Orkar inte med min 5-månaders och känner mig värdelös

Låter som att det kan vara nått med maten som är fel och hon har ont i magen.
Helammar du är det ju nått som du äter som hon inte tål typ mjölkprodukter
Ger du henne annan ersättning eller mat kan det ju vara det.

Hon får enbart ersättning, samma sen lång tid tillbaka. Min magkänsla säger mig att det inte har med magen att göra, men det är ju absolut värt att kolla upp. Tack för tipset!

Först och främst så hatar hon inte dig!! Sen tänker jag att det kan vara en idé att din sambo är hemma några dagar så att du har möjlighet att ladda upp! Du kanske kan gå ut och gå, hitta på nåt med nån kompis, sambon kanske kan ta ut dottern på promenad så att du får sova?!

Vår son var med en skrikmaskin och håll på i stort sett dygnet runt första året så jag vet hur tröstlöst det kan vara...
Saker som hjälpte här var många timmar och mil i bilen för när han satt i bilstolen var han lugn och fick äntligen sova lite. Satt även ibland och körde bil halva natten så frugan fick sova lite i lugn och ro.

Ta det lugnt och låt inte de negativa tankarna om att hon skulle "hata" dig eller att du är en "värdelös mamma" ta över. Din bebis är helt enkelt inne i en jobbig period just nu, det går över, och det bästa du kan göra är att försöka stå ut, vara snäll mot dig själv och få så mycket avlastning det går. Det gör absolut ingenting att du bär på henne lite "slentrianmässigt", det gör dig inte till en dålig mamma någonstans. Det är helt normalt att man blir helt slut första året med en bebis, särskilt om den är av den mer "krävande" sorten . Det enda du behöver göra som mamma är att göra ditt bästa, så mycket du kan och orkar. Skriker bebisen ändå så är det inte ditt fel och hon hatar dig absolut inte. Det kan vara tänder, trötthet, frustration över att inte kunna gå eller göra något annat man gärna vill men inte kan, magen, växtvärk... precis vad som helst.

Kanske vore skönt att kolla med BVC så de inte hittar något fysiskt "fel". 

Åh jag känner med dig, TS Jag mådde o kände mig sådär jag oxå när min dotter va bebis....Jag bara grät o grät o kände mig värdelös. De första 2 månaderna försökte jag hel amma, men hon var ALDRIG nöjd, hon sov ALDRIG mellan 05.00 och 20.00  o med aldrig menar jag verkligen aldrig. alla andra med små bebisar hade barn som sov o åt bara under dagarna, o allt jag hört o läst innan jag födde va exakt det att små bebisar inte gör annat än sover o äter. Så varför gjorde inte min lilla tjej det??? Jag kunde inte lägga ifrån mig henne ens för en kort stund, jag prova ALLT! Jag fick höra av olika att hon kanske hade problem med magen(trots normalt bajsande) så införskaffade minifom(som tydligen man ger kolik barn, om jag inte minns fel..) Det hjälpte ingenting. BvC sa att inget va fel på min tjej, så då va det ju bara att infinna sig i att det skulle vara så som det va Men en dag när min dotter va runt 3 månader sa min mamma att nu fick det vara nog, såhär kunde vi inte ha det. Jag slutade amma o började ge enbart ersättning, ungen va utsvullten verkade det som vid första flaskan, åt först 90 ml(en liten flaska), men va inte nöjd så hon fick lika mkt till o somna!!! Min unge sov sen för första gången i sitt korta lilla liv(kändes som 1000 år för mig!) 3 timmar i streck mitt på dagen!! Vilken lycka! Trodde jag "hittat felet", men icke då! Efter det så fortsatte det i samma veva, liten förändring vart det dock, hon va inte lika hysterisk varje gång hon skrek o gnällde, men va ändå inte helt tillfredställd nånsin...runt 6 månaders ålder började hon lugna ner sig men sovat på dagarna tog nästan hela hennes första år innan det började.
Jag vet inte än idag(hon är snart 4)vad felet va..eller om det va helt "normalt" beteende, men e rädd nu när jag väntar nästa barn för att det ska bli samma sak igen.....det finns ingen värre känsla än känslan av att man e en värdelös mamma på nått sätt. För det e du inte!!!! Du e grymt stark som orkar, o jag LOVAR att det blir bättre!!!

Kram!

Tack för alla snälla ord, speciellt om att min dotter inte skulle hata mig.

Min magkänsla säger ju mig som sagt att hon inte har ont någonstans, men det är ju givetvis svårt att veta det helt säkert. Jag skulle tro att hon är inne i en väldigt jobbig och väldigt lång utvecklingsfas. Och vissa stunder, som just nu, kan jag ju förstå att hennes beteende beror på det. Men när hon skriker som värt så hjälper inga positiva, konstruktiva tankar utan jag försvinner bara in i all frustration.

Min äldsta son hade först svår kolik sedan fortsatte han skrika stora delar av sitt första år. Han sov dåligt och var ofta otröstlig. Det var det mest krävande året i mitt liv men jag överlevde och idag är det ett minne blott. Det är en klen tröst nu men det blir bättre! Kan inte du och din sambo åka en långweekend till mormor/morfar eller farmor/farfar och få lite avlastning. Din sambo kanske kan gå ut och gå med flickan på helgen så du får sova eller vara med henne så du kan komma iväg och göra något på egen hand. Var snäll mot dig själv och sov/vila när barnet gör det. Lycka till och en stärkande kram till dig!

Åh, jag hade det typ likadant för ett år sedan och minns hur jobbigt det var!!! Känner verkligen med dig, men du är inte ensam. Hoppas du har en bra bärsjal eller sele, min dotter var nästan bara nöjd när hon hängde på mig hela dagarna. 

Jag lovar, det blir långsamt bättre och bättre  - men jag förstår att det är svårt att se någon ljusning nu. Och hon hatar dig absolut inte, tvärtom! "Slentrianbär" så mycket du orkar, försök äta och sova så fort du får en chans och ta en dag i sänder...

Massor med styrkekramar till dig!!! 

Din dotter hatar inte dig!

Håller med tessi3h att du kanske borde överväga en långweekend till dina föräldrar alt svärföräldrar och få stöd och hjälp.

Jag hade en kolikbebis som sov asdåligt och som var väldigt aktiv och rastlös även efter vi uteslöt mjölkprotein. Det är tufft och det är lätt att känna sig bitter och förbannad när allt bara krånglar.

MEN det är en begränsad tid - bit ihop och gör det bästa du kan. Du behöver inte vara perfekt!

Vår son är en annan kille idag vid 18 mån. Fortfarande aktiv och med myror i kroppen men en underbar solstråle som charmar alla han möter.

Jo glömde bort att föreslå samtalskontakt via BVC! Fråga din barnmorska så slussar hon dig vidare. Kram!