reda på kön under min graviditet och ångrar det än idag.
Jag kan koppla i mitt huvud att jag fått en liten kille.
Mitt första barn var en flicka och så kom det nu en liten kille. Det känns som märkligt.
Hade jag tagit reda på kön så hade jag kunnat varit lite mer förberedd. Nu sitter jag här med tonvis av flickkläder och jätte lite pojkkläder. Jag fick aldrig någon relation med bebisen under graviditeten, det var bara en DET & så känns det än idag.
När ska jag få kontakt med mitt barn? Jag ammar men det hjälper inte. Jag kan skriva att jag har en son men känslan i kroppen är inte den samma.

Blir jag gravid i framtiden kommer jag aldrig tveka att ta reda på kön, detta är bland det dummaste jag har gjort!!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-16 08:03
Hade ingen aning om det innan jag startadeden här tråden men troligtvis har jag råkat ut för en förlossningsderession. Jag har bokat tid för att samtala med en psykolog på BVC.

Kön spelar naturligtvis ingen roll utan det jag ville trycka på var kontakten med mitt barn & att om jag hade tagit reda på kön kanske jag hade fått bättre kontakt med mitt barn redan i magen oavsett om det var en flicka eller pojke.

Tack till er som har kunnat läsa mellan raderna och som har hjälpt mig!

(OBS! Ditt användarnamn syns)
Tack Hjälpsam Wow Intressant Kul Kram Du är inte ensam Grattis Lycka till
1. «
2. ‹
3. 6
4. 7
5. 8
6. 9
7. 10
8. 11
9. 12
10. ›
11. »
1. Anonym (polarn)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 18:53
  
  #81
  
  Det här har väl egentligen inte så mycket med TS funderingar att göra, men rör ämnet lite ändå.
  
  Angående känslan att vara mer förberedd vid kännedom om könet.
  Jag har en nära vän som för några år sedan väntade sitt andra barn. De hade en son och när de väntade honom tog de inte reda på kön.
  
  Nu när andra barnet var på väg, bestämde de sig för att pröva hur det var att få veta könet, lite för att ha testat både och..typ.
  De fick veta att det till 98% var en tjej (de säger inte 100% eftersom det ändå är lite lurigt)
  De hade ingen som helst önskan om speciellt kön, bara nyfikenhet.
  
  När min kompis födde barnet så var det en pojke. Eftersom hon gått halva graviditeten och skapat band till den där flickan i magen, så fick hon för några dagar en slags "psykos". Hon hade sorg för barnet som "dog" och försökte samtidigt känna glädje för det barn (pojken) som kom.
  
  Turligt så släppte den känslan efter några dagar.
  
  Det jag ville ha sagt med detta är att hur man än gör, så vet man inte förräns i slutändan hur man reagerar, hur förberedd man än är. Hormoner spelar ibland grymma spratt med nyblivna mödrar.
  
  Är själv gravid igen, av ren och skär nyfikenhet skulle jag vilja kolla kön den här gången, men vet inte om jag vill riskera chansningen. Även om det fullkomligt kvittar vilket kön det blir. Det är så lätt att skapa sig en bild och känsla när man tror sig veta, och så lätt att det blir helt fel om det inte stämmer.
  
  Så det är verkligen både och med det där.
  Tycker jag iaf...
2. Anonym (aldrig mer) (Trådstartaren)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 19:13
  
  #82
  
  nicely skrev 2010-03-15 18:38:44 följande:
  Men det var väl onödigt. Tänk om man som förälder visste att det var ett barn som skulle bli som du, som inte lärde sig empati och förståelse för andra människor och fick bara lite vett i skallen skulle dem inte föda barnet alls. I något inlägg undrade någon hur man klarade sig förr i tiden när man inte visste vad det blev för kön. Konstig fråga tycker jag som om ingen mamma förr i tiden funderade vad det var för kön i magen och hoppades på den ena eller den andra. Är det först nu vi har börjat tänka????Kan gissa att många förr i tiden ville ha pojkar då det var det könet som var mest önskvärt. Fanns nog mer depressioner då.Jag har läst historia och att många mammor blev deprimerade och tolkades som tokiga och sattes på anstallter direkt efter förlossningen. Tänk på kungafamiljen eller överhuvudtaget på världen förr. Jag är fortfarande förundrad hur det kan finnas så många oförstående och trångsynta människor på familjeliv. Det som är mest oroväckande är dem flesta är föräldrar!Helt klart och tydligt förlossningsdepp som ts fått och det går att bota.Ts- strunta i okunniga och dumma kommentarer. Tyck bara synd om dem för dem har inte förståelse för andra och ser allt bara genom sin egen verklighet. Att få dessa tankar som du fått är väldigt vanligt men det pratas så lite om det och det beror delvis just på grund av att det finns människor som inte förstår (bevis hittas i tråden). Du är inte ensam. Och jag vet att det är tråkigt och jobbigt. Prata med bvc. Där är dem kunniga att hjälpa dig. Inget att skämmas för. Det kommer bli bättre efter en tid. Jag lovar!!!! Och du kommer att njuta av din lilla prins!Lycka till.Kram
  Jag ska verkligen ta tag i det här nu och känner att jag fått bra stöttning av vissa.
  Jag håller med dig i det du skriver, det är vekligen ingenting som säger att det var bättre förr och att själv vara oförstående och påstå något sådant är ju idiotiskt.
  
  Jag har aldrig sagt att jag behandlar min son illa och jag bryr mig inte alls om kön men som jag sagt tidigare så har jag dålig kontakt med mitt barn som jag från början misstänkte kunde ha med att jag inte tog reda på könet i magen, alltså inte för jag ville ha en flicka mer än en pojke.
  
  Anonym Polarn: Låter inte speciellt kul när man tror sig vänta ett visst typ av kön och så blir det det andra könet, jag förstår din tanke, även om det inte spelar någon roll.
3. en glad
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 19:25
  
  #83
  
  Prata med psykologen på BVC. Ditt barn har rätt till en mamma som kan ta det till sig och hjälpa barnet till en god anknytning till dig! BVC-psykologen är van vid den här problematiken för du är inte på något sätt ensam om att ha svårt att ta till dig ditt barn! Det finns i de flesta landsting särskilda verksamheter för att ge hjälp i sådana situationer!
4. LisaLo
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 20:31
  
  #84
  
  Anonym (polarn) skrev 2010-03-15 18:53:32 följande:
  Det här har väl egentligen inte så mycket med TS funderingar att göra, men rör ämnet lite ändå. Angående känslan att vara mer förberedd vid kännedom om könet. Jag har en nära vän som för några år sedan väntade sitt andra barn. De hade en son och när de väntade honom tog de inte reda på kön. Nu när andra barnet var på väg, bestämde de sig för att pröva hur det var att få veta könet, lite för att ha testat både och..typ. De fick veta att det till 98% var en tjej (de säger inte 100% eftersom det ändå är lite lurigt) De hade ingen som helst önskan om speciellt kön, bara nyfikenhet. När min kompis födde barnet så var det en pojke. Eftersom hon gått halva graviditeten och skapat band till den där flickan i magen, så fick hon för några dagar en slags "psykos". Hon hade sorg för barnet som "dog" och försökte samtidigt känna glädje för det barn (pojken) som kom. Turligt så släppte den känslan efter några dagar. Det jag ville ha sagt med detta är att hur man än gör, så vet man inte förräns i slutändan hur man reagerar, hur förberedd man än är. Hormoner spelar ibland grymma spratt med nyblivna mödrar. Är själv gravid igen, av ren och skär nyfikenhet skulle jag vilja kolla kön den här gången, men vet inte om jag vill riskera chansningen. Även om det fullkomligt kvittar vilket kön det blir. Det är så lätt att skapa sig en bild och känsla när man tror sig veta, och så lätt att det blir helt fel om det inte stämmer. Så det är verkligen både och med det där. Tycker jag iaf...
  Ja, det där kan jag förstå lite mer. Jag var supernervös att min kille skulle vara en tjej eftersom jag var så inställd på att får min kille och vi hade namn och allt klart! Fast innan jag visste så spelade det ingen roll. Men när man vet vad det är för kön skapar man ju sej mer en relation och en bild....
  
  Hoppas du söker hjälp TS för såhär ska det ju inte vara. Vet din man hur du känner? Tycker synd om dej och din son och hoppas att det ändrar sej!
5. Anonym (fundersam)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 20:54
  
  #85
  
  Kläderna kan du sälja på ex tradera och köpa pojkkläder.
  Din relation med ditt barn bör du prata med bvc eller så om..
  
  När jag väntade barn så sa många att jag hoppas de blir en tjej? Varför de? Jo de är lättare med tjejer... Jag fick en son. Jag har en bonusdotter och en bonusson. Bonusdottern är skitjobbig.
6. Anonym (upprörd)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 20:54
  
  #86
  
  ähhh hur tänker du egentligen??? friskt barn betyder väl allt sedan kvittar det väl om det är en flicka eller pojke!! du har just fått den största gåva man kan få och du sitter och klagar över att ditt barn är en son och inte en dotter! Skit i kläderna och börja ta dig an din son som behöver dig...tänk om han hade tänkt detsamma om dig. "Jag skulle tagit reda på om det var rätt mamma jag fick innnan jag föddes, jag önskade mig egentligen en annan mamma!"
7. Anonym
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 20:58
  
  #87
  
  Anonym (upprörd) skrev 2010-03-15 20:54:57 följande:
  ähhh hur tänker du egentligen??? friskt barn betyder väl allt sedan kvittar det väl om det är en flicka eller pojke!! du har just fått den största gåva man kan få och du sitter och klagar över att ditt barn är en son och inte en dotter! Skit i kläderna och börja ta dig an din son som behöver dig...tänk om han hade tänkt detsamma om dig. "Jag skulle tagit reda på om det var rätt mamma jag fick innnan jag föddes, jag önskade mig egentligen en annan mamma!"
  Jag tror att du inte följt hela tråden. TS har förstått att hon kanske lider av förlossningsdepression som en del av oss identiferade ganska snabbt. Hon har sökt hjälp och har fått tid om två veckor. Så tråkigt med såna påhopp. Ibland får man läsa mellan raderna för att se att allt inte står rätt till och vägleda i rätt riktning istället för utskällning.
8. Anonym (upprörd)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 21:14
  
  #88
  
  visst hon må ha en depression, men blir upprörd när jag läser sånt! Det finns faktiskt människor som kanske önskar sig ett barn mer än allt annat men inte kan få, eller får ett barn men som inte är friskt! Dom människorna tycker nog att kvinnor som ts borde tänka sig för lite vad hon säger och faktiskt vara glad för vad hon har!!
9. Anonym (Liknande)
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 21:15
  
  #89
  
  För mig tog det ca 3 månader att knyta an till andra barnet. Ettan var en pojk, som var sötast i världen och allt var rosa moln...
  2:an var en tös, vilket jag (i hemlighhet ) hade önskat då jag gärna ville ha en av varje sort, men ändå när hon kom tyckte jag hon var jätteful. Lik mig (hu) och inte alls lika söt som killen, tyckte jag. Sa dock inget om mina tankar...
  
  När hon skulle kläs på kunde jag byta kläder typ tre gånger på raken för jag tyckte inte hon var fin i dem. Jag tog massor av kort och tyckte inte hon var söt på ett enda...
  
  Efter tre månader vände det tvärt. Plötsligt tyckte jag att hon "hade börjat bli söt" och kläderna såg bra ut på henne.
  
  När jag tittar tillbaka på kort från den första tiden med båda barnen fattar jag inte hur jag tänkte. Pojken var inte världens sötaste, flickan var inte ful. De såg båda ut som nyfödda gör mest, och båda var söta på ett normalt sätt. Och de har inte blivit mer eller mindre söta nu, egentligen...
  
  I efterhand inser jag ju att jag hade nån slags depression när hon föddes. Kanske är det något många går igenom när de går från att ha ett barn till att ha två? Det är ju en stor omställning.
10. Anonym
  Visa endast
  
  Mån 15 mar 2010 21:23
  
  #90
  
  Anonym (upprörd) skrev 2010-03-15 21:14:45 följande:
  visst hon må ha en depression, men blir upprörd när jag läser sånt! Det finns faktiskt människor som kanske önskar sig ett barn mer än allt annat men inte kan få, eller får ett barn men som inte är friskt! Dom människorna tycker nog att kvinnor som ts borde tänka sig för lite vad hon säger och faktiskt vara glad för vad hon har!!
  Jag är en sån kvinna som önskar ett barn mer än någonting annat och har inte lyckats, men jag har full förståelse för att man kan få förossningsdepression.
1. «
2. ‹
3. 6
4. 7
5. 8
6. 9
7. 10
8. 11
9. 12
10. ›
11. »