Hur viktigt är det för dig att vara snygg vid förlossningen ?

Kan även tänka mig att en såpass snabb förlossning kan medföra att man känner sig mentalt väldigt omtumlad. Jag tar hellre en vanligare förlossning med den smärta det innebär än någonting såpass snabbt, tror inte att jag skulle hänga med och känner att den upplevelsen skulle vara svår för mig att bearbeta psykiskt. Hoppas att det inte går så snabbt utan att jag får mer tid på mig att ta mig igenom situationen, som inte bara ska hanteras fysiskt utan även psykiskt.

Gravidhormoner (vecka 38, jag har fan vart arg på hundra olika saker idag ...) skulle jag gissa på. Klart man inte ska vara nedlåtande, sådant är också jävligt tröttsamt. Men det är samtidigt vettigt att försöka vara realistiskt, det är helt enkelt väldigt osannolikt att mascaran sitter på plats efter en förlossning.

Om man kommer dit iklädd trosor med öppen gren, får man ha de på sig då under förlossningen?

Det här är nog bland det mest tragiska jag någonsin läst. Hur långt har inte utseendepressen på kvinnor gått när hur man ser ut är någonting kvinnor på fullaste allvar bryr sig om när de ska föda barn? Även sambon tycker att det låter riktigt tragiskt.

Det här tycker jag är en intressant och viktig diskussion. Okej att man vill få känna sig fin i olika sammanhang, men se det i ett större perspektiv. Vilka signaler finns i samhället? Graviditet, barnafödande och amning ska det helst inte synas några spår av. Och så fort mor och barn kommit hem från BB ska graviditetskilona bort och magen bli platt.
I vilken bok av Moa Martinson är det nu igen som en kvinna beskrivs som "livets egen runsten", med kroppen märkt av alla barn hon burit och fött? Kanske dags att leta upp den och dela ut på högstadieskolorna.

Om du läser tråden så ser du att det inte handlar om att bry sig om sitt utseende under förlossningen, utan om hemvanda rutiner inför förlossningen som kan göra en lite trygg. Att plocka ögonrbynen eller raka underlivet gör ingen som helst skillnad när man väl ligger där och föder, och handlar kanske inte nödvändigtvis om att se "snygg" ut för sin unge. Det måste inte heller vara tragiskt eller sjukt, utan något man gör i en förberedelse inför något som skrämmer en väldigt mycket. Det måste inte innebära att det är den enda förberedelse man ägnar sig åt, att allt står och faller med dessa förberedelser eller att det är det viktigaste på jorden. Nej. 

jag vill vara svettig och vrålande, skälvande och rytande, med ångande svett och heta kroppsvätskor, här jävlar ska födas med kraft.

andra packar soin bb väska som om dom skulle resa till marz enkel väg, eller läser pa om allt fran sätesbjudning till sjärnkikare utan att bry sig i stort om hur ovanligt det är och hur osanolikt det skulle vara att man själv har nagot av de problemen, andra stickar virkar och syr hela garderober till barnet eller inreder rum (som kanske inte används förns barnet slutat samsova). det finns tusen aker som man gör eller inte gör en del gör flera saker andra vill inte förbereda siog alls för att inte ha nagra speciella förväntningar.
alla har sina egna sätt att kontrolera det okontrolerbara

Gravidhormoner (vecka 38, jag har fan vart arg på hundra olika saker idag ...) skulle jag gissa på. Klart man inte ska vara nedlåtande, sådant är också jävligt tröttsamt. Men det är samtidigt vettigt att försöka vara realistiskt, det är helt enkelt väldigt osannolikt att mascaran sitter på plats efter en förlossning.

Varför då? vad hjälper det att folk är realister? de får lite ondare? Jag tog mig igenom min förlossningbra i tron att det skulle bli lättare... det var för mig rätt realistiskt men knappast för andra.